Uppdatering

Berg o dalbanan som är livet har verkligen varit inne i den livliga delen.
Det har varit mycket känslor kopplade till Han med H jag skrivit om.
Jag satte ultimatum o utfallet verkade bli det sämsta tänkbara, jag gick ner mig i jobbiga känslor.
Inte bara de för situationen rimliga utan det väckte även gamla känslor. Tillslut orkade jag inte utan hanterade det på det ända sättet jag vet , som funkar, som funkade. valde den välbekanta stigen till badrummet.
Tillbaka i träsket. Då dimper det ner något som vänder lite på situationen. vi har snackat. Känns mycket bättre, dock tvivlar jag på om det faktistk kommer leda någonstans Men ja det får vell tiden utvisa. Man kan inte förändra någon men man kan kräva vissa kompromisser mötas halvägs. Om det kommer funka, mja, det får vi vell se men väljer att undersöka saken med en liten röst i bakhuvudet som viftar på uppmärksamhet o stampar misstänksamt med foten.
Jag mår bättre iaf, jag har fått lite julefrid efter en kväll med fina vänner!

Det är så det ser ut idagsläget.

Ångrar mig

Avslutade med honom...eller nej jag sa att antingen krävs lite mer engagemang eller så mår jag bäst av att avsluta.....
Jag ångrar mig , så fruktansvärt. Har ältat detta i flera dagar nu, mår skit.
Men lagt kort ligger. Jag kommer nog över detta också så smånging om...

Nytt Space

Har börjat blogga på ett annat ställe också. Om helt andra saker än detta mörker.

Kolla in : Komnerhit.blogg.se

Motivationsbrist,känslor och tidspress

Livet är inte optimalt just nu. Har tentat 3 tentor på kort tid. Pluggar inför den tredje som dagen efter följs upp med ett färdighetsprov. Motivationen finns inte, jag orkar liksom inte. Varje timme jag lyckas tvinga mig att sitta med böckerna är en kamp. Det ända jag kan tänka på är att jag INTE vill INTE orkar. Ja, jag vet att det inte gör saken bättre men fungerar såhär. När man går över tröskeln ,när det blir lite för mycket att göra, för många prestationer som skall genomföras då blir jag såhär.

Liten uppdatering om Mr kanske är på sin plats. jag var ett känslomässigt vrak (också typsikt mig) ovissheten rev o slet i mig. Det tar fruktansvärt mycket energi att befinna sig i den sinnesstämningen.
Nu är jag lite lugnare, vist, är fortfarande osäker på vart han står  vad kan tänker men paniken är nedskruvad.

Nu ska jag hålla ansiktet ovanför ytan en vecka till sen förhoppningsvis finns tid att vila. Tid att vara. Tid för mig själv o för de jag vill spendera den med.

That was my update...

Avsluta?

Nej  jag mår inte bra av det här. Funderar på att sätta punkt för våra trevande dejter.

Är trevligt, han är en intressant , spännande o verkar vara en fin människa. Tänkande.

Men ......

Får inga som helst vibbar eller känslor att det är besvarat. Mer än att han vill fortsätta ses.

Men jag behöver bekräftelse på nått vis.

Därför har idag känslan växt fram att jag borde avsluta. För jag mår inte bra av det här.

Fallerl

Jag vet vad som sker. Har varit här förr.

Jag håller på att falla. För . Honom. 

När mina känslor ökar känner jag starkt hur hans minskar.

Ber aldrig. Men . Snälla. Låter det här bli undantaget för min regel.

//A

vågat släppa in

Jag har verkligen mått skit i några dagar beroende på viktångest och sömnlösa nätter. Inte sovit en timme.

 Sen idag vågade jag släppa in någon , "beklaga mig". Jag valde någon som jag litade på skulle bemöta mig utan att minimalisera problemet. Som rakt o ärligt o lite hårt svarade.

Och.... ja lite bättre känns det, ångesten finns där fast nu är det större andel rädsla .

Ska träffa Han imorn igen.....

//A

Helt ****** messed up

 Paniken sprider sig i kroppen, mina höfter, hur ***** hamna dom där? Dom har blivit så fruktansvärt breda. Jag har alltid haft breda höfter men INTE i nivå med det här. Nu tänker jag skriva det  trots att jag sagt att sådant inte ska husera här,105 cm....105 .......hur ser jag ut egentligen?

Detta är det enda jag kan tänka på ikväll.
Känslan att Mr kommer tycka att jag är en ladugårdsvägg fyller hela mitt inre.
Jag blir ledsen, frustrerad, panikslagen.
Jag är helt fucking messed up.

Jag borde vara fylld med en uns glädje, pirrig förväntansfullhet.
Lyckats snubbla över en  Kille jag tycker verka vara toppen, har haft två långa toppen trevliga dejter o den tredje blir på onsdag och det ända jag känner nu är deppighet.
Deppighet för jag vet att det kommer sluta som det alltid gör.
Får för mig olika teorier.

1) Han tänker att vi kan ses några gånger , ha sex sen får det va bra. och jag kommer lämnas med ett lite djupare svart hål i mig en vad som redan finns där.

2) Han har inte sett hur stora höfter jag har, att jag inte är så attraktiv- Vi har ju liksom mest suttit ner o druckit vin ,fikat, promenerat med stora jackor på oss. Så när han väl ser det kommer han få avsmak o dra sig undan, lämna mig med en förstärkt känsla av missnöje med mig själv.

Det finns fler senarion i mitt huvud, men dom slutar ungefär likadant.
Jag kommer på mig själv att bygga upp ett litet smygande förakt mot honom, säkert som ett skydd.
Blir liksom arg på honom i förväg, då ligger jag snäppet före. Berädd att läsa av alla signaler som skulle kunna styrka att punkt 1 o 2 är sanna.

Sa jag det......Jag är helt fucking messed up.


//A

Han....

Hade inte tänkt nämna honom.
Inte för här. Inte till P. Inte till någon.
Det känns som det betyder otur.
Det var bara en första dejt. Och igår en andra. Det är liksom inte ens i början.
Börjar man då berätta,prata om det har det genast blivit en grej, det  uppkommer förväntan.
 Från mig: för att jag på nått vis erkänner att jag är intresserad, från andra: som kommer börja undra
 " hoppas för min skull" .När det då skiter sig sen blir liksom det ett nederlag som dessutom smetas i ansiktet på mig....Dubbelt så ledsamt.

Men nu sitter jag här o lyssnar på musik som han skickat och måste få skriva av mig.
Han....
Är inte som någon jag träffat innan. Det borde ju bara kännas underbart att det finns män som  är som han, hoppfullt ,men det växer en klump i min mage.  Det innebär att jag kanske kommer få känns på en besvikelse lite större än jag behövt möta innan.
Och Ärligt så är jag ledsen över att jag träffat honom i den här kroppen. Fan,  mina höfter är lika breda som dom var när jag var som störst.jag vill att han ska tycka jag är vacker, het.
Jag kan i mina bästa stunder känns mig söt.........söt.

Han ........

Jag har inte tid

Till mitt drivna jag, till mitt leende ,till mitt engagemang, till energi ...Till livet

Sedan i söndags har jag varit konstig. Trött , nere, less på allt, dålig  magen, små febrig...ja kände mig sjuk men inget bryter direkt ut.
Stubinen är kort, besviken på det mesta o kommer på mig själv att inte tycka om min kära katt..

livet är fyllt av besvikelser: vänner som sviker, ännu en lägenhetsbudgivning som förlorats, världen är mörk regnig o ensam, trött så jag inte orkat eller vågat ut o löpa.
Ingenting kul/levande som händer....
Detta kryddas med att arbetsbördan känns orimlig o överdådig innan jul.. När listan med måsten blir för lång tappar jag orken allt rinner ur mig. Jag vill inte, orkar inte.


3 tentor o ett färdighetsprov skall presteras....samt att min blivande handledare för nästa termin vill ha möten x flera.....men JAG HAR INTE TID!!!!!!

checkar ut

Idag vill jag checka ut.

1.Hängig, små febrig , deppig,smått

 illamående

2.Allmän sjukdomskänsla.

3.Magen är INTE som den ska.

4.Lägenheten jag ville köpa som jag mentalt flyttat in i,blev för dyr. Känns som jag bor i en sko kartong. Kommer aldrig ha råd med nått annat.

5.Efter helgens utgång o middagar är jag svullen, vet inte vart det kommer ifrån? men har säkert gått upp massor?! fattar ingeting.

Ligger säkerligen över 70 kg sträcket igen....

Just idag suger livet, misär.

Tankar det väcker:

1 -3: har jag  utsättnings symptom av antidepp?Chrons? Ulceröskolit? magsjuk?

4- jag vill också ha ett riktig hem.

5- vad helvete ska jag göra??????och det är inget som sitter i huvudet för byxorna går knappt att knäppa, tröjorna sitter tajt.

Just nu suger livet, misär.

//A

Att jobba vidare med sig själv

Jag har under, samt efter, behandlingen deltagit i en personlighetsstudie/analys, där man tittar på hur starkt olika personlighetsdrag uttrycker sig och om det är någon skillnad före o efter behandling.
Igår var jag på återkoppling för att få se hur min personlighets profil/drag ser ut - Det var jätte intressant , kommer absolut INTE ihåg exakt vad som ändrat sig , vilka drag som förstärkts samt gått tillbaka.
Men tar med mig vissa saker jag skall jobba på för att komma vidare.För att må bättre o leva ett bra liv.
Det finns vissa punkter/drag som Jag fick upp ögonen för som behövs jobbas med. Dessa kommer nedan:

*  Tilltro - känslan av att snart bli avslöjad, ha tilltro till min kapacitet/duglighet, att jag är bra på det jag gör. Att det duger.

*Tillit- Jag duger som jag är, jag är värd att bli älskad o omtyckt, lita på att människor (i vän o kärleksrelationer) faktiskt VILL vara med MIG. Att det inte är en uppoffring.

* Sänka prestationskraven: Både på Vem jag skall vara , hur jag bör se ut o vad jag gör.

Vi pratade en del om dejting vilket var väldigt intressant.

Dejting kan vara ett bra sätt att "öva" sin tillit på. Eller , det är bra att analysera sitt beteende kring en dejt.

Står man o fixar sig framför spegeln i 3 h innan? Ängslas över hur man skall bete sig , vad man skall säga, hur jag vill framstå? för att han ska tycka om mig?

Eller...

Sätter man på sig nått man tycker är fint tänker att han får gilla en som man är, går dit med tanken att Åh nu ska Jag se  Om  Jag har trevligt o tycker att Han är intressant?

Ser jag det som en träff där jag ska prestera någon som får honom att tycka om mig. Att det är Jag som skall Duga för honom? bli godkänd, vald?

En tanke som ofta finns hos mig är - "Han kan nog få /vill nog ha en smalare tjej" Jag är nog för tjock. Oattraktivt mullig.

Men , om Han tänker så, vill JAG vara med en sådan kille?

Det jag Känner har förändrats o som till viss del syns på analysen är att jag vågar öppna mig mer, är mer kreativ , släppt fram en mer skapande sida, att jag är en person med mycket starka känslor, att jag är omtänksam, vågar stå upp lite mer för vad jag vill o vad jag tycker.

Analysen bekräftade att jag Är inte en spänningssökande person, jag tycker bäst om att umgås med nära i mindre grupper. Jag är lite orolig av mig, 

Jag vill bli lycklig, jag vill ha ett fint o rikt liv. Jag vill bli helt frisk, för att vägrar o tro att - en gång ätstörd alltid ätstörd . Jag vill landa på en stabil vikt. Jag vill att vikten skall släppa sin makt över mig. Jag vill bli älskad villkorslöst för den jag är.

//A

vill känna livet pulsera

Tell me something i dont know 

tell me something I care about 

give me something before I die

Känns som jag missat så mycket.

 Präktigheten 

kan ångra frånvaron från fumlande tonårshänder , syndiga nattbad 

de fanns men kan räknas på en hand

Äldre killar, jovist, men passion? nej...krav, otillräcklighet o rädsla för att gå

Vist har jag druckit o strulat med killar under min tonår. Men inte sådär ohämmat, lekfullt 

utan ångest eller ånger.

O början av mitt vuxna liv har levts långt ifrån livets pulser.

Jag vill Leva, jag vill känna

Vill älska och bli älskad

Vill sluta tänka, bara agera 

Låt livet komma

Jävla äckliga svällande äckel kropp

Hem hem

Nu vankas en tripp hem hem. Hem till mor o far.
Ska göra externplacering så blir hemma en vecka, hoppas det blir en vändning.

kram kram

Nu vill jag se minus

Spiralen har gått åt ett håll, sakta sakta men ändå tydligt.
Fokuset har hamnat på träning-> träning för att bränna, för att bli smalare, lite för mkt fokus på fettet, möter en tjockare A i spegeln, förstår inte vad jag gör för fel. -> tröttate ju längre veckan lider.
Idag jätte trött, nere.
Hets, aktiv hets där jag bestämt mig innan för att spy och det gör jag.
Nu...ännu lite mer låg i sinnet. Fast de viste jag ju redan....
nu vill jag inte väga mer längre, nu vill jag inte se mer + kilon, nu vill jag se minus......

"Torka inte tårar utan handskar"

Blir så berörd. Gråten en skvätt. Sådant bara manus,vilken verklighet

Tycker kärleken mellan Rasmus o Benjamin är vacker. Sitter o tänker....

Jag vill möta en kärlek så kroppslös. Så utan form.

Ni vinnare, jag förlorare

Det är så konstigt.
Dom vinner o mitt hjärta blir tomt o tungt. Vet inte varför jag reagerar såhär.
Avundsjuka är nog nära sanningen.
Att inte jag är med, att inte jag får vara del av det lyckade, ett vinnarlag. Att inte jag får vara en vinnare.
Sen känner jag mig sviken av klubben.Förnedrad. Deras vinst tar mig tillbaka till rummet jag gråtandes sitter o säger att " Ni kan inte förvänta er att jag kommer på fler träningar, räkna inte med mig längre"....

Detta handlar alltså om att klubben jag spelade mina sista säsonger för (3-4 år sedan!!!) har idag kvalificerat sig till högsta serien.  Alla segerbilder på Facebook känns som ett knivhugg i hjärtat.
Hör ju själv hur det låter, jag tar det som en personlig förolämpning.
Varför? Hur kan det påverka mig så mycket????

Jag hatar att se er vinna.....

Sug

Sug, sug,sug......
Mätt men så sugen ändå......

Kväll i min ensamhet

Försöker pigga på mig från förkylningen och sitter hemma framför datorn.
Hamnar på hans flickväns facebook.
 Hon är Söt. Väldigt söt.
Och smal. Med stora bröst.
Stora bruna rådjursögon har hon. Din flicka.
Varför smsar du med mig? Oskyldigt med frekvent.

Varför är ni alltid upptagna, uppbundna, lyckligt kära.
Varför lever ni alltid i tvåsamhet.
Och Jag i ensamhet.
Stockholm ska vara den singeltätaste staden i världen och mitt intresse hittar alltid undantagen.

//A

1 År

Denna vecka är det 1 år sedan jag satt i cirkeln på behandling första gången.
Det känns.....konstigt, absurt .....men det känns.
Den känslan har sin plats. Känslorna för de fyra månader som kanske var det viktigaste o märkligaste i mitt liv hittills.
Platsen för känslorna är lokaliserad  till ett område mellan magen o bröstet. Känslan strålar upp mot halsen och ner mot magen.
Tårar är starkt kopplade till känslan. Men än går den inte att definiera. Än kan jag inte sätta ord på vad jag känner.

Sakta klipper jag navelsträngen til behandlingen. Vill inte riktigt acceptera att den är över och att människorna där och upplägget inte är en stor del av mitt liv längre.
Nu ska jag leva Mitt liv. Fungera o känna utanför de trygga dörrarna . Utan de människorna som hjälpt mig hålla sig på rätt köl, som ifrågasatte ens tankar. Nu måste jag själv försöka bena ut vad som är "rätt" och "fel",  Det är svårt. Hjärnan kan lura en och med de bästa argument vrida o vänd på saker o ting.

Ibland blir jag låg.

Ibland känns det inte kul längre.

Ibland känner jag mig vilse.

Ibland känner jag mig ensam och hjälplös.

Men 

Ibland känner jag lycka.

Ibland känns livet stort.

Ofta känner jag mig älskad.

Ibland  känns Jag okej.

Ibalnd känner jag mig som någon annan. En ny persson.

Ibland är jag tillbaka i mitt gamla jag.

vill ni veta min förhoppning?
Som jag ännu inte satt ord på förrens nu?
Ett mål.
Om fyra månader. När det är ett år sedan behandlingen avslutades. Vill jag vara mer stabil i min vikt. jag har kommit långt med mig själv med min personlighet men vikten är fortfarande ett skavande sår för mig. Det vill jag ska bli bättre. Kanske inte rimligt men hoppas jag kommit en bit på vägen om 4 mån.

Det som jag trodde skulle bli ett kort inlägg blev långt. Borde skrova oftare. märker att det finn så mycket som behöver komma ut o formuleras.

Kramar!!!
// A

Vill inte vara här

Från att ha varit så peppad på den här lördagen. Längtat efter att korka upp bubblet och dansa natten lång. Har förbytts.
Jag är inte ett dugg sugen, har försökt med mantran att " jag duger precis som jag är, jag är bra precis som jag är" men det deppiga sitter för djupt.

Jag blir både trött o besviken på mig själv att jag inte bara kan välja att gå ur deppet . Det går inte.
Jag vill inte vara där jag är nu.

Jaha. Får ta på mig det som sitter minst tajt och verkligen försöka tagga till. Försöka ha kul.

//A

Långt in dit

Ligger här i sängen.
Känns konstigt....jobbigt innuti
Är det ångest jag känner och i så fall varför?

Just nu vill jag bara krypa ner i mitt svarta hål. Långt in där under täcket. Kura ihop mig till en boll. Bara slippa allt, gå ner i min dvala.

Varför?
Jag vet inte.....
Vad har hänt?
Inget jag vet eller är medveten om.

Så kommer vikträdslan.....

Längesedan nu

Ja, det var längesedan nu.
Längesedan jag skrev.
har inte känns behovet inte velat lägga något fokus på Ätstörningen o den delen av livet.
Jag har haft det bra.

Nu är jag tillbaka.

Försöker att hela tiden jobba med att vara medveten. Sluta spegla mig i alla fönster, säga stopp när tankarna övertalar mig att det vore bra att köpa en våg igen. Försöker vara snäll mot mig. Tillåta mig att vara Människa.
Bara människa o  det är så tillräckligt.
Jag försöker.

Nu sitter jag här med träningskläderna på o ska cykla till ett seminarium. Ska träna efteråt med en vän.
Suget har ökat de senaste dagarna. Vill liksom äta. Kollade kalendern o det var som jag misstänkte....Det är snart dags för mens. Försöker säga till mig att det är naturligt. ANdra säger att gidissuget ökar innan mens, jag översätter det som ett sug att börja överäta. Kanske är det inte ÄS utan hormoner.

Känslor väller upp inom mig. Känner att tårar finns där igen. Känner att nått vill ut. Känner att jag vill skapa. Få utlopp.
får kanske bara bita ihop o köra den här veckan ut nu o se om jag kommer i harmoni.

//A

Kommer skriva lite frekventare nu framöver. ta del om du vill=)

Trött

trött när jag vaknar, trött under dagen , nu är jag trött.

Tråkigt, händer så mycket kul ikväll och energin räcker enbart till o va hemma ligga i sängen o kolla tv.

Förstår inte vart tröttheten kommer ifrån, i flera dagar.

Idag har inte maten varit hundra o känner det direkt nu i kväll.

Frukost som vanligt , ett äpple till mellis, sen blev det en burk keso (on the go),linsgryta m bröd på spelningen ( lite kcal + inga proteiner men bättre än inget), väl hemma -kaffe sen korvgryta m matvete, massor av frysta/tinade jordgubbar, godissugen som tusan men kände att köper jag nått nu är det stor risk att det spårar så gjorde ett hamburgerbröd med smör o sallad. Känner hur jag skulle kunna fortsätta att äta men försöker sysselsätta mig m surf......

En reflektion jag gör nu är att det i dessa stunder är svårt att tänka logiskt o rationellt. Det är som en stress i huvudet, två frågeställningar som slåss . " Jag har ätit för mycket idag?/Jag kanske är hungrig för att jag ätit förlite- kanske skall ta något mer?..."

Jag som borde veta hur man skall äta, hur denna dagen objektivt skall bedömas har ingen aning.

Jag kan inte tänka logiskt, förmågan försvinner. Förut kunde detta slagsmål mellan de två alternativen leda till att jag övertalar mig själv att jag borde kunna ta något mer att äta sen när jag ätit det blir det andra alternativet min sanning och ångesten/oron över att blir tjock kommer.....Då äter jag antingen mer för att döva ångesten eller så gick jag direkt för att kräkas för att sedan vara tillbaka på ruta ett igen med tanken att jag vill ha något att äta o borde kunna ta något mer...........

Helt sjukt. Jag ser mig själv som en iaf hyfsat intellektuell tjej ( när jag har lite tur med tänkandet) men i dessa situationer vette tusan vad som händer i min hjärna....

(ursäkten över en styrka o förminskandet av mig själv som jag vet att jag ständigt gör-medveten om att det även kröp in ovan - får avhandlas i ett senare inlägg)

//  A

blogg uppehåll

Det var ett tag sedan jag skrev här. Har loggat in o tänkt uppdatera er men luften har liksom gått ur mig. Semester lathet kanske jag kan skylla på ;)

Det går som vanligt upp o ner. Men med det vill jag poängtera att det är mest i mitt huvud det går upp o ner. Har inte kräkts på väldigt länge . Vist jag har tagit ut vissa känslor på maten  men ingen ren hetsätning.

Sedan sista har jag varit tillbaka på SCÄ för en träff med G. Ställde mig på vågen och tårarna började rinna. Blev lite förvånad själv över min starka reaktion. Det blev en liten signal att jag är långt i från i mål med jobbet mot ÄS. Och jag ska ta det jobbet. För jag tror på ett totalt tillfrisknande även från hjärnspökena. Jag vill inte tro något annat.

Herregud Jag ,VI har ETT liv.....ETT liv på denna jord. Vill man tillbringa det i en toalettstol eller i en bubbla av kropps ångest? Vill man vakna upp som pensionär o inse att livet passerat .Att man dedikerat livet ät ÄS helvetet. Plågande sin kropp på ett elljusspår, räknandes kcal , utan kärlek o tillfredsställelse? För ett liv med äs tar det ifrån en. Det är priset och tyvärr så blir resultatet allt för ofta inte vad som utlovats, ingen smal ,fitt hälsosam kropp . Utan kilon som åker upp o ner som en jojo.

Jag har tagit mig i kragen och skärpt mig med maten. Tvingar mig att varje dag äta som underbehandlingen ...av ALLT! Jag har faktiskt börjat träna också då faktiskt motivationen kommit tillbaka och tror verkligen det har hjälpt till mot kroppsångesten. 

Jag kutar INTE tills lungorna svider o musklerna skriker utan har utmanat mig själv att bara träna lågintensivt  m pulsklocka i zon 2. vilket innebär att jag får ömsom springa ömsom gå  för att inte pulsen skall gå över gränsen. Det mina vänner är att utmana min personlighet. Att istället för att pressa mig sluta springa o börja gå är svårt, känns fel o onödigt när man ändå är ute. Men jag tror på at utmana sig på alla små områden i livet. ÄS är så mycket mer än vad man väljer att stoppa i munnen. Det genomsyrar hela vår varelse.

Så när jag vill köpa keso till mellis eller lunch utmanar jag mig själv o tvingar mig att  taen färdigrätt från frysdisken. När hjärnan får för sig att en långpromenad efter tennisspel är så skönt sätter jag mig på bussen och åker hem äter o lägger mig o läser en bok.

Back on track? 

I hope....

//A

Guess Im gonna be allright

" guess Im gonna be OK

guess Im gonna be alright 

my family here beside me

my family is here to guide me

Guess Im gonna be OK

guess Im gonna be alright

My family here beside me day and night"

Jag Antar att allt det kommer bli okej.

ledig

Är inne på sista jobbveckan men har idag en "mitt i  veckan ledig dag". Åh jag har verkligen utnyttjat den! Har STOR städat hela lgh . Å då menar jag STOR städat. röjt undan o bärt upp saker på vinden som jag sällan använder. Ordnat hela garderoben, organiserat om i köksskåpen , skrubbat kök, badrum golv, tvättat all  smutstvätt (det var en hel del).
 Nu sitter jag o njuter av ordningen=)
 Tog en kort joggingtur  förut och har nu duschat o ska möta upp P o F på mälarpaviljongen.
Jag mår bra men känner mig tjock. magen o rumpan är överallt o allt skumpar o dallrar.Men mitt i kroppens fördärv mår jag helt ok. Inte innifrån o ut men tilltäckligt för att faktiskt sitta o små le.
Ska jag våga ta ett glas vin ikväll kanske?

Återkommer =)

Kram//A

Nära men inte alltid

Emellanåt känner jag livsglädje. Emellanåt är jag nöjd med livet. Emellanåt känns det okej att bo i min kropp. Emellanåt glöms vikt- kropp- och mat ångest bort Men emellanåt kommer den tillbaka, vill inte låta mig vara. Jag är rädd ,ja just nu är jag rädd. för vikten för vad jag kan tänkas väga vad jag kommer att väga hur jag kommer se ut.  Ledsen. över min tjocka arm, över min mjukare mage, över ansiktet som är rundare över pluskilon. Ledsen över att jag känner rädslan och inte kan får känna ett lugn att min kropp är stabil, den väger samma, förändras inte. Vill bara kunna leva utan att slås tillmarken när jag väljer att ställa mig på en våg. Leva utan att det betyder att jag kommer vara en pluffsis.

Nu kanske det låter som jag är nere i mitt svarta hål, att jag är deppig men så Är det inte. Jag  mår bra men de andra känslorna, rädslan sorgen oron ligger som en svag underton i mitt sinne i mitt inre.

Livet går i dur men mitt inre släpa lite i de dova skalorna i moll.

Vacklar. famlar.Söker.

//A

Rutiner o flängande

-" salladsbaren ser ju fräsch ut"
-" Nej nej, lagad ,varm mat var det ju, gå till en portions rätterna"
-" fast, det viktigaste just nu var ju att jag fick i mig mycket protein och inte glömde fettet...så sallad borde ju funka..."
- " Nej nej nej G sa hellre en fryst rätt, fast det känns sjukt att det är bättre än en bulgur sallad", "

Jag snurrar runt mellan hyllorna ett tag och vänder o vrider på Kcal tabeller  och rycker sedan jag åt mig en Karins  Lassange. Den var god, varm och jag kände mig faktiskt lugn o nöjd efteråt.
Jag försöker verkligen tänka på regelbundenhet regelbundenhet och val av mat. Val som i andras ögon nog ses som det "onyttiga" valet men för mig det nyttigaste jag kan ge min kropp o själ.

Idag blir det nog Paj till lunch och ris med bacon o grönsaker till middag. Där imellan frukt!

Och faktum är att jag mår lite bättre igen.

Skall hem o mysa på torpet i helgen, känns jätte skönt=)

Hoppas ni är på en bra bana! tänk på att vi är känsligare biokemiskt än Osjuka männsikor. Ät Vanlig riktigt mat!!

kram på er!

NEJ!

Hemma igen,  får knappt igen mina " målarbyxor". svullen , ångesten . instabil. Insåg när jag klivit in i hissen att jag glömt mobilen i min brors bil. Orkar inte lösa det. men måste ha den för att vakna i tid imorgon ,ringa o tala om att jag är hemma (min mamma blir tokig av oro annars). Orkar inte.......

usch den jobbiga känslan i kroppen är tillbaka den som är så kopplat till hets......

Jag är bara ledsen o vet inte vart det kom ifrån. var glad att vara hemma igen men när det går lite imot rasar jag......

matstruktur

Sitter med någon form av lugn inom mig.  Mycket tack vare att jag idag ätit regelbundet o gjort bättre val. Istället för att äta frukost på jobbet gjorde jag gröt o macka hemma, tog en kaffe på jobbet, 1 banan på för middagen, matpaj till lunch,  Lite nötter o 1/2 bulle till eftermiddag mellis, tog en promenad hem, duscha, gjorde tomatsoppa m svamp o fetaost m 2 hårdmackor, blir nog thé o apelsin till kvällsmellis sen.

//A

SCÄ

I förmiddags var jag tillbaka i den bekanta korridoren på SCÄ.
Hade en inbokad tid med min gamla behandlare. Det kändes konstigt att sitta där igen men samtidigt så tryggt. Ja, jag har saknat Luna och den saknaden har idag väckts till liv o sitter som ett litet svid i maggropen.
Just nu känns det bra att jag hörde av mig igen och det togs verkligen på allvar.  En liten plan/idé kom vi fram till iaf samt att jag fick en liten påminnelse om va jag gjort fel. Ätstörningen  är lurig och den nässlar sig in i ens liv. Framöver blir det slut på keso ätandet och matvetet stryks från matlistan, Mellanmålen skall in igen och middagen skall vara varm mat o inte keso o yoghurt blandning.
Jag får vara fyrkantig igen och hoppas att mina pluskilon skall gå tillbaka och att bulimin en gång för alla ska kunna besegras o begravas!

Har kräkts en del på sistone Efter midsommar blev det vell värre.  Igår Valde jag att hetsäta första gången på länge. Aktivt gick o handlade brödet o medvetet aktivt tryckte i mig det för att sedan kräkas upp det. Kräktes igen imorse och idag har jag mått skit fysiskt. Det är såhär det kändes, just det, magen svider, halsbrännan ligger där, magen är svullen och jag känner mig ännu fetare än igår.
Jaha. Back to basic NU JÄ***** skall livet få rutiner igen!

Hur är det med er där ute? hur går det i eran kamp?

keep up the good work!

//A

beslut

Ja behöver fortsätta jobba med mitt mående. tänker söka fortsatt hjälp. Vart vet jag inte riktigt än.
Tiden på Luna var Så viktig för mig. En räddning. Men efter så många är som jag levt med mina ätstörningar behöver jag fortsätta att jobba med mina tankar o mitt levnads sätt, min ångest och rädslor.
Har hört av mig till SCÄ igen för råd om hur jag skall gå vidare. Jag tar ansvar för MITT liv o MITT mående.
Får se hur fortsättningen blir. Livet är en utmaning.

//A

ökad hunger

Hungrig!
Igårkväll hade jag kunnat äta allt men var hos en vän. Imorse åt jag en hel lång baugette med pålägg + knappt 1/2 port gröt med honung o kaffe. Nu är jag vist jätte mätt men suget att äta mer finns. Är det ett litet hetssug måntro? för sinnets stämning är trumpet. När jag reflekterar över det märker jag att min panna är rynkad ,munnen plutar o känner mig som en trumpen 5 åring.
Anledningen tror jag är att jag saknar min kropp. Kom över en bild från i julas och känner " det är inte kul ,inte rättvist att jag väger det jag gör idag idag"
Vist handlar det om utseende men lika mkt om känslan i kroppen. Hur det känns att sitta , röra sig. Som det är idag. Känner jag hur klumpiga benen är när jag går, känner att rumpans rundningar  , känner mig osmidig. jaha ja.
Dags att slänga sig i duschen o fösöka göra sig lite fin.....rund go o glad är vell jag nu för tiden.

Glad midsommar alla där ute!

//A

Stöta Bort de man håller kärt

Har verkligen varit nere och deppig de sentaste. Det har liksom eskalerat och sakta sakta , knappt märkbart har jag för varje dag klivit ett trappsteg ner på min känslomässiga stege. Ner mot mörkare o deppigare tankar.
Idag insåg jag hur ÄS finurligt och listigt tar till knep för att göra en mer ensam o mer beroende av enbart denne.
Var på bio med en av mina finaste vänner, tog en fika innan och det ända jag kände var en växlande ilska i mig. Jag störde mig på allt hon sa, störde mig på hennes lycka, på hennes smala kropp på allt allt Allt. Hur hon kunde vara så självisk och inte se att jag mår skit. Att hon bara pratar om hur underbart hon o sin käresta hade på deras underbara resa........Ja det kom nog till o med en gnutta hatliknande känsla.
 Vi åt frukost på stan imorse, jag och min vän, det var stelt ( mellan oss det Aldrig är krystat) jag kände mig arg och jag kände att vår närhet var borta ,att vi håller på att glida isär. Och det slår mig att det är inget hon sa eller inte sa det är ÄS delen av mig ,självömkan, delen som tycker det är så synd om mig som gått upp i vikt , inte har ngn kille o är nere som känner ren o skär avudsjuka. Det är ÄS delen av mig som viskar i mitt öra att " Se du kan inte lita på någon anna än mig, Du och jag, Jag sviker dig inte;jag vet hur synd det är  om dig , jag lyssnar på bara dig och hjälper dig döva det som ligger o gör ont innuti".


Jag skicka ett mess o bad om ursäkt, att jag inte mådde bra och inte ville att vi skulle glida isär. Jag har mist alltför många vänner pga den här skiten...

Låt Inte Deppighet o ångest göra dig ensammare. Låt den inte klippa banden till de som bryr sig o finns i ditt liv. Svälj stoltheten. och ta ett steg mot ljusare ögonblick.

rädsla, tankar om lycka

Söndags tankar : inre näring krävs för att genuint känna tillfredsställelse o harmoni. Lyckan finns att uppleva om vi slutar sträva febrilt framåt. Den finns att finna i nuet, överallt.

Men det är svårt att leva sant mot sig själv i en värld som sätter så mkt värde vid det uppnådda.

Är det samhället eller jag som dövar min lycka när kilona ökar på vågen.

Är det min rädsla att inte ses som lyckad av omgivningen om jag inte kan klassas som vacker eller det fakto så att chansen till total lycka m familj o barn o kreativitet försvinner med skönehten. Att Det ÄR så viktigt för mig att få känna mig fin. Inte bara för andra utan för att jag ska känna harmoni.

Balansen, avvägningen mellan att sluta bry sig o leva på med vetskapen om att det kan bli fler pluskilon eller förändra för att få den kropp som jag kan känna mig tillfreds med?

vad mår JAG egentligen bäst av? Det är inte självkart. Det är svårt.

Det funderar jag på en regnig söndags förmiddag....

//A

VIKT

NEJ Nej nej.....
I onsdags (igår) morse bestämde jag mig för att väga  mig.
Mitt hem innehåller nuförtiden ingen våg så passade på att använda jobbets när jag började tidigt.
kliver upp med vetskapen att cm på måttbandet har ökat men ändå med gott mod.....
snabbt kommer siffrorna upp----------> 67,5 kg INNAN FRUKOST......( slutet av behandlingen 64 kg efter frukost)

Jag blir fortfarande stum inombords när jag tänker på det.Vilket idag har varit ganska ofta.
Jag blir ledsen. Säg att jag gick upp ca 2 kg under behandlingen på 4 månader och nu 4 månader efter slutet har jag gått upp 3,5 till!!!!!!!!! Nehej jag blir jätte ledsen.............

Vad göra?!

När det känns helt ok och det faktiskt inte river o sliter i mitt sinne blir det förvirring när jag drar på mig ett par gamla jeans och inser att dom sitter TAJT. Hm hur ska jag då tackla detta?
Mina jeans ljuger inte samtidigt , vad är alternativet???!
 Det är lite så jag känner med att väga mig. Jag frågar mig själv - Vad ska jag göra med resultatet?
Svaret är ju just nu inget.....
Har ingen diseplin att börja förbränna.  Vet varken ut eller in hur jag skulle göra med maten o ....nej, jag skulle inte förändra något just nu....
Men faktum är att jeansen är tajta.

Jjao jao vad göra vad göra...

//A

Nationaldagen

Och jag är LEDIG! helt ledig!!
Valde att ta en dag för mig själv o bara vara vilket verkar vara ett smart drag! för...
Idag mår jag faktiskt BRA! livet känns värt och vikten stör mig inte alls, INTE det minsta! Idag känner jag att  "WHO THE  FUCK CAREs"! 


....Och jag njuter av att inte känna mig hämmad av att bara vara jag!


Kram på er o hoppas ni känner harmoni innuti!

Hemma

Är hemma i sverige igen. Sommalov o jobb har inletts.
Kursen var slapp o kul men det är faktiskt skönt att vara hemma igen.
Psykiskt har det o är det väldigt upp o ner. Det har varit jävligt vissa stunder under resan.
Känner mig tjock o paniken att jag bara ska bli större o större ligger o bubblar i mig. M
Märker att mitt fokus min närvaro ligger i mitt fett, mitt omfång.

Jag blir så frustrerad!!!
Har jag inte kommit längre? Jag gav verkligen allt under behandlingen, jag mådde skit o tyckte mig se ljuset i tunneln, kände att jag nog snart var ute ur helvetet. Så va *** är det här?
Det är tungt nu.
När jag tänker efter kommer jag inte ihåg (?!) om jag spydde en gång under resan? Känns som jag gjorde det vid ett tillfälle men är inte säker.

ja vad ska jag säga. Just nu orkar jag inte engagera mig. Jag är trött.

//A

Påväg

Då bär det av ut i europa i två veckor. En slapp o intressant kurs. Där fokus mest ligger  på att umgås faktiskt.

Vill inte att den här resan skall förstöras av kroppsångest o äs tankar. Jag vill verkligen inte tillbaka ner till den avgrund , till det mörker som en ätstörning innebär. Men mitt fokus ,mina sinnen är helt o hållet engagerade i min kropps feta vara eller icke vara.

Är så absurt. Jag vill ju inte bry mig. Men jag har en tyst panik inombords som bara växer o växer.

Jag kan inte känna att " va kul det ska bli o hänga med massa sköna människor i ett vårit europa" utan enbart göda rädslan för alla kcal jag kommer dra i mig. Ölen på en uteservering byts ut från något riktigt trevligt/mysigt till en fiende.  Jag vill inte dricka en droppe alkohol. Vill inte bli fetare. vill bara bli SMALARE smalare , JA! smalare!...jag vill ha min midja tillbaka....

det är det som är jobbigast. höfter rumpa fine. men när midjan byts ut mot en mjuk degig uppblåst balong klarar jag inte att vara stark längre......

jaha ja....nu måste jag bege mig. Kommer vara frånvarande från bloggen ett tag som ni förstår.

Hoppas att ni kämpar på där ute!! Skickar er alla styrkekramar jag kan o vill ni sända en stärkande tanke till mig vore jag så tacksam! 

//A

vill jag gråta??

Vill jag gråta? känner jag verkligen det här??......
Viktångesten har kopplat ett fast krepp....Den vill inte släppa utan biter sig fast starkare, hårdare för varje plagg jag provar, varje spegel jag ser mig själv i......

Ja, jag har panik. NI vet den här tysta paniken inombords.
Jag vill gråta. Och tårarna finns där men jag kan inte nu för då förstör jag sminket o ska precis iväg på middag...

*** jag vill bara bli smal.......igen

//A

viktångesten eskalerar

Känner mig så J**** ful. tjock. Vad har hänt med min kropp?
viktångesten eskalerar o jag vet inte vad jag ska ta mig till?
Ska åka iväg i två veckor o just nu känns det INTE lockande att gå runt i klänning o bikini.
Vågar inte ställa mig på vågen, vet inte hur jag ska bete mig, förhålla mig till det här.
 Jag känner mig FUL o TJOCK.

//A

tillägg matintag

7:20 frukost: gröt (bär,honung,mjölk) knäcke m leverpastej kaffe+mjölk

12:00 lunch :salad m rostbiff inkl dressing + 3 (!) mackor m smörvatten

15:30 mellis :1 bana kaffe m mjölk

18:00 ;middag felix paj (670! Kcal) morötter vatten

20:00 kaffe m mjölk

22:00: yoghurt, 1 tomat + isbergssallad

Mat

Vet att det kanske inte är så kul att läsa vad folk äter under dagarna.
Jag Vill egentligen inte lägga något fokus på eller värdera matintag. Det är lite mot det jag strävar nämligen att mat bara ska vara en naturlig del av livet som det inte funderas el reflekteras över FÖR mycket....

Men då den senaste tiden varit sådär matmässigt så tänker jag "redovisa" mitt matintag i stora drag. Mest för min egen skull för att få en överblick. Men Ni får gärna komentera om ni tycker det ser konstigt ut ect. Hjälper bara mig=)

6:00 frukost havregröt (bär mjölk honung) knäcke m leverpastej o smör + kaffe m mjölk

10:00 kaffe m mjölk x2

12:00 fiskkaka m ris sallad inkl dressing ,brödbulle

16:00 äpple

ca 18:00 middag: 2 kalla corizo , 1 torr brödbulle, 1 tomat (on the go/nödlösning)

20:30 1 banan , 1 kall korv kaffe. mjölk

Har varit på rett gott humör ikväll. Strosade runt på coop o smålog för mig själv. Just DÅ mådde jag rett bra=) men vikten gnager lite. Eller egentligen inte vikten ( då jag inte vägt mig o inte vet vad vågen säger) utan min kropp, ffa magen. ...

Jao jao.....nu ska jag hoppa ner i sängen o kolla play tv =)

Go kväll alles!

//A

tröttdag

Är så trött idag. Sovit dåligt ,vaknat på tok förtidigt och flängt runt hela dagen.
Känner mig tjock idag. Kan det vara vätska jag lagt på mig  efter att ha hetsätit o kräkts i lördags? känns inte så troligt men känns inte kul om faktum är att jag Blivit större.

Måste skriva ner mitt matintag för att få lite överblick.

06:00 frukost : havregrynsgröt m björnbär honung mjölk + knäcke m smör o tomat. Kaffe m mjölk
10:00 Mellanmål (bjud fika): kaffe+ mjölk , mjukmacka m ost o grönsaker
12:00 Lunch. räksallad m dressing macka m smör , vatten
15:00 Macka m smör (inte bra med en macka till med var allt som fanns i gamla lgh)
16:40 Middag : lax + wook + lite pasta kaffe m mjölk
19:00 kväll: 1 öl med klassen ( + ca 4 coctailtomater, 3 jordnötsringar, 2 småcitrus)

Känns inte som en bra matdag, ser för mkt ut även när jag skriver ner det men har verkligen försökt göra det bästa av dagen.

Nya tag

Det känns skit att jag kräkts o ätit o varit destruktiv. Det känns tungt att känna dessa känslor igen. Tyngden i kroppen, ångesten/deppigheten som uppstår efter att valt o stoppa fingrarna i halsen.
Hemskt att känna att ansiktsdragen dras ut o uttrycker blir nollställt. Likgiltigt o ett ärligt leende känns långt bort.
Ja det känns skit. Men om jag ska vara lite krass för ett  ögonblick. Vad har jag egentligen för val Just Precis NU?!

1, jag kan gräma mig o ta till en macka lr två lr 20 för att det är så synd om mig att jag inte är fullt fri från ÄS. = ge upp

2. Jag kan låta paniken bryta ut , planera smal o kolhydratsfattig matsedel och sen bege mig ut o springa.Samt försöka tvinga mig att börja köra morgonpromenader

3. Jag kan konstatera att det hänt , tillåta mig själv att vara lite ledsen över det men sedan använda det som drivkraft en påminnelse att jag Inte VILL tillbaka till det livet som jag nu gjort en snabb visit i igen.

Jag kan ta tag i mig själv o ÄTA noggrant. Vara lite nitisk nu i en vecka m 6 mål mat om dagen. Och då riktigt mat inga keso o avokado blandingar.

Det här är mitt liv o min kamp. Och det skulle inte kallas kamp om det var lätt. Jag Har kommit sååå långt. Jag kan inte kasta bort det.  Så ni kan ju gissa vilken av allternativen jag väljer...........

Börjar dagen men en lugn frukost vid fönstret. gröt m bär o honung o en halv fralla m smör o grönsaker. ..Och kaffe förstås.....

Jag ska tillbaka till Livet igen!!!!!!!!!!!!!!

bulimin

Jag skulle inte längre sätta epitetet bulimiker på mig själv.  Jag uppfyller inte kriterierna o jag känner mig inte alls lika instängd i ÄS bubblan längre. Jag lever, jag umgås, jag äter. Inte perfekt (det finns inget perfekt ätande!) men jag är inte längre rädd för kolhydrater vist fettet är fortfarande något jag omedvetet väljer bort men det är en  enorm förändring  i mitt förhållande till mat.

Men ibland kommer suget. Som ikväll.  Jag sitter med känslor av lätt besvikelse. Det i komb med att jag de senaste dagarna slarvat lite med maten. Är trött och börjar känns suget att småäta....
Bara en banan ( har ju ätit så lite de sista s det är nog bara bra intalar jag mig själv)....
Blir 2 bananer, kaffe keso m saft, yoghurt 3-4 mackor. Får inte panik. Tänker att det är okej ikväll. tillåter mig att äta utan att fördöma.
Blir sugen på godis.  Ja! men det får jag köpa o frossa i lite ikväll så länge jag inte spyr upp det ( Att jag går på den tanken är ju ett skämt efter alla år) går o köper 150 g choklad o smaskar i mig.
Allt detta får inte plats i min mage o kroppen reagerar på följande sätt

" Ja , men detta kan jag! 

Ååå det var längesedan , äntligen!"

Hur sjukt det än kan låta var det skönt. Kändes som det var precis det jag behövde. Nu känner jag mig likgiltig. Jaha, det var det....Kan bara konstatera att den fortfarande ligger o lurar, försöker argumentera för sin rätt att vara en del av mitt  liv. Locka med sin charm...Bulimin...ÄS ger sig inte utan en kamp. En kamp JAG kommer vinna.

//A

Livet och alla känslor

Det är mycket som händer nu. Både runt mig och inuti.
Jag har flyttat o börjat få ordning på Mitt hem. Där allt speglar MIG. Det är lite omtumlande att se hur resultatet blir- Är det här jag?! Så ospartanskt, så mycket färg? Alla saker jag valt väcker känslor i mig. Det tumlar runt och ibland känns det nästan som att alla känslor inte kan få plats i en kropp.

Sen är det mycket som planeras o görs runt omkring. Det är film/biokvällar , löpning ihop med en vän (!), fester, grillning, Avslutande kurser, resor, middagar, dejter ,planering av mat o inköp av grejer till Lgh........Är inte van. Nu för tiden känns en kväll hemma konstig, ensam och otillfredsställande. Nu är det undantaget förr var det min verklighet o vardag.

Jag är förvirrad. Jag Känner att jag inte riktigt vet vem Jag är. Vad står jag politiskt? Vad vill jag egentligen ha för "typ av kille" ,vilken stil vill är jag? Vem är jag sexuellt? I förhållande till min familj? Vilken specialité inom yrket Lockar mig?
Jag är inte ute efter att sätta mig i ett fack. Det har jag sedan länge förstått att en människa inte kan göras.
Men det känns som jag just nu är mitt uppe i ett identitetssökande. En försenad tonårsperiod kanske ;). Och det tar på mig.

Vem jag är o vem jag blir....ja mina vänner, det får tiden utvisa.

//A

Psykbryt

Vet inte vad som hände igår. Vet inte vart det kom ifrån.
Från ingenstans kom ångesten o en kort visit ner i det mörka hålet för en kväll.
Idag känns allt bättre!
känns konstigt, men bättre!


Va tusan hände egentligen?......

Ånges o smärta

Jag når inte smärtan. Den är inte åtkomlig.

men den ligger i mitt bröst. Vill ut. Det river o sliter i mig. fast jag inte känner något.

Du har kommit igen.

Tagit över min själ. 

Skära?

- nej, kan inte.

riva?

-vill inte att huden ska bli ful

jag vill få ut det. 

kanske är det  det jag använde spyandet till förut. Få ut något ur kroppen.

Vad är det som gör ont? När jag lägger mig på badrumsgolvet (som känns så tryggt) vill jag bara att M ska finnas där. Med sin blick som ser mig. Som ser min smärta.

Mitt sunda förnuft vill bara säga stopp, men något i mig vill bara bli självdestruktiv. Vill göra illa, vill svälta mig, vill se revben, vill ligga på badrumsgolvet o domna bort.........

Vikt ångest

Den kryper under mitt skinn. Gör blicken stirrig. Kan inte fokusera. Tankarna tänks inte klart. Ja, mitt sinne känns stressat.

Det är vell det som är ångest......

Den är tillbaka. Viktångesten . Och det med full kraft.
Fy F*N.

Ångesten är handlingsförlamande. Det ända jag kan tänka på är att jag borde ut o springa men det ända jag inte vill är att ta mig ut o springa. Det ända jag tänker på är att gå ner, bränna fett. Den ända jag inte orkar är att ta tag i just det.


Jävla kilon jävla centimetrar som växer o växer.

//A

65,9 kg

65,9 kg stod vågen på i morse. Har inte tänkt på det så mycket under dagen men nu har en liten panik känsla börjat gro. Eller rättare sagt jag HAR PANIK inombords.

Jag har ingen förklaring varför dessa kilon kommit. Har tom börjat träna o inte ätit spec överdrivet. Vist jag fick mens igår men det är ändå för mycket trots att lite säkert är vätska.

Men jag känner att jag är större. Idag känns det som mitt fett sväller fram. Allt sitter tajt o jag känner mig jätte rädd att det inte kommer gå tillbaka. 

Känner mig handfallen. Är det bara att inse att ända vägen ur det här är att börja morgon promenera , springa mer regelbundet samt att bli noga med vad som intas.  Jag vill inte tillbaka till det men om det är vad som krävs för att få bort överskottet känns det inte som  jag har något val.

Jag älskar det nya livet som inkluderar fikabröd till kaffet när mamma o pappa är på besök. Som låter mig äta efterrätt o tom en liten godisbit emellanåt. Men Jag älskar inte det faktum att  jag är tillbaka upp mot en vikt jag livat mi själv att ALDRIG behöva se igen. Det är närmre 70 än 60. Väger 6 kg mer än i somras.....jag vill bara väga 63 kg igen Det kan jag verkligen acceptera. Känns helt ok att pendla mellan 62-64,5 kg. Det skulle tom kännas bra! 

Mitt inre skriker NEJ NEJ NEJ, FAN FAN FAN..........

Valborg

Inte lund, inte Uppsala ,ingen champagne frukost.Blir inget askalas för min del vilket jag tycker känns bra=) ffa då kvällen inte bara därför spenderades i ensamhet utan hos finaste Y och hennes vänner. Alldeles lagom.

ligger i min lilla 90`säng i nya lägenheten och funderar på om jag skulle ta mig en morgon promenad i morgon....Sådana planer känns alltid klockrena så här på kvällskvisten men mindre lockande när dagens ljus väcker en.

Jag har kommit igång liiiite med löpningen (vågar knappt påstå det eftersom det säkert inte blir ett enda pass framöver;)) sprang fredag, lördag och idag. Korta sträckor i ett tempo man knappt får kalla löpning men jag har snörat på mig skorna o bytt om iaf!!! Det är alltid ett steg i rätt riktning.

Åh måste bara berätta att jag hittat min nya sommarstandard frukost!!!

yoghurt m massor av keso, frysta bär, nötkross/frön m torkad frukt och en stor kopp kaffe m mjölk!
Mmmmm...

Nu ska här sovas!

Go natt //A

Inre harmoni

Go kväll alla tappra kämpande själar!

Det positiva har lyst med sin frånvaro det senaste. Men ikväll  sitter jag faktiskt i soffan med ett lugn i bröstet och ett lättare sinne. Ja, känner nog en viss inre harmoni.

Idag har vi möblerat lägenheten. Känns så kul! Nu vill jag bara fylla det lilla krypinnet med kära vänner , god mat på mitt fina gamla kantstötta porslin, Vin i glasen och värmen som bara en gemenskap kan fylla ett rum med.

Har även tagit en kort jogging tur på 20 min och ätit en tomatsoppa med kallrökt lax.

Var faktiskt ute på en på en tur igår också. Det är så fantastiskt när man väl kommer ut....

Nu saknar jag mina fina tjejer från behandlingen massor! MASSOR!

 

Nu kanske någon tror att lugnet kommit av träning o soppmidddag??

då vill jag bara upplysa att dagen bestått av mack frukost, Finka m bulle + 1/2 croissant, mack lunch hos broder (många mackor) och lite godis i kaffe på det....så. Ja. Not a perfect day but thats OK!

Krams

OMOTIVERAD

Jag är så fruktansvärt omotiverad just nu. Vill verkligen ha ork att dra igång med träningen men jag Orkar inte , finns inte en gnutta motivation i min kropp eller i mitt huvud. Är bara trött.

Och känner att den inre stressen börjar komma tillbaka. Vilket gör att jag skulle kunna äta konstant utan att ens känna minsta mättnad. Försöker tänka på detta och det funkar  ganska bra men frustrationen inombords är obekväm och jag är inte alls tillfreds i själen.

Känner mig så svullen också, liksom ett fett lager har lagt sig som en sparkdräkt runt dig.
Har inte vägt mig på jätte länge (!) vilket jag ska ge mig själv en klapp på axeln för. Har verkligen inte brytt mig! har inte känt mig smal men det har ändå varit okej. min kropp har fått vara just det, Min kropp utan att ha värderat den speciellt mkt! Det är ju faktiskt framsteg att jag lyckas känna så i korta stunder ändå! Även om fettöknings upplevelsen har infunnit sig igen och jag nu tänker ganska mkt på att det vore skönt o går ner 2-3 kg iaf.

Nej jag behöver lite bekräftelse , lite kärlek känner jag. Jag behöver en energikick som får mig att ta tag i mitt liv o min friskhets resa ordentligt igen! Om jag skulle ta o lova mig själv att nästa vecka verkligen sköta maten bra. Planera veckan alla mål och Verkligen försöka att INTE småäta. Det är en början....

Nu ska jag försöka se över mitt schema det nästkommande veckorna för att känna att jag har LIIIIITE koll på läget iaf=)

Fin fredag på er=)

Godis

Vissa känslor är fortfarande  svårt att hantera.
Idag kom stresskänslan tillbaka i kroppen. Hetskänslan.
Det kändes som om allt det bra  i livet började rinna från mig. Försökte verkligen att stå imot o tänka att " jag mår inte bättre av att trycka i mig massa skit i panik" hetsen är inte lösningen.....
Det funkade bara delvis. hade inte fått någon stjärna i kanten för mitt matintag idag inte....

Frukost: stor gröt frukost + knäckemacka
Lunch: kycklingpasta (stress åt lunchen)+ små åt
 hetssuget ökade: Godis, 1 äpple, stor kaffe o 1 croissant, mådde illa.men tänkte inte spy för en killes skull. Nej Inte i min nya lägenhet. Det ska vara spyfri.
Resten av kvällen: 1 äppe, 2 morötter, 2 kaffe m mjölk, 2 torra mackor.....

Tror jag gått upp i vikt. Men vet inte säkert. Kanske är det bara en känsla kanske är det ÄS som ser sin chans att placera upplevelser i mig när jag är känslomässigt svagare.......

Kram på er!

trött o tjockkänsla

Är så trött. Var uppe alldeles för sent igår i hopp om att jag skulle sova länge idag.
Hade tänk väga mig idag men kände att jag skulle göra en en enorm otjänst om jag ställde mig på helvetet.
Jag Måste börja träna. Jag vill ju inte fövandlas till en degklump och jag tror jag behöver endorfinerna just nu som lite träning i solen ger. Men var finns motivationen.

Jaja är ledig idag så planen är : långpromenad
                                                 planer lunch
                                                 Möta upp P o måla klart lägenheten

Tack Malin o notontop för era kommentarer!

//A

Finaste P

Har en så fantastiskt vän i P. Vad skulle jag va utan henne. Har henne att tacka för mycket.
 Nog den viktigaste människan i mitt liv just nu.

Vi skulle umgås lite idag o när jag messat  att det skitit sig igen. Att det inte var mening att mitt liv skulle innefatta kärlek. kom hon hit med snittblommor, en tidning vårmode o en trisslott - " tänkte att du behövde det här".

Jag försöker att inte skämmas men det är svårt.
Skäms över att ännu en valt bort mig. Skäms över att jag naivt trodde att det fanns något mellan oss, Att du var intresserad. Skäms att jag fäller tårar över någon jag knappt känner.
Vet inte om jag gråter över M för den han är eller om jag gråter över Att ett VI har gått förlorat.
Tror kanske mer på det sistnämnda.

Sov Gott alles

Så ledsen

Jag ringde och orden kom....
Han Vill inte träffas mer....
Han sa att han önskade att han kände mer men känslorna har inte kommit....

Jag är ledsen. Riktigt Ledsen.

Livet var för enstund så bra. Jag kände hopp om sommaren, hopp om livet.

nu värker hjärtat

Hud!!!!

Tänk vad lite närhet kan göra.

Saknaden av varmhud under fingertoppar.......

Ett fånigt leende har tagit plats på mina läppar.....

I let you done....

Sluter ögonen ,så finns du där.

Med dina oskyldiga blå ögon.

Klara ,oförstörda, redo, nyfiken på världen.

En levande blick.

Jag möter din blick och tårar strömmar ned för mina kinder.

Förlåt mig.

Att jag gjort såhär mot dig.

Flickan med me stora ögonen. den blommiga sommarklänningen o håret blankt.

Är jag.

Ögonen är mina.

Som dom en gång var.

Jag svek den lilla flickan som står framför mig.

Tog en bit av hennes liv, drog in mörkret över hennes himmel.

Förlåt mig.........Snälla förlåt mig.

Allt kommer bli bra, jag lovar, jag ska inte svika dig igen.

Den lilla flickan är jag.

Ögonen är mina.

"skolkar" idag. Ligger i sängen o lyssnar på musik o planerar inredning i nya lägenheten.Tänker tillåta mig att känna idag. Känna sorgen över åren jag inte får tillbaka. Över att jag inte ännu helt är ur ÄS grepp. Men är bra bit påväg....

Ta hand om er, Ta fighten, Livet är värt det.

//A

Killar

Jag är så less.

Varför blir det såhär i mina försök att träffa någon. Det går långsamt långsamt för att sedan rinna ut i sanden....orkar inte investera mina känslor i någon som inte tänker ta platsen bredvid mig.

Killen jag träffar nu börjar jag verkligen tycka om. Han verkar vara en riktigt reko kille. En snäll människa verkligen (för en gång skull, har en tendens att falla för players) men intressant intressen o så vackra kindben.

Har verkligen försökt att göra saker annorlunda denna gång. Försöka visa att Jag Är Intresserad. Försökt ta lite initiativ till att föra relationen framåt.

ex)

1. vi sms:ar enbart så- jag ringde bara för att prata lite. Jätte trevligt o tänkte vell att ja! nu kan vi kanske lägga ner messandet iaf. Man lär inte känna en människa via text meddelanden...icke icke...still texting....

2. Vi hörs av i vågor. ibald ofta ibland inte på en vecka. Jag tröttnade och istället för att sitta o vänta på att han skulle höra av sig frågade jag honom rakt ut - Vill du forstätta ses eller inte?

- Svar: Jag vill Gärna träffa dig igen.....

har vi setts sedan dess???....NEJ. Försökte styra en träff i helgen men fick inte ihop nån dag som passa båda...

Vad är det för fel? Hur i ******* ska jag tolka det här? han säger att han vill träffas , är gullig i ställer alltid massa frågor i sina sms (:( ) men försöker ingenting. Inte ett enda move??

Ja , ni har läst rätt mellan raderna Jag Är Frustrerad.

Orkar inte en till sådan här relation som inte leder till något något mer än att jag slösa mina känslor på någon som inte skall ha dom. Nu ska jag inte höra av mig alls. ( blir svårt) men vill han ses får han *** imej styra upp något. Vem är mannen här egentligen????????

//A

En sådan Lite "tjock" dag

Ja jag känner mig knubbig idag. Magen putar utanför byxlinningen , låren är inte välformade. Men magen är nog ändå värst. Vill känna att vågen kan peka lite nedåt också. Samtidigt har jag ingen lust att ta tag i det. ingen ork att lägga fokus på det. Bryr mig kanske för LITE nu. Fast dagar som denna känns det inte så kul.

Undrar lite för mig själv om detta kan bero på att Mr M väl fick tummen ur och hörde av sig om kvällen. Jag visste redan att han lovat bort sig till hans vänner och tyckte inte det kändes alls fel. Var medveten att vi inte skulle komma att ses i helgen heller. Men när väl sms:et damp ner tror jag bestämt att magen fläska på sig ännu mer.Eller känslan är densamma bara det att min uppmärksamhet på området är större. Känner mig tjock. Och helt plötsligt vet jag inte hur jag ska göra med maten. Sitter o funderar på o köra lite gröt m keso/bär blandning. Eller tina upp en köttbit o göra en sallad o keso till. Eller tänk om DET gör mig tjockare. tänk om jag Fuckar upp ämnesomsättningen och det ofullständiga oregelbundna kommer göra att vikten pekar uppåt?!

Ja, en lördag fylld av snöslask, plugg i pyjamas, en degig mage en och sent " Inställt " dejt. .......

Idag suger livet lite men inte värre än att jag räddar upp dagen med en filmvägg hos finaste P=)

Är inte spec mörkt hos mig även om det låter så ,bara lite vardags grått. För livet innehåller numera även gråskalor!

Fixa till sig

Hur jag än pysslar o piffar blir det inge vidare.

Ansiktet är fult.

Ja om jag ska säga precis vad som går genom huvudet när blicken möter spegeln. Riktigt ful.

Det är bara runt. Antydan till "dubbelhaka" har jag också. Hela ansiktet är bara.....runt, inga kindben inga tydliga linjer. runt runt o åter runt.

Och det är INTE en favorit form hos mig...

Tycker jag ser smutsig ut i ansiktet också. Inte allas fräsch.

Tur att det inte står en dejt med Mr M på schemat ikväll.

Jaha, det var längesedan....

Fredag igen.

I kväll ska det ätas middag hemma hos fina H med övriga flickor=) ska bli mysigt=)

Annars vill jag helst bara skruva fram tiden till efter helgen faktiskt.

Sista " riktiga" tentan denna terminen skrivs på måndag och jag är så omotiverad!!! Men efter det så kommer en väldigt lugn period och det väldigt lägligt!

Så gäller bara o bita ihop denna helg o köra på, hoppas att något av det jag läser väljer att fasta i min disträa hjärna..........

Vad mer....

JO! ställde mig på vågen i morse. Har inte vägt mig på jätte länge (!) och kände egentligen inget behov av det heller men tänkte att just därför skulle jag kolla läget. När det ändå inte kändes spec relevant.

------------------------------> 65,0 kg (innan frukost)

Vad sker då i mig?

-Vist, jag skulle vilja gå ner 2 kg , 2 kg och jag vore jätte nöjd. Men hela världen rasar faktiskt inte. Paniken väller INTE upp inom mig.

Men planen är efter tentan ta tag i motionen o vara lite noga med mat o sömn. Vill försöka landa på 63 kg vilket känns väldigt sunt o rimligt.

Jag tänker Aldrig mer ge mig in i bantningsträsket. Aldrig. Men jag vill på ett sunt sätt ge mig en frisk o sund kropp som jag storm trivs i. Vet inte om det kommer funka. kanske vill min kropp ha lite extra kilon o vägrar släppa dom på detta sätt. Då får det vell vara så. Sålänge vikten inte skenar iväg.

puss o kram

Nu måste jag faktiskt plugga lite....

Relationer

Efter en lugn runda på längdskidorna bland fjälltopparna under påsken stannade jag vid ett stall o klappade hästarna. Njöt av närheten av detta stora vackra djur och det slog mig. Mina förhållanden eller egentligen många av mina relationer är precis så. Som mellan hästen och mig.

Jag klappar o trugar för att den skall stå kvar. Men det hela är på hästens villkor. Den kan välja att gå när den känner, när den tröttnat på mig. När höet blir mer intressant eller någon annan har en morot att erbjuda. Jag kan bara försöka avläsa vad den vill och försöka bete mig på "rätt sätt" Göra o säga "rätt" saker.

Ett rollbyte vore på sin plats.....

Mr M

24 h tog det för honom att svara.

När plinget kom fick jag en stor klump i bröstet. Nu kommer det...Avvisningen.

P fick läsa smset åt mig.

" Han vill gärna träffa dig igen"

Jag har stålsatt mig . Ställt mig in på att bli ratad, dissad ,avvisad. Funnit ett sätt en sinnesstämningen att se vuxet på det hela. VI känner inte varann, knapp börjat ses och det är inte hela världen att det inte funka.... SÅ kommer detta svaret. För en stund trodde jag att jag skulle börja gråta ( Patetiskt - JAG VET!).

Vet inte vad jag ska känna eller tro. Ensak är iallafall säker. Jag kommer hålla på mina känslor till jag vet vart vi står. Om Han vill och ffa om JAG verkligen vill. uppenbarligen kan jag inte känna lite. Alla känslor blir överdimensionerade , överdrivna och för viktiga. Tillbaka med fötterna på jorden.

Dock kommer jag inte somna med lite lättare sinne o mer spänning i kroppen inatt.

God Natt

Hemma igen

Sitter hemma i soffan igen.

Har längtat hem. Faktiskt. Hem till livet som jag lever här.

Påskveckan har varit bra. Och har massa tankar jag vill skriva om. Rubriker jag vill utveckla o syna. Risk finns kanske att dom tappas bort men en liten minnes lista på de jag minns nu:

Förhållande: hästen

Sarkasm: en tecken på kärlek eller ett utryck för nervositet

Mr M

Har bestämt mig - här ska det tajtas till....

Han , Mr M, finns i mina tankar titt som tätt. Han har inte hört av sig på hela veckan och jag vet inte hur jag ska tolka detta.

När jag o en kursare diskuterade killars sätt att agera sa han att " Hör inte killen av sig på 2v då är han inte intresserad så är det bara"

Det gör ont i mig. Jag kunde verkligen se mig själv tillsammans med honom.

Bestämde mig igår att jag skulle ringa honom idag. Ville bara prata med honom, höra hur han haft det. Men kom hem så sent så fegade ur o la ett sms istället. Frågade rakt ut vad han kände. Vill han ses igen eller inte?!

Ångrar mig nu när jag inser att jag kanske inte kommer få prata med honom igen.

Nu ligger bollen hos honom. Risken finns att det är slut på denna korta fling. Det krävs två för att skapa kärlek. Får helt enkelt fortsätta att hoppas att han med stort H. Som kan tycka att jag är hon. Tvivlar jag......

Oja

//A

Måste få skriva lite till;)

Ligger på balkongen o lyssnar på Mauro Scocco o känner så mkt att det snart sprutar känslor ur öronen.

Vår.

Kärlek.

Längtan efter denna.

Smärta

över att bli bortvald.

Ovisshet

om jag tolkar dig rätt

Mitt hjärta längtar ut.

Frustration över spelet,

Mellan man o kvinna

osäkerhet.

Är en gåva att känna starkt

men att känna tar kraft

överväldigande känslor

ibland undrar jag om mitt reglage av känslor är felkopplat

Sköljer över mig som en flodvåg

eller lyser med sin frånvaro med ett stort hål

för allt

Något fel gör jag

men vad?

den enda gemensamma faktorn i alla relationer

är

JAG

//A

En svag punkt

Borde kanske sitta här o vara glad men är precis motsatsen.

Det här är min akilleshäl.

Och ÄS vet om det , utnyttjar läget direkt....Min nästa utmaning måste vara att övervinna detta...Måsta lära mig handskas med denna känslan....

Träffade M igår. Har varit osäker på mitt intresse innan. Lite som en försvarsmekanism har jag letat fel o brister. Lite för kort, lite för smal ect ect....

Men efter igår......

Har nog fallit....... Och då känns han ointresserad.. Han skulle fått mig så lätt igår men kvällen avslutades med: " Alltså vill inte vara den som är den, men jag ska upp rett tidigt imorn o börjar bli ganska trött..." så jag åkte hem. Inte ens ett försök till något mer än en kram när vi sa hejdå.

Mitt hjärta min hjärna skriker efter bekräftelse. jag sänker garden och då stampas det på mina känslor direkt. Väl hemma valde jag maten. Åt åt åt bort det onda.

Jag Klarar fortfarande inte av kärlekens spel. Hur ska man lära sig handskas med det????

Helgen står på intåg. Anna kommer till sthlm o hälsar på! Åh det var så längesedan vi sågs!

Vi reste ihop förra sommaren och inte sett varan sedan dess. Knappt pratat under tiden jag varit sjukskriven då jag inte orkat.

Tror det blir en jätte mysig helg=) Får se vad vi ska pyssla med=)

Sen på söndag ska jag träffa M igen. Vill nästan ignorera att det börjar infinna sig ett litet pirr.

Men självklart bråkar mina tankar med mig.

Lyder ungefär så här: "Jag är inte tillräckligt smal för att träffa någon nu. När han väl får se mig igen kommer han tänka att jag är rund. Lika bra att sluta här. Vill inte behöva äckla honom. För han inser snart att jag är rett oattraktiv"

Nu ska jag försöka njuta av helgen o min fina vän!!!!

kram på er där ute!

ökar ökar...

herre nu står vågen på otrevliga siffror....Varför?

Jag vill!

usch jag vill vara smal.......

Vart ska jag börja!

Efter att inte skrivit av mig på några dagar har jag så mkt inuti mig att jag inte vet vart jag skall börja. Har märkt att detta forum (bloggen) är ett bra sätt för mig att ventilera mina tankar. Få tid att reflektera över dom och ett "ibland" jätte bra sätt att motivera o peppa mig själv.

Så ......

1.Lördag

Hade en lördag i hetssugets tecken. Jag ville bara vara hemma o äta äta äta ÄTA! med de förutsättningarna gick det vell rett okej. Blev ingen hets men massa småätande och inga riktiga mål :(

Sen bar det av på inflyttnings fest. Vin o chips. Kändes helt ok men på hemvägen när inte allt förstånd var i behåll (gungade rejält under fötterna) försvann hämningarna. Inhandlade cheesburgare x 2 , kexchoklad x2 o väl hemma blev det macka x2...........fan Fan FAN.

Söndag

Vakna klockan tolv bakis o trött. Drack massa kaffe o tullslut frukost. Hm kanske inte blev så mkt mer den dagen?! jag minns faktiskt inte. Var iväg på dejt igen med samma herre som förra helgen.

Han är fin. Verkar vara en toppen kille........

Blev 2 apelsiner o mera kaffe på kvällen.

jaha ja, hur mår jag då nu. Jag känner mig och är säker på att jag gått upp i vikt det senaste. Ser o känner på magen att den är MKT fluffigare och inte det minsta slank längre. Även låren börjar flyta ihop otäckt. Och ja ,Jag är deppig över det. Jag känner mig lite ledsen och är inte alls nöjd med hur jag ser ut.

Missnöjdheten går inte att jämföra med hur jag kände innan .När jag var djupare i ÄS träsket. Jag kan fortfarande vara glad, njuta av solen och att livet är rett bra just nu. Men den sitter där o påminner mig , fluffig rundare utan konturer. Jag vill vara smalare. Det vill jag men tänker inte ge mig på någon dietplan eller hetsträna tills huvudet o kroppen snurrar.

Men lite ledsen ja det är jag........

//A

Ikväll...

Har tagit satts nu i flera dagar med att skriva här. Vet vad jag vill säga med får liksom ingen ro att få ner det på print.....

Kommer något ikväll, promise!

Kram till alla starka själar där ute!

Gåååååå....

Kan inte bara min kombo gå. Jag har bestämt mig. orkar inte stå imot. ..

Har ätit upp alla vindruvor redan o små plockat i kylen. ont i magen har jag också....vill trycka i mig några mackor nu.....

åååå fan...verkar inte som hon skulle ut iaf....................f*n.......

Tråk lördag

Är lite smått nere idag. Orkar inte plugga som jag tänk. Åt enligt min mening för mkt igår.

majssoppa idag till lunch har bara gjort att jag går o små äter. Känner mig pluffsig. Vilket gör mig lite deppig.Vill inte göra någonting egentligen....

När dagar bli sådär långtråkiga vill jag bara äta. Antagligen för att ha något att göra som muntrar upp. Tycka lite synd om mig själv som har så tråkigt.

Hur ska jag då komma upp på banan igen? ( nu säger kroppen " Äsch skit i det lägg dig under en filt o sov eller ta något att äta)...

Jag skulle kunna ta en promenad vilket jag vet VET skulle pigga upp. Men orka flytta bakdelen ur soffan.

Jag skulle kunna lägga mig på sängen med en kopp kaffe o läsabok....ja det är faktiskt lite lockande....

det ska jag nog prova!

Är bjuden på inflytt fest ikväll. Ska bli kul. Men jag har lite små ångest över vad jag ska sätta på mig. Kommer på mig själv med att vilja ta det som jag kommer se smalast ut i.

Nu är ÄS här o pockar på uppmärksamhet. Vill förstöra min förväntan på en kul kväll med lite snurrigt sinne med att poängtera att min kropp inte är värd att visa upp. Känner mig inte fin nog...

Hej kaffe,hej bok....hoppas ni där ute har en bättre lördag!

Gamla känslor

I stunden kan det kännas alltför utlämnande att skriva om allt det mörka. Hittade ett block med texter från tunga stunder. Tänkte dela med mig av det första.

'***************************

Det är ensamt när det gör ont

att ingen förstår vidden av det mörka är svårast

ingen förstår, ingen kan veta

Beskyller ingen

Blott mig själv

Mitt tunga sinne

som förpestat Mitt

och Ditt liv

Förlåt

Jag vill resa mig

oh, tro mina ord

men kraften finns ej

styrkan som en gång varit min

finns inte mer

Vart ska jag ta vägen

Hur skall jag orka leva i denna värld

Dagar går och jag vill bara skrika

STOPP

oktober blir november

julen tågar in

men jag

jag hinner inte med.............

Ur mitt mörker

***************************************

För många mackor

Oregelbundna arbetstider är knivigt. Speciellt när man ska försöka ha lite kontinuitet i sitt ätande! Det har blivit alldeles för mkt mackor det senaste. För lite lunch som för mig leder till ökat intag på kvällen . Vilket är helt naturligt men det hade varit betydligt bättre att stoppa i sig dom Kcal tidigare under dagen då jag hade behövt energin och inte som nu några timmar innan sänggående.

Min dag idag: kl 8:00 mackfrukost

10.00 En macka o kaffe

ca 15:00 två knäckemackor + 1 äpple. kaffe

17:30: 1banan

19.00: köttgryta o ris

21:00 sugen-> två mackor + 1 banan

hm....to much

Idag har det inte ätits för att förebygga blodsocker svängningar utan ätits när synskärpan blivit lite suddigare ,när ögonen o kroppen blivit lite för trött o sega.

Tror varken jag gör mitt kropp eller min vikt en tjänst genom detta. Får nog ta tag i det imorgon igen! då blir det frukost-lunch mellis-middag-kvälsmål!

Nu ska en mkt trött A sova!

Måndag och livet

Helgen blev en riktig långhelg. Ledig i fredags o ska gå kväll på praktiken idag och börjar alltså 15:oo.

Känns lite konstigt.

Stod o diskade nyss och tänkte att jag tycker om mitt liv. Ja, JAG tycker faktiskt om MITT liv.

Att gå från att inte känna att man orkar/vill delta längre i detta liv till att känna att" just precis nu" har jag det väldigt bra. "Just precis nu" tycker jag om mitt liv.

Med mat i magen och kaffekoppen framför mig ska jag bege mig. Hoppas på att få se något spännande idag.

Vill skicka en stor kram till alla kämpande själar där ute.

//A

Det går upp och ner!

Trött trött trött. Kvällen igår av vell.......hm....lång.

Usch va orättvis jag känner mig. Han va jätte fin och hade vi skillt åt efter en timme hade känslan nog varit en annan. Men nu vart det fika , långpromenad OCH ett glas vin.....och han kunde prata killen......gäsp...Men vem vet kanske får en chans till;)

Nu vill jag poängtera att vågen går upp och ned!!!! mina vänner. Hör på denna vecka:

- Måndag morotskaka efter lunchen

-Onsdag(hetsåt och kräktes tyvärr :()

-Torsdag:kvällsfika med glass

-Fredag: glass till mellis och tacochips på kvällen

Veckan mat mässigt har inte alls varit perfekt.

Ställde mig på vågen i morse för jag kände mig lite slimmare..

63,5 kg

Bara för någon dag sedan var den upp mot 65 sträcket.

Det går alltså INTE bara upp upp upp!

Jag är vell glad men helt ärligt berör det mig inte särskilt. Känner inget lyckorus.

För vikten är INTE allt längre.Sen är jag nog för trött för att orka bry mig;)

Lättat känns bra men min dag står inte och faller med det.

Ha ÄS ! you losing your grip of me!

Nu måste jag ta tag i städningen innan min fina tjejer kommer hit ikväll.

Lägenheten ser ut som ett bombnedslag.

//A

positivt 2

Sitter här och är skit nervös ska jag erkänna. Vad ska jag ha på mig? hur uppklätt? klackar lr sneakers, jeans eller tights?!

Nej vad har jag gett mig in på? tänk om det blir sjukt obekvämt, knäpptyst, Han är otrevlig, mindre attraktiv?

Ja, jag ska på dejt ikväll.......

Så varför detta inlägg när jag lovat positiva inslag av att bli friskarE

För ett år sedan hade jag nog aldrig vågat. Aldrig genomfört det.

Sen till något mer privat kanske men en viktig del.

Innan även när jag var som mådde som sämst saknade jag närheten, någon att tänka på men sexlusten fanns inte alls. Med mer fett i födan o en kropp mer i balans är den def tillbaka!!

Missförstå mig rätt ,detta innebär inte att jag tänker hoppa i säng med första bästa frivillig ;) men Det är värt att belysa att saker börjar rätta till sig. För ett liv utan sexlust är vell inget helt liv? Så då kanske något extra kilo på vågen kan vara värt det?!

Steget att faktiskt visa sin kropp för någon känns något större o mer läskigt men den dagen kommer nog då jag kan kasta kläderna utan oro öv MINA kurvor!

Så ett friskare liv innehåller alltså mer njutning! Så på med dressingen på salladen nu flickor!!

kom något emellan ...

Får fortsätta positivitets listan imogon. En vän har det lite tungt o behövde prata över en kopp ikväll så får återkomma.

Sov sött alles!

Det mesta är postivt!

Inläggen har präglats av negativet. Av viktångest, viktuppgång ,trötthet och sorg. Som om det var vad jag fått ut av att ta tag i min sjukdom. Har förstått att det kan uppfattas som att behandlingen inte hjälpt eller att jag inte blivit bättre. Så är det verkligen inte!!!!!

Det ÄR fortfarande tungt IBLAND inte jämt. Jag Är inte helt frisk än men jag tycker idag att kampen mot det friska är så värt det.

Därför tänkte jag nu i några inlägg rikta ljuset mot det som är bättre! Det som blivit så mkt bättre av att lämna den värsta bulimin bakom mig.

Hinner inte med allt just nu ( är på väg till skolan) men åter kommer ikväll!

1. Kan tyckas litet men för mig så viktigt:

prickarna/utslagen på låren och rumpan är nästan helt borta!

- Jag har haft extremt missprydande röda prickar. Jag har skämts. Avundats alla lena skära skinkor på badhuset. Det har hämmat mig från att vara intim. Det har varit ännu ett argument att slå på mig själv. Bevis på att jag är äcklig.

Dessa är nu nästan helt borta!!! Vist + kilon på vågen men mina skinkor börjar bli lena och ser inte längre ut som jag råkat satt mig i en getingstack!

Ha ! ÄS monstret!

To be continued ...

Gå ner i vikt?

Just nu väller en känsla av frustration upp inom mig.

Att jag inte orkar/tar tag i träningen. Att jag sväller upp mer o mer. Ja jag går upp i vikt.

Fan.

Ska på "dejt" på fredag o just nu känner jag mig bara för fet. EN bluff. Hur kan jag tro att han kommer vilja vara med någon som ser ut som jag. Ett skämt är vad det är!

Vem skulle vilja ta i det här. Vem skulle se något attraktivt i den här degklumpen.

Hetsåt o kräktes idag by the way. Suck. Det gör ju inte säker bättre om man säger så.

Det sjuka är att jag idag inte får paniken över vikten. Jag är missnöjd med det stannar där.

Vilket är Fantastiskt! Precis i den linje jag vill leva! men i o med att paniken är borta är också min handlingskraft att göra något åt det borta. Bryr mig inte tillräckligt mkt för att ta tag i det. SÅ nu är jag både fetare OCH latare än innan.......

Var kommer detta sluta?

Din doft.....

Såg dig på håll

Du går inte att undgå men jag kunde inte vända på klacken o gå

Du ser mig

Men en förvånad blick kommer du fram o ger mig en kram

jag drar in Din doft

Du doftar så gott, som bara du gör

Jag pratar, alldeles för mkt ,som vanligt

Du avisade mig inte ,du hade kunnat lossats som du mig inte såg

kändes som du ville säga hej

Dina ögon

kan inte riktigt med att hålla kvar min blick

Har en dejt planerad

men inte med dig.............

fast jag inte vill så hoppas jag fortfarande

att du ska bli min

Din doft fyllde mig o resten av dagen blev luddig

En liten bit av dig finns fortfarande i mig

Jag är inte över dig än

söndagkväll igen

Helgen har varit bra, riktigt mysig! Hela familjen samlad. Jag bjöd på middag i fredags sen har vi umgåts allihopa hela helgen lång.

men.....

Vikten vikten vikten. Nu måste jag fråga er. Hur mycket brukar ni gå upp innan mens?

För jag fortsätter att gå upp i vikt. Jag får inte längre panik och jag hetsäter inte längre bort rädslan. Men Det känns ju inte alls kul. Blir ledsen av det. 65,3kg (!) stod vågen på i fredags. Fick mens idag o hoppas hoppas att vikten inte fortätter uppåt nu. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Men....

Mina vänner jag köpte 3 par byxor idag! BYXOR! I`ve got a ass Oh yes its there for sure.

ja ja, någon gång ska vell siffrorna vända.

//A

Mår bra ,men.....

Jag har mått riktigt bra nu i några dagar. Det är skönt att livet kom tillbaka och att positiva känslor har fått fylla mig Men.......

Jag är så trött på att känna mig plufsig, mjuk.

Kan inte ha alla mina kläder längre eller iaf sitter de inte lika bekvämt. Jag kanske inte har gått upp så GALET mkt under o efter behandlingen (har inte vägt mig på ett tag nu men befara givetvis det värsta;)) men jag trivs inte , är inte stolt öv min kropp.

Men observera att känslan INTE är fylld med självförakt!!!!

Nu tar jag tidig helg. Imorn blir det fika med en vän jag inte träffat på länge sen kommer hela min familj på middag!!! Åh va mysigt. Känns så kul att jag får stå värd för allt! hoppas maten blir bra=)

tjock men gladare=)

Jajemen, känner mig fluffig både här o där men det stoppar inte mitt humör idag. Nix nix.

Jag är glad! städat hela lgh, diskat allt, handlat , gjort hälften av plugget som ska göras och till o med tagit en liiiiten löptur!

Idag är min himmel ljusare och det njuter jag av!

Idag är psyket starkt o inte ens en pluffsig mage kan stoppa mig!

trallalalallalalaaaaaaa

kram

Glada nyheter!

Hör och häpna gott folk här kommer några positiva raden från mig(!)

1. Tentan godkänd!

2.Fått kontraktserbjudande på en studentlägenhet! vilket innebär No more worries!....eee eller jag iaf att jag inte behöver oroa mig över tak över huvudet;)

tänker nöja mig där idag;) har en liiiiten ambition att ta en kort löptur senare.Får se hur det går med det...

PUSS HEJ!

Funderingar

satt o tänkte lite igår. Funderar på att börja träna igen. Iaf försöka komma igång med morgonpromenader o ev lite löpning.

Nej, jag vill inte tillbaka till träningsnarkomanin , jag är medveten om o försöker se upp med vart mitt fokus landar. Men jag ska vara helt ärlig med er. Det handlar om vikten.....

Jag har liksom kört fast och min värld krymper för var dag. Mitt humör blir att yvigare Och jag hittar inget sätt att ja mig ur. Därför tänkte jag att kom endorfinerna få komma igång och jag känna att jag gör något possitivt för min kropp/ min ångest så kanske jag kan må lite bättre.

It`s a plan!

Då återstår bara det största hindret.........Min MOTIVATION! herregud ska denna soffpotatis hitta tillbaka till sin inre hurtbulle?!

Att ta ut min rädsla o oro på maten

I still do it.

Kollade igenom schemat o inser att jag nästa vecka skall ha en heldag tillsammans med en annan "klass" där det finns "snygga" människor. Människor med sådant självförtroende att det sprakar om dem. Dessutom vänner till han. Med stort H. Han som aldrig kommer ingå i ett vi med mig. Han som fortfarande gör ont. Jag känner att paniken kommer.

"shit ,dom kommer tänka att jag är lagt på mig, blivit stor,prata bakom min rygg och tänka att jag är ful" och hur väljer jag att hantera detta? jo jag äter, trots att jag är mätt äter jag 2 mackor o yoghurt m flingor.

Varför?

- Jag är rädd, jätte rädd, oproportionerligt rädd och detta vet jag inte hur jag ska handskas med.

Någonstans inom mig känner jag att jag nog borde söka mig någonstans för att fortsätta jobba med det här. För jag är inte klar än. Men vet också att jag inte kommer få tummen ur o ringa. Åh...

skulle bara vara vilja slippa den här rädslan förr att gå upp i vikt. För den river i mig.

//A

Tungt sinne

Sinnet är tungt och jag är trött.

Solen skiner utanför o har slutat tidigt.

Borde ta en promenad i parken eller iaf njuta av solskenet på något sätt men jag orkar inte.

Känner att tårar finns i mig idag. På pendeln imorse kom klumpen i halsen o ögonen fuktades. Föreläsaren nämner anorexi i förbifarten och jag blir illa berörd. Ja, jag blir nog ledsen.

Jag är nere o rotar i deppkällaren. En tyngd jag så väl känner igen har infunnit sig i bröstkorgen.

Och jag vet inte varför. Varför jag känner mig ledsen.

Snälla ge mig tårarna. Jag behöver få gråta. Fast jag inte vet för vad. Ogråtna tårar hämmar mig, dom gör mig trött. Det här är första perioden efter avslutet på behandlingen som jag verkligen starkt längtar tillbaka. Känner behovet att få prata, gråta, vara deppig, måla mörka tavlor.....Hade behövt M:s värna ansikte. G:s beslutsamhet. Lokalernas trygghet.

Det är kanske det jag sörjer?

Funderar på om jag ska ta tag i någon ny terapiform. Ringa det där numret jag fick av min behandlare när jag slutade på Luna. Inte i ett försök att hitta något som hjälper ,för det har Luna verkligen gjort, utan som en fortsättning i min resa i min strävan mot en ökad förståelse i hur Jag fungerar, vem JAG är.

Nej nu ska jag äta mellanmål. har hoppat mellanmålen en period nu men i ett försök att återinföra allt det braiga tänkte jag köra 6 mål /dag en period nu.

Kram på er*