Solen skiner utanför o har slutat tidigt.
Borde ta en promenad i parken eller iaf njuta av solskenet på något sätt men jag orkar inte.
Känner att tårar finns i mig idag. På pendeln imorse kom klumpen i halsen o ögonen fuktades. Föreläsaren nämner anorexi i förbifarten och jag blir illa berörd. Ja, jag blir nog ledsen.
Jag är nere o rotar i deppkällaren. En tyngd jag så väl känner igen har infunnit sig i bröstkorgen.
Och jag vet inte varför. Varför jag känner mig ledsen.
Snälla ge mig tårarna. Jag behöver få gråta. Fast jag inte vet för vad. Ogråtna tårar hämmar mig, dom gör mig trött. Det här är första perioden efter avslutet på behandlingen som jag verkligen starkt längtar tillbaka. Känner behovet att få prata, gråta, vara deppig, måla mörka tavlor.....Hade behövt M:s värna ansikte. G:s beslutsamhet. Lokalernas trygghet.
Det är kanske det jag sörjer?
Funderar på om jag ska ta tag i någon ny terapiform. Ringa det där numret jag fick av min behandlare när jag slutade på Luna. Inte i ett försök att hitta något som hjälper ,för det har Luna verkligen gjort, utan som en fortsättning i min resa i min strävan mot en ökad förståelse i hur Jag fungerar, vem JAG är.
Nej nu ska jag äta mellanmål. har hoppat mellanmålen en period nu men i ett försök att återinföra allt det braiga tänkte jag köra 6 mål /dag en period nu.
Kram på er*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar