vill känna livet pulsera

Tell me something i dont know 

tell me something I care about 

give me something before I die

Känns som jag missat så mycket.

 Präktigheten 

kan ångra frånvaron från fumlande tonårshänder , syndiga nattbad 

de fanns men kan räknas på en hand

Äldre killar, jovist, men passion? nej...krav, otillräcklighet o rädsla för att gå

Vist har jag druckit o strulat med killar under min tonår. Men inte sådär ohämmat, lekfullt 

utan ångest eller ånger.

O början av mitt vuxna liv har levts långt ifrån livets pulser.

Jag vill Leva, jag vill känna

Vill älska och bli älskad

Vill sluta tänka, bara agera 

Låt livet komma

Jävla äckliga svällande äckel kropp

Hem hem

Nu vankas en tripp hem hem. Hem till mor o far.
Ska göra externplacering så blir hemma en vecka, hoppas det blir en vändning.

kram kram

Nu vill jag se minus

Spiralen har gått åt ett håll, sakta sakta men ändå tydligt.
Fokuset har hamnat på träning-> träning för att bränna, för att bli smalare, lite för mkt fokus på fettet, möter en tjockare A i spegeln, förstår inte vad jag gör för fel. -> tröttate ju längre veckan lider.
Idag jätte trött, nere.
Hets, aktiv hets där jag bestämt mig innan för att spy och det gör jag.
Nu...ännu lite mer låg i sinnet. Fast de viste jag ju redan....
nu vill jag inte väga mer längre, nu vill jag inte se mer + kilon, nu vill jag se minus......

"Torka inte tårar utan handskar"

Blir så berörd. Gråten en skvätt. Sådant bara manus,vilken verklighet

Tycker kärleken mellan Rasmus o Benjamin är vacker. Sitter o tänker....

Jag vill möta en kärlek så kroppslös. Så utan form.

Ni vinnare, jag förlorare

Det är så konstigt.
Dom vinner o mitt hjärta blir tomt o tungt. Vet inte varför jag reagerar såhär.
Avundsjuka är nog nära sanningen.
Att inte jag är med, att inte jag får vara del av det lyckade, ett vinnarlag. Att inte jag får vara en vinnare.
Sen känner jag mig sviken av klubben.Förnedrad. Deras vinst tar mig tillbaka till rummet jag gråtandes sitter o säger att " Ni kan inte förvänta er att jag kommer på fler träningar, räkna inte med mig längre"....

Detta handlar alltså om att klubben jag spelade mina sista säsonger för (3-4 år sedan!!!) har idag kvalificerat sig till högsta serien.  Alla segerbilder på Facebook känns som ett knivhugg i hjärtat.
Hör ju själv hur det låter, jag tar det som en personlig förolämpning.
Varför? Hur kan det påverka mig så mycket????

Jag hatar att se er vinna.....

Sug

Sug, sug,sug......
Mätt men så sugen ändå......