onsdag

Börjar sent idag. Var så beskiven efter helgen, tänkte ställa mig på vågen imorse för att se vad helvetet gjort med vikten. Men våga inte till helgen ska jag väga mig då kanske regelbunden kost har rättat till liiiiite. kanske för mkt att hoppas på men men.

Igår tvingade jag mig ut på en löprunda vilket väl ute var jätte skönt! fattar inte varför det ska vara så svårt att pallra sig ur soffan en halvtimme! behöver ju inte ta så mkt längre tid.....

Inget svar än o i ett blint försök att lätta upp sinnesstämningen tyckte jag mig erinra ett samtal i matkön- kanske kan han åkt iväg på någon typ av semester efter tentan?! Det kan faktiskt vara så vilket skulle förklara att han inte svarat. Ja, jag vet lite tillrätta lagt sanning, som kanske bara är ett påhitt för att lindra lite för stunden, en osanning som håller en liten brinnande låga om hopp kvar. Men troligvis är det inte så men det ska jag skita i nu....

Imorn är det tillbaka till Ätstörningscentrat. Jag vill verkligen inte. ska tydligen träffa någon ny? fatta ingeting när en nya mannen ringer o talar om att ***** bett honom göra en bedömning av mig?! what? jag trodde han skulle kolla möjligeten att delta i en internett studie o att Han skulle höra av sig till mig sen?
Är denna nya man kanske den som håller i studien?! nej jag tro inte det och som den snälla flicka jag är som aldrig ifrågasätter, skrev jag snällt upp tiden i kalendern utan att fråga vad jag jag skulle göra där?

Fan har en känsla av att ***** inte tycker det är så mlt fel på mig. Ha sa senast att han inte fick grepp på mig. Han tycker jag ser ut o pratar som en frisk.Att jag är framåt å glad men samtidigt säger att jag mår dåligt?!
Ja, jag är sån. ägger alltid på ett leende allt för att ge ett bra intryck. Är sjukt men mötena på kliniken känns nästan som en arbetsintrevju. Något jag måste prestera på.
Jag vet att jag är sjuk, Jag vet hur dåligt jag mår när dörrarna r stänga och jag är ensam. Därför känns det ännu tyngre att gå dit igen, när jag känner mig ifrågasatt . Som om jag skulle sitta där o ljuga o överdriva?! what? så jävla kul är det inte.

Nu är det dags för en ny dag.
Blev gröt till frukost m skivat äpple o kanel, kaffe
Lunch: linssoppa m bröd
äpple
middag:lassange?! (gjorde en stor igår!)

Ha en fin dag allesammans!!

//A

FAN FAN FAN

Helgen av i vissa avseenden den bästa på länge - helt ledig,shopping, sola, lyssna på massa musik. Men samtidigt den sämsta på länge. Det blev hets åt, åt och åt. Inre stress, ensam, ensammast i världen.
Jag har förstör det som gick så bra. Mitt förhållande till mat var sunt. Jag kände mig glad, gick ner i vikt!!! Kände mig faktiskt ganska vacker. Så gör jag såhär??!!!! Varför?!
Nu vågar jag inte ställa mig på vågen....usch kan bara tänka mig vad som skulle stå där.
Försöker komma rätt med maten men vill hela tiden trycka i mig nått mer - små äter äpplen, plockar ur matlådorna i kylen, mackor ,kan inte sluta!......varför?Jag är mätt, För mätt. Känns som jag vill straffa mig själv....
Jag känner mig ledsen, som om min värld inte finns.... Allt som kändes bra har nu blivigt suddigt , överskugggat av den där jobbigt malande känslan. Ätstörnings dimman har lagt sig som ett lock över livet igen och allt känns avdomnat men samtidigt så smärtsamt.......Är så besviken. SÅ ledsen så.......tjock o ful o misslyckad.

......

fortfarande inget svar...va fan, är vell bara o skriva att " nej tyävr jag vill inte träffa dig för....1- jag har flickvän 2- är inte intresserad" men att ignorera är fan inte schyst...känner mig så dissad o tjock o ful..... kan inte släppa det . vad var det din blick ville när du höll kvar den liiite för länge när vi mötter i kafeterian?! va????

Vill bara få ett svar- det räcker med ett fjuttigt nej. kort o gott, då kan jag försöka sluta tänka på dig...men nu är du det enda som snurrar runt i mitt trötta ledsa huvud....

klarade det inte.....

nej , det blev mer. o den vanliga följden . är äcklad o besviken på mig själv.
Inget svar, känner mig ful o tjock. ...känner mig ensam.
Vart är mina vänner, vill de ha mig kvar, vart är kärleken i mitt liv. 21 och totalt ensam.......

vill hetsa

haft en underbag dag med shopping o fika i solen.
Har varit o ovanlig balans på sistone och hör och häpna när jag ställde mig på vågen för några dagar sedan stod den på 70,0 jag har inte vägt så lite sedan i sommras! Och detta genom att INTE köra någon diet ,ingen överdriven motion..jag har ätit frukost ,lunch ,middag + två mellanmål (frukt!) -kolhydrater till alla målen . har mått bra. DOck har denna framgång eggat tänkar om att gå ner till den vikt jag vill ha. 5 kilo och jag skulle vara så nöjd! såg tendensen- började väga o mäta mig varje dag för att se om något hände. Inte bra....

Åter till rubriken- igår tog jag beslutet att skicka ett medelande på face till den där killen jag skrivit om. satt med hjärtklappning i en timme innan jag vågade trycka på skicka. När jag kom hem idag ville jag at ett svar skulle ligga i min inkorg . Men det gjorde det inte. tomt. inga nya medelanden. då kom hets känslan och började- en banan, halv macka m bea.....sen ställde jag mig o lagade mat istället. köttbullar o potatis m sås åt lite för mkt men nu har det lugnat sig lite.
Jag klara inte sådana här situationer, spec inte när jag är ensam hemma... hoppas hets kännslan kan flyta bort. har ju gått så bra på slutet.....(kräktes igår men inte efter att ha hetsat)

Innan jag skickade sa jag till mig själv att det värsta som kunde hända var att han skulle svara - Jag har flickvän. och jag kan gå vidare.
Det är inte det värsta som kan hända, det är värre om han inte bryr sig om att svara alls. ....jag mår dåligt nu.

Dom där blickarna då?! va?! finns det inte nått där?! man tittar inte så på någon man inte ens bryr sig om att svara till.
Det är inte bara jag som käns det. mina vänner har kommenterat att - "OJ! va han kolla på dig!"

jag känner mig ledsen, tom , skamsen. skamsen, la ut mig till dig och du bryr dig inte ens om att notera det....så intressant var jag. Jag började få tillbaka någon form av självkännsla och det fanns vissa studer jag faktiskt kände mig lite fin igen. nu vet jag att det var utan grund.
Men ska inte låta hetset ta över mig ikväll. Tänker inte tillåta mig att sjunka ner till botten efter en sådan här bra dag (kanske den bästa på länge) på grund av dig........

Jag kan klara det här.

verkar skrämmande perfekt

Stor stalker varning på mig just nu. igår kväll letade jag upp den vacka okände killen på facebook. Stängprofin- besvikenlsen var stor. Men kunde se lite bilder. Summa summarum hanverkar vara för prefekt. Jaja jag vet jag känner honom inte har aldrig pratat med honom , han kan vara hur otrevlig som helst, men Just nu är han perfekt i mina ögon. toppklättrar ( vilket jag velat göra hela mitt liv) snygg popkille stil ala whyred och verkar gilla svensk visrock!!! I LOVE!
det skrämmer mig att jag förvandlats till en fnissig liten flicka men han gör något med mig!
Jag måste ta modet till mig, måste göra något åt saken. Men hur?

Jag har lovat mig själv att får jag ögonkontakt o känner igen att det finns något där då ska jag ta steget. Men måste få en hint om att han har noterat mig...usch...

// A

vår...

Tänkte skriva och berätta om hur det gick på senaste besöket ätstörningmotagningen men orkar inte. så tänkte skriva om något annat istället. något som tar upp så mycket av min tanke verksamhet. Han. utan namn. utan bakgrund. bara att vänligt ansikte. lite bygt,tyst o mystiskt. killen med den jängliga kroppen, sköna stilen. Killen jag kommer på mig själv att alltid leta efter. Jag vill så gärna utforska honom, för han har något som jag inte kan sätta fingret på.

Är det inte sjukt, har aldrig pratat med honom men när jag mötte honom på universitetet i veckan högg det till i magen ,hjärtat hoppade till och fokuset på vad min vännina pratade om försvann. Patetiskt. Som en 13 årig skolflicka som kärat ner sig i den snygga killen i 9:an.

Ett tag där kändes det som det fanns ett intresse från hans sida med. Lite ögonkontakt i tysta lässalen. det pirrade till i min själ. Sen sa M att han "OMG stirrade på mig" när vi möttes. men nu...ingeting, ingen ögonkontakt. ingeting. Usch känns inte bra det här. Vill våga ta initiativ (nej det vill jag inte , vill att han ska ) men hur? hur börjar man prata med en vilt främmande männsika som man inte är i några genemsamma situationer med. ser honom om jag har tur på rasteran mellan föreläsningarna när resterande 200 studenter har rast med?! Hur? HUR vet jag om han e intresseras. tänkte försöka få lite gonkontakt med honom för o känna av blicken- ingen- då tror jag jag skulle bli mer säker på om det finns nått eller inte....men känner mig som en staker som stirrar och han tittar inte tillbaka?!

det som kändes som det fanns något har på en vecka byts ut mot den motsatta känslan....Känns som jag svullnar up när hansblick faller på mig som jag får röda finnar och börjar svettas....usch....

Vad ser du?
Vad tänker du ?
Vill du dela en flaska vin?!

Våren med dess solm värme o fågelkvitter späderbara på de små virvlande fjärlilarna i magen .dessa kan pirra härligt för att stunden senare göra att jag mår skit känner mig ful o omöjlig att äslska. Vem skulle vara så dum o tycka om mig?! herre gud har jag inte sett hur andra tjejer på skolan ser ut. skulle någon välja att vila ögonen på mig? ........skulle inte tro det....

vad ska jag göra?

//A

vill vara vår lycklig men är det inte...

solen strålar och jag vill känna mig vårlyckig. jag känner ätt de känslorna finns i mig där någonstansmen känner dom inte. just nu är jag bara avdomnat...

efter pluggande blev det mackor ,mat fler mackor...sen ett helt balerina paket.Varför?!!! varför!!!!!!!!!!!!!11 jag mådde illa efter halva men nej hela skulle ner...spydde....nu ligger jag i sängen. En del av mig vill bara gå ut en lång promenad känns vårenergin pirra i knäna men orkar inte...så ligger kvar i sängen men persiennerna neddragna. Imorgon är det tillbakatill skolan o mera plugg.....

varför känner jag såhär?!

vad är bäst?

sitter och försöker klura ut vilken typ av behandling jag vill ha. Hur ska jag kuna veta det?! jag vill gå den som gör mig frisk! jag söker ju hjälp för att jag inte vet hur!.......vad tror ni?

1.Över nätet
2.hemifrån mha av någon bok
3.samtal och möte med dietist

Först kändes det som det tredje enbart va det som skulle kunna fungera fast nu börjar jag bli lite inne på nätvarianten. så slipper jag missa så mkt i skolan och kan göra det på kvällar och hemma i sommar...hm de kanske vore det bästa?!..

Hjälp vad tror du?

forts....

Ja nu åter...detsom hände i morese var att jag ställde mig på vågen och det skulle jag aldrig har gjort....73,6 kg!!!!!!!!!! va fasen?! hur?varför? vågde 71,6 innan påsk och tycker verkligen inte jag ätit spec mkt?! hoppat över tårtan som övriga smskat på två kvällar i rad ,inte överätit frukost som jag kan göra när jag blir stressad (vilket jag kan bli avatt äta bland folk. två smörgåsar o kaffe. hur kan man gå upp två kilo? usch känns skit MEN dagen i övrigt har vart så bra! solen lyste o dagen på VC var riktigt kul! jag ska skita i att väga mig har jag bestämt mig för.
Mäta mig får jag dock göra. orkar ,vill,klara inte att gräva mer mig att bli deprimerad nu. Så väljer att stänga av de tankarna. Jag vill jag ska bli frisk och ska göra allt i min makt för att komma dit.

Å tänk vad en sjal kan göra för humöret. Köpte en somrig rosa blommig som jag bar till min nya jeansjacka och färgen ,mönstret gjorde att jag kände mig fräsch!=) kanske därför jag orkar skita i vad vågen visade i morse! Nu ska jag sova o ladda för en ny dag. Imornbitti blir det havregrynsgröt med äpple o kanel och självklart en stor kopp kaffe!!

SOv gott!

Tillbaka i verkligheten

Lovet har vrit bra och nu är jag tillbaka i staden där jag pluggar och ska snart bege mig iväg på VC dag. känns lite konstigt att dra igång igen. SOlen strålar så jag pallrade mig faktiskt ut på en löptur förut! gick tungt. Jag gjorde även n¨got jag inte borde ha gjort i morse men hinner inte skriva mer nu måste skynda skynda!!! men återkommer ikväll.

Ut i solen och slurpa åt er lite solenergi! det kan faktistk göra att ens mörka inre blir lite ljusare.

//A