Emellanåt känner jag livsglädje. Emellanåt är jag nöjd med livet. Emellanåt känns det okej att bo i min kropp. Emellanåt glöms vikt- kropp- och mat ångest bort Men emellanåt kommer den tillbaka, vill inte låta mig vara. Jag är rädd ,ja just nu är jag rädd. för vikten för vad jag kan tänkas väga vad jag kommer att väga hur jag kommer se ut. Ledsen. över min tjocka arm, över min mjukare mage, över ansiktet som är rundare över pluskilon. Ledsen över att jag känner rädslan och inte kan får känna ett lugn att min kropp är stabil, den väger samma, förändras inte. Vill bara kunna leva utan att slås tillmarken när jag väljer att ställa mig på en våg. Leva utan att det betyder att jag kommer vara en pluffsis.
Nu kanske det låter som jag är nere i mitt svarta hål, att jag är deppig men så Är det inte. Jag mår bra men de andra känslorna, rädslan sorgen oron ligger som en svag underton i mitt sinne i mitt inre.
Livet går i dur men mitt inre släpa lite i de dova skalorna i moll.
Vacklar. famlar.Söker.
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar