äter äter äter

varför? en känsla av att straffa mig själv. är ARG ,FRUSTRERAD på mig själv...'

Ifrågasätter min närvaro

Är jag sjuk? jag kanske inte alls har en ätstörning, jag kanske inte alls bör ha denna behandlingen.
Efter lunchen idag som bestod av både sås o stekt potatis kände jag absolut ingeting. INGENTING.
va fan.
Jag stänger av. Spec när jag är med andra. Slår undan vad som ligger på tallriken. Känner ingen mättnad. Hade jag varit ensam hade jag fortsatt att äta.

kan inte hjälpa att oroa mig över att de andra och behandlarna ska sitta o tänka att " Hon där är ju helt konstig, vad gör hon här egetligen?"...

Idag ifrågasätter jag mitt deltagande, min ätstörning. Hade kunnat fortsätta skriva om att jag känner mig so mett skal, en robot som inte känner nått o bla bla bla men sparar det till en annan dag. För den dominerande känslan är "bluff" jag tom en ätstörningsbluff........

Snurr snurr

Oj nu snurrar det. Men den känslan som är mest dominant är förväntan.
Vill dra igång med ALLT nu Nu NU!
Vet att jag inte får ha för bråttom och är också medveten om att det kommer komma dagar som är mindre roliga.

Nu vill jag passa på att säga TACK! till du anonyma o malin som komenterade förre inlägget!
tänk vad sådan uppmuntran från personer man faktiskt inte träffat kan göra! det värmer o stärker, så Tack!
Jag ska kämpa o försöka vara stark även när det blir som mörkast.

Det som sker o sägs på/under behandlingen stannar där. Får o kommer inte " skvallra" nått om vad som sker lr sägs.
Kanske kommer inlägger därav bli lite färre men ska försöka skriva om hur det går för Mig, hur Jag känner, reflektera över Mina motgångar o spärrar.( Bloggen fungerar lite som en ventil för mig.)

Känner redan att det nog kommer bli jobbigt att äta så mycket av den sortens mat jag inte är van vid. Kommer nog bli tuffare än vad jag tror. Kände redan idag när jag ville visa mig stark inför mig själv , tog en bakadpotatis m kycklingröra, vilken protest min hjärna gjorde. "fett Fett FETT" skrek den. "nu får jag kompensera detta med en lätt middag".
Stressen kröp i mig på ett sätt jag inte känt förut..........
Vad kommer att hända i min kropp när jag fortätter såhär? lite läskigt.

nej nu är det slut på detta lite röriga inlägg som spretar åt alla håll o kanter.

tack o hejj!

//A

I morgon....

I morgon börjar jag på Luna, Stockholms center för ätstörningars dagenhet.
Jag är jätte nervös!
Är detta början på den sista resan ur detta helvete? tänk om....
Då är det något stort som påbörjas i morgon....
Får se om ja kan sova något inatt...

sista dagen

På måndag börjar behandlingen. Kan inte förstå att det är verklighet o inte bara en tanke. På måndag sätter jag mig inte på tåget mot skolan utan mot söder o Lunadagenhet.
Ikväll blir det middag hos en kompis o imorn möter jag upp mina päron i Norrköping. Hoppas på en mysig helg men befarar att faktum att jag blir sjukskriven kommer överskugga helgen. Tå tassande o medlidande blickar. Men hoppas på det bästa!

kram

Lovar mig själv......igen

I natt lovade jag mig själv att det var SISTA gången jag hetsäter......IGEN. Hur många gånger har ni gjort detta löfte till er själva?
Jag har avlagt det ett antal gånger.
I natt sa jag det t.o.m högt : " JAG SKA ALDRIG MER HETSÄTA !! " Jag kände knappt igen min röst, den lät konstlad stel, som jag inte ens då trodde på mina egna ord. Som att jag läste en replik.

Men ,Nej jag ska tusanimig försöka.
Jag mår skit av detta helvete. Och igår blev det så tydligt att jag faktiskt kunde gjort något betydelsefullt. Umgåtts och kanske t.o.m skrattat.
Det ÄR inte värt det. Det är ju fruktansvärt!

Jag förstår inte hur man så lätt kan glömma det när hetskänslan smyger sig på.
Att vetskapen hur dåligt man kommer må, hur svullen o äcklig man kommer känna sig är som bort blåst. Så är det ju inte med andra saker i livet.
Har utfallet av en situation lett till något dåligt ex) Hållit ett tal o alla skrattat då VILL jag ju inte utsätta mig för det igen. Jag kommer ihåg obehaget. Hur kommer det sig att det inte gäller samma sak vid hetsätning? (dåligt exempel men ni fattar)

Hur kan det allternativet ens känns lockande? vad är det för fruktansvärda känslor som måste dövas på detta destruktiva sätt? vad är det kroppen desperat INTE vill att jag ska få känna??

Idag ska bli en okej dag. Jag ska städa bort här hemma , duscha och komma i fas med livet igen.

Hoppas ni får en fin söndag!

//A

hemsk dag

legat i sängen hela dagen. ätit o ätit o ätit. Jag är så trött på det här. Så innerligt trött. Ledsen för att jag gör såhär. Jag hade det jätte trevligt igår o har nog funnit ett riktigt mysigt gäng att umgås med. varför förstör jag då detta?
En kompis hörde av sig o ville ta en promenad o det underbara vädret. jag kunde ha traskat runt i solen , kanske tagit en fika. Men jag väljet att hetsa min mage svullen o m misslyckade försök stoppat fingrarna i halsen. Så himla tragiskt.

//A

späda på ångesten

Vaknade rett svullen i morse bakis. Usch, mår då dåligt över tanken på allt jag drack o satte i mig igår.
var proppmätt man gick upp o käkade frukost ändå, gröt , banan , en macka blev hela knäckepaketet. När detta var slut vart det pasta, sprang till affären o köpte 3 hg godis som jag nästan tryckt i mg. kräkas går skit. får inte upp det.
Solen strålar ute, det är sånt där otroligt härligt höstväder man jag tänker ligga inne i min säng med gardinerna fördragna......slösar bort mitt liv.....

fredag natt

Full som en kastull skriver jag detta.....inte genomtänkt men känner att jag måste.....hade kunnat stupa isång, mätt o inte alls sugen på mat ändå käkar jag tre knäcke mackor gevré o fikonmarmelnad,dricker oboy o äter ost ...jag vill inte mer...vill inte vill vinte vill inte VILLLLLL INTE......vill inte vara sjuk, men mest av allt villINTE vara ensam.....fan varför vill ingen ha mig? A varför blev det inte du o jag....du kunde rädda mig från det onda....fan ta dig som fick mig att hoppas

full som en kastrull , vill inte veta hur många kalorier jag dragit i mig helt i onödan...helvete åxå.....

stannade hemma

Idag stannade jag hemma från skolan. Känner mig ambivalent, har jag lyssnat på mig själv o blåst i min egenvisselpipa? är det lathet?, känner mig lat, en skolkare(har ALDRIG hänt)håller jag på att tappa det helt?
Jag söker hela tiden bekräftelse att det jag gör är rätt. Vill höra av någon att det är bra /rätt att jag stanna hemma. Då blir det ok.

kanske orkar jag inte för att jag börjar släppa lite. NI vet när man kör på , stänger av o engagerar sig, lägger ner sig är det lätt att tvinga sig upp o göra sin plikt , man är inne i gunget så att säga.
Nu gungar jag helt i o takt. känner mig konstig. känns som verkligheten flyter på utanför mig men min värld stå o stampar, lite smått apatisk o vet inte vart den ska sätta ner nästa steg.
Förstår vart jag är men vill inte förstå.

ja ska vell fortsätta ligga här o inte veta vad jag ska göra med mig själv. Kanske pallrar mig ut i blåsten på en promenad.
(by the way, igår var det hets o kräk igen och orkar knappt bli besviken på mig själv.

faaaaan

ursäkta svärorden som florerar i allt för stor utsträckning. Men det är ofta så det skriker i mig. FAAAAAAAN .
Just nu mår jag skit.skit skit skit.
duktiga,präktiga flicka som aldrig missat något, hoppat över en lektion, aldrig kommit oförberedd till ett seminarium överväger helt allvarligt i detta nu att skita i att gå upp i morgon . Dra täcket öv huvudet o sova. Stanna i sängen och läsa en bok hela dagen. Eller kanske få vara ensam o hetsa(?!) o spä på den jävla äckelkänsla jag redan känner för min kropp.
Centimeter på centimeter adderas till min mage, mina höfter och jag känner dallret. FAAAAAAAN.

Jag vill inte mer , kära goda någon gör slut på det här!!!!

Två veckor, hur ska jag klara att fortsätta så här i två veckor. Försöka hålla ihop det när jag känner hur allt faller sönder bit för bit?!

fredag!

Handla är något som tar sådan tid för mig. Står i velar o lägger ner och byter ur varorna i korgen. Jämför livsmedel o brottas med min nyttighetshets. Idag har jag gått emot mina ätstörda tankar två gånger.

1: val av frukost mat (min mamma kommer på besök i helgen så VILLE köpa mysfrukost)
ÄS ville strunta i mackor o köra på den trygga havregrynsgröten m äpple.
Jag var verkligen inte sugen på det så besätmde mig för att lägga ner pålägg och JUICE! jag köper aldrig det, att dricka kalorirer/socker har jag varit strikt emot.

2: tänkte påväg till butiken att en godisbit vore gott.
ÄS: ville strunta i den känslan o påminde mig om att det nog skulle bli en del onyttigt i helgen i form av fika o vin.
jag köpte 50 g lösgodis!
Nu när jag ätit upp godiset känns det inte alls bra. kan inte förklara känslan. kan inte sätta ord på den men det känns inte bra. kännes onödigt, jag känner mig "syndig" som jag gjort nått fel. Ja, det är nog det jag känner att jag skäms. FAN

Var tvungen att väga mig imorse och mkt riktigt har jag gått upp i vikt. Inte så jätte mkt men när kilon smyger sig på säger det BOM o snart står man där med + 10 kg o förstår inte hur det kunde hände.
Så har det varit tidigare. Börjat tillåta sig saker, släppa på kontrollen o vips är man tjockare än någonsin.

Min Mens har vågat sig tillbaka vilket är bra! innebär att jag gett min kropp de byggstenar den behöver ( för det berodde inte på undervikt som den försvan, vill bara säga det ,jag är inte ens i närheten av undervikt)
kan dock inte hjälpa att känna en viss besvikelse. hm..

Ikväll ska jag ut o käka med lite kompisar o sen möta upp möta upp mamma som kommer sent med tåget.

hoppas ni får en fin helg!!

//A

löpning i solen

Det är bara tisdag, veckan sniglar sig framåt.
Tankarna är inte helt och hållet här i nuet.
Idag kom jag ut på en löptur i höstsolen iaf vilket känns jätte bra! (MÅSTE komma igång med träningen!!) ja nu ska jag berömma mig själv,är alltid nära tillhands att bortförklara o förminska min egen insats " det var inte så långt" o "borde kört lite styrka efteråt" ect ect.)

Min lilla plan är att försöka träna torsdag och lördag . Äta bra och väga min på måndag kanske? måste få veta hur mycket jag gått upp men vågar inte ställa min på vågen just nu...kanske mäta mig imorn eventuellt.

ha en fin tisdagskväll allesammans!

.....

Jag klara inte det här. Överätit och hetsat flera dagar nu. känner mig så tjock. Klarar inte de här. Vill inte mer.
Bara att inse ,jag kan inte vara själv, ensamheten stressar mig.

Vet inte hur jag ska äta framöver nu, känns som vad jag äter ,hur jag än äter går jag upp i vikt.......

vill krypa ur mitt skin!

ensam fredag

Är ensam ikväll. Rett trist. Ensamhet är svårt. måste hålla mig för att inte springa till kylskåpet.
Gårdag skvällen var hemsk, fruktasvärd. Vill inte tänka på de mängder jag moffa i mig. Åt inte tillräckligt fort heller så fick knappt upp nått vilket gör att valkarna känns allt mer idag. Fan , Ja ,FAN OCKSÅ.

Har aldrig stannat hemma och missat EN ENDA skoldag men imorse var det väldrigt nära. Mådde Kast .

Försöker äta ordentligt och av hela matcirkeln, tugga. Jag tuggar o tuggar o tuggar. Men det känns som jag bara blir fetare. Vågar inte ställa mig på vågen, vågar inte mäta mig. Känner att jag börjar tappa kontrollen.
Börjar tappa fotfästet. Tappa verklighetsuppfattningen?! Jag går i min bubbla där jag enbart tänker på min ÄS och på behandlingen jag ska genomföra. Är redan där och skolan har runnit ur mitt fokus totalt.

Nu ska jag fortsätta min fredagskväll solo allena och göra mitt bästa för att inte fly in i kylen.

trevlig kväll alles!

hets hets hets

rubriken säger vell allt.....