Han....

Hade inte tänkt nämna honom.
Inte för här. Inte till P. Inte till någon.
Det känns som det betyder otur.
Det var bara en första dejt. Och igår en andra. Det är liksom inte ens i början.
Börjar man då berätta,prata om det har det genast blivit en grej, det  uppkommer förväntan.
 Från mig: för att jag på nått vis erkänner att jag är intresserad, från andra: som kommer börja undra
 " hoppas för min skull" .När det då skiter sig sen blir liksom det ett nederlag som dessutom smetas i ansiktet på mig....Dubbelt så ledsamt.

Men nu sitter jag här o lyssnar på musik som han skickat och måste få skriva av mig.
Han....
Är inte som någon jag träffat innan. Det borde ju bara kännas underbart att det finns män som  är som han, hoppfullt ,men det växer en klump i min mage.  Det innebär att jag kanske kommer få känns på en besvikelse lite större än jag behövt möta innan.
Och Ärligt så är jag ledsen över att jag träffat honom i den här kroppen. Fan,  mina höfter är lika breda som dom var när jag var som störst.jag vill att han ska tycka jag är vacker, het.
Jag kan i mina bästa stunder känns mig söt.........söt.

Han ........