Mår inte bra

usch, nu är det tungt. Mår inge vidare.
Är inte nattsvart längre men tungt, så fruktansvärt tungt.
Känner sorg. Är rädd.Förvirrad. Ledsen.
Oh herregud, vart ska jag sluta. Vart kommer jag stå när tryggheten jag har nu inte finns längre. När verkligheten och vardagen kommer åter. Vem är jag då?

//A

Stuck

Har hamnat i en låsning.
Kommer inte vidare och vet inte hur jag skall hantera detta. Känner att jag inte tar tillvara på tiden. Sitter bara apatiskt tyst, stirrar mig igenom dagarna. Tolkar in saker i allt folk säger och tycker budskapen sägen emot varan. Känner att jag tappat all kontroll. vet varken ut lr in. måste ta mig vidare.
Men hur?

en dag på egenhand

Har ledigt idag.
Dessa dagar att gå hemma. som man måste fylla.
Jag är kass på det. Min effektivitets Hitler till personlighet vill göra nytta, få saker gjorde, utnyttja tiden.
Det dåliga samvetet kommer bara jag sitter ner å äter mellis o funderar på att lägga mig o läsa en bok - "NU, när det är strålande sol ute?!" ut o utnyttja den. Har varit ute en halvtimme o promenerat skulle kunna gå hela dagen men det är INTE okej.
Trodde 8veckors sjukskrivning skulle ha lugnat ner mig. att jag skulle ha kommit lite till ro. Men nej.Undra om jag någonsin kan göra det.

Hur skulle ni som inte har denna persolighet spendera en dag som denna? vill se lite vad som är normalt.tror inte andra människor måste diska,tvätta ,utnyttja solen, lägga upp matplaner, laga stor kok och lösa världskrisen när de har tid över?! eller?

tror det kommer från när man växte upp. Då vår det inte ok att sitta inne när solen sken Och jag har alltid varit tvungen att vara super effektiv i min vardag för att få ihop livet. I alla fall från att jag var typ 14.
Träning på ganska högnivå i en annan kommun, resor, matcher, skolan,prov, äta. sen vid 16 års ålder skulle man hinna handla,laga mat,tvätta och plugga ännu mer utöver all träning o skoltimmar. Kanske har jag för länge levt så. Kanske kan man inte lära en gammal hund sitta....

Jao jao ska försöka njuta av mitt thé nu och fundera ut vad jag skall ta tag i näst. Dammsuga tror jag. för Det behövs;)

Kram

självförakts skivan spelar

Självförakts skivan spelar idag.
Låtarna tycks aldrig ta slut.
Det är min röst ,det är mina ord men med en kall o hård stämma.Fylld av hat.
Känner hur hela jag bara blir kall o hård. Synisk och föraktfull.

titlarna på låtarna skulle nog lyda : 1 Du är så ******svag
2: Ditt äckel.
3: Fet ful och värdelös
4: ingen kommer älska dig.
5. Din ****** Idiot
6: föaktar dig, du är inget värt för mig

Kändes het sjukt när jag reflekterade över det. försökte bryta tanken, säga till mig själv att jag är fin och värd att älska. Då kom tårarna. En liten stund fick jag vila från självföraktet men tillbaka kom det, kanske liiiite svagare dock.
Är lite bättre nu iaf efter att jag varit o simmat lite.

Kram
A

börjar synen ändras?

Spegla, klämma, mäta.
Får man tag i något runt midjan, känns inte höftbenet tydligt när man ligger ner då är det en dålig dag mycket dålig dag.
Det är hur jag förhållit mig (förhåller mig?) till min kropp. Men har nu kommit på mig själv att inte bara tänka nedvärdernade tankar om mitt nya (inte uppskattande och absolut INTE efterlängatende) extra hull lager. För ja , jag har gått upp i vikt. Vilket är rett jobbigt psykiskt. Men börjar min syn förändras en aning. Börjar jag bli mer human och snäll mot mig själv? än är jag inte övertygad. Kanske har jag bara haft några possitiva dagar Och vist kommer tankarna även nu flera gånger om dagen att jag har blivit fet "igen" att jag kommer gå upp,upp i vikt o få en kropp jag så länge kämpat bort ifrån.
Men skulle jag få en garanti att det stannade här. Om jag accepterar de nya kilona och det extra hullet så skulle det bli min stabila vikt. Om jag fortsätter äta som jag gör nu. En garanti att jag inte kommer gå upp ett enda kilo till. Då skulle jag kunna leva med det.
För jag är fortfarande där, inställningen att skulle det bli 5+ kg vet jag inte om det är värt det. Usch vad tragiskt men jag känner detta så starkt. Drömmer om hur jag ställer mig på vågen och det blir nya 2 + kg nästa gång och nästa och nästa. Och detta känner jag ren och skär RÄDSLA inför.

Det har varit en bra helg i alla fall. Den bästa på hela behandlingen. Skönt. Hade inte orkat en helg i hetsbakisångest och äckel.

kram!! A

acceptera sig själv

Det vill jag.
Inte bara acceptera utan faktiskt tycka att jag duger OCH är bra precis som jag är.
Att t.o.m med något extra kilo runt magen kan gå ut med huvudet högt o ett lätt sinne som INTE har sitt fokus på hur jag ser ut.
jag vill det men är inte där än. Just nu är jag mil därifrån. Kanske längre bort än någonsin.
Men jag vill inte bara att jag ska kunna göra detta utan alla andra också! För kan vi accepter oss själva tror jag att vi kommer få en större acceptens för varandra och att vi är olika.

kram

............

fan fan fan......

Ensam fredagskväll

Sitter ensam hemma i lägenheten.
Sådana här kvällar är sköna men kan inte helt njuta. kan inte helt slappna av. Känner att jag sitter på spänn för jag vet att hetsen är nära tillhand. Nu när jag skriver det blir det ännu tydligare. Har en liten röst i mitt huvud som konstant påminner mig om" att börja inte äta, börja inte äta.." att denna skiva snurrar innebär ju också att tanken på mat och ATT ÄTA ständigt är närvarnade. Och det gör det svårare att hålla sig borta från kylen och försöka stå ut med sig själv utan att behöva tugga på något varje sekund.

Känner så mycket just nu och så många tankar snurrar. utmaningen framöver måste bli att få ordning på alla tankar o känslor.
Om det nu går.....

ska kämpa på här ikväll...
kram på er där ute