Uppdatering

Berg o dalbanan som är livet har verkligen varit inne i den livliga delen.
Det har varit mycket känslor kopplade till Han med H jag skrivit om.
Jag satte ultimatum o utfallet verkade bli det sämsta tänkbara, jag gick ner mig i jobbiga känslor.
Inte bara de för situationen rimliga utan det väckte även gamla känslor. Tillslut orkade jag inte utan hanterade det på det ända sättet jag vet , som funkar, som funkade. valde den välbekanta stigen till badrummet.
Tillbaka i träsket. Då dimper det ner något som vänder lite på situationen. vi har snackat. Känns mycket bättre, dock tvivlar jag på om det faktistk kommer leda någonstans Men ja det får vell tiden utvisa. Man kan inte förändra någon men man kan kräva vissa kompromisser mötas halvägs. Om det kommer funka, mja, det får vi vell se men väljer att undersöka saken med en liten röst i bakhuvudet som viftar på uppmärksamhet o stampar misstänksamt med foten.
Jag mår bättre iaf, jag har fått lite julefrid efter en kväll med fina vänner!

Det är så det ser ut idagsläget.

Ångrar mig

Avslutade med honom...eller nej jag sa att antingen krävs lite mer engagemang eller så mår jag bäst av att avsluta.....
Jag ångrar mig , så fruktansvärt. Har ältat detta i flera dagar nu, mår skit.
Men lagt kort ligger. Jag kommer nog över detta också så smånging om...

Nytt Space

Har börjat blogga på ett annat ställe också. Om helt andra saker än detta mörker.

Kolla in : Komnerhit.blogg.se

Motivationsbrist,känslor och tidspress

Livet är inte optimalt just nu. Har tentat 3 tentor på kort tid. Pluggar inför den tredje som dagen efter följs upp med ett färdighetsprov. Motivationen finns inte, jag orkar liksom inte. Varje timme jag lyckas tvinga mig att sitta med böckerna är en kamp. Det ända jag kan tänka på är att jag INTE vill INTE orkar. Ja, jag vet att det inte gör saken bättre men fungerar såhär. När man går över tröskeln ,när det blir lite för mycket att göra, för många prestationer som skall genomföras då blir jag såhär.

Liten uppdatering om Mr kanske är på sin plats. jag var ett känslomässigt vrak (också typsikt mig) ovissheten rev o slet i mig. Det tar fruktansvärt mycket energi att befinna sig i den sinnesstämningen.
Nu är jag lite lugnare, vist, är fortfarande osäker på vart han står  vad kan tänker men paniken är nedskruvad.

Nu ska jag hålla ansiktet ovanför ytan en vecka till sen förhoppningsvis finns tid att vila. Tid att vara. Tid för mig själv o för de jag vill spendera den med.

That was my update...