Kväll i min ensamhet

Försöker pigga på mig från förkylningen och sitter hemma framför datorn.
Hamnar på hans flickväns facebook.
 Hon är Söt. Väldigt söt.
Och smal. Med stora bröst.
Stora bruna rådjursögon har hon. Din flicka.
Varför smsar du med mig? Oskyldigt med frekvent.

Varför är ni alltid upptagna, uppbundna, lyckligt kära.
Varför lever ni alltid i tvåsamhet.
Och Jag i ensamhet.
Stockholm ska vara den singeltätaste staden i världen och mitt intresse hittar alltid undantagen.

//A

1 År

Denna vecka är det 1 år sedan jag satt i cirkeln på behandling första gången.
Det känns.....konstigt, absurt .....men det känns.
Den känslan har sin plats. Känslorna för de fyra månader som kanske var det viktigaste o märkligaste i mitt liv hittills.
Platsen för känslorna är lokaliserad  till ett område mellan magen o bröstet. Känslan strålar upp mot halsen och ner mot magen.
Tårar är starkt kopplade till känslan. Men än går den inte att definiera. Än kan jag inte sätta ord på vad jag känner.

Sakta klipper jag navelsträngen til behandlingen. Vill inte riktigt acceptera att den är över och att människorna där och upplägget inte är en stor del av mitt liv längre.
Nu ska jag leva Mitt liv. Fungera o känna utanför de trygga dörrarna . Utan de människorna som hjälpt mig hålla sig på rätt köl, som ifrågasatte ens tankar. Nu måste jag själv försöka bena ut vad som är "rätt" och "fel",  Det är svårt. Hjärnan kan lura en och med de bästa argument vrida o vänd på saker o ting.

Ibland blir jag låg.

Ibland känns det inte kul längre.

Ibland känner jag mig vilse.

Ibland känner jag mig ensam och hjälplös.

Men 

Ibland känner jag lycka.

Ibland känns livet stort.

Ofta känner jag mig älskad.

Ibland  känns Jag okej.

Ibalnd känner jag mig som någon annan. En ny persson.

Ibland är jag tillbaka i mitt gamla jag.

vill ni veta min förhoppning?
Som jag ännu inte satt ord på förrens nu?
Ett mål.
Om fyra månader. När det är ett år sedan behandlingen avslutades. Vill jag vara mer stabil i min vikt. jag har kommit långt med mig själv med min personlighet men vikten är fortfarande ett skavande sår för mig. Det vill jag ska bli bättre. Kanske inte rimligt men hoppas jag kommit en bit på vägen om 4 mån.

Det som jag trodde skulle bli ett kort inlägg blev långt. Borde skrova oftare. märker att det finn så mycket som behöver komma ut o formuleras.

Kramar!!!
// A

Vill inte vara här

Från att ha varit så peppad på den här lördagen. Längtat efter att korka upp bubblet och dansa natten lång. Har förbytts.
Jag är inte ett dugg sugen, har försökt med mantran att " jag duger precis som jag är, jag är bra precis som jag är" men det deppiga sitter för djupt.

Jag blir både trött o besviken på mig själv att jag inte bara kan välja att gå ur deppet . Det går inte.
Jag vill inte vara där jag är nu.

Jaha. Får ta på mig det som sitter minst tajt och verkligen försöka tagga till. Försöka ha kul.

//A

Långt in dit

Ligger här i sängen.
Känns konstigt....jobbigt innuti
Är det ångest jag känner och i så fall varför?

Just nu vill jag bara krypa ner i mitt svarta hål. Långt in där under täcket. Kura ihop mig till en boll. Bara slippa allt, gå ner i min dvala.

Varför?
Jag vet inte.....
Vad har hänt?
Inget jag vet eller är medveten om.

Så kommer vikträdslan.....

Längesedan nu

Ja, det var längesedan nu.
Längesedan jag skrev.
har inte känns behovet inte velat lägga något fokus på Ätstörningen o den delen av livet.
Jag har haft det bra.

Nu är jag tillbaka.

Försöker att hela tiden jobba med att vara medveten. Sluta spegla mig i alla fönster, säga stopp när tankarna övertalar mig att det vore bra att köpa en våg igen. Försöker vara snäll mot mig. Tillåta mig att vara Människa.
Bara människa o  det är så tillräckligt.
Jag försöker.

Nu sitter jag här med träningskläderna på o ska cykla till ett seminarium. Ska träna efteråt med en vän.
Suget har ökat de senaste dagarna. Vill liksom äta. Kollade kalendern o det var som jag misstänkte....Det är snart dags för mens. Försöker säga till mig att det är naturligt. ANdra säger att gidissuget ökar innan mens, jag översätter det som ett sug att börja överäta. Kanske är det inte ÄS utan hormoner.

Känslor väller upp inom mig. Känner att tårar finns där igen. Känner att nått vill ut. Känner att jag vill skapa. Få utlopp.
får kanske bara bita ihop o köra den här veckan ut nu o se om jag kommer i harmoni.

//A

Kommer skriva lite frekventare nu framöver. ta del om du vill=)