JAG SKA BLI FRI,KÄMPA MOT MÖKRET OCH KOMMA UT STARKARE TILL LIVET.
DET SOM ÄR MITT!

tisdag 7 juni 2011

han precis tänka..

att det var ett tag sedan jag kräktes o hetsade. Han knappt tänka tanken. Nu har jg två dagar eftervaran handskats med de känslor, som jag inte vet vilka de är då jag inte känner den utan hetsar o kräks bort dom,som sätter sig som en stressboll i mig.
Ja, vist är jag besviken. sjukt beviken på mig själv. Kanske var det detta som jag dock behövde, en ringklocka att jag faktiskt inte ÄR frisk. at jag ÄR sjuk.

Har inte vågat berätta för mamma o pappa. Det bara går INTE. Känner mig så falsk när de frågar vilka kurser jag skall läsa nästa termin, hur utbildningen kommer se ut osv och jag berättar . Berättar fast jag vet att jag inte kommer vara en del av det.
Kan inte säga att "jag kommer nog vara sjukskriven, jag är ätstörd" Hur säger man nått sådant? hur släpper man en bomben. Pappa o mamma har tillräcklligt att tänka på. Pappa har Ont ,mkt ont o är orolig. Mamma är orolig, jag är orolig men han sliter på gör som jag har lärt mig. Borrar ner huvudet o jobbar på.

"Man kan inte bara släppa allt man har ett ansavar, livet är inte lätt"

Imorgon åker jag ut på en resa,med förhoppningsvis fina vänner. Jag längtar, fasar, är rädd, nervös allt på engång. bulimin försöra även denna upplevellse?
det vore inte den första.
NEJ , den ska *** inte få ta glädjen i denna dröm ifrån mig. ALDRIG. Måste vara stark!

HAr tänkt att jag kanske kan skicka ett brev hem till mamma o pappa o berätta allt. Berätta att jag verkligen försökt säga något men att jag inte kunnat, att jag inte mår sämre än jag gjort de senaste 4-5 åren så de brhöver inte vara oroliga att jag ska göra mig illa eler något annat dumt där ute i världen.
Skriva att jag inte vill att vi pratar om det. Vill bara att de ska veta.
Vore den fööör fegt? jag borde säga det ansikte mot ansikte va? inte från en annan del av världen?
Får jag vara så feg. Hur berättade ni?

kommer inte skriva på en 3-4 veckor.

//A

onsdag 1 juni 2011

´Den effekten har du på mig

var i parken ikväll för att fira tentan. var glad o ganska taggad. sitter på en filt o dricker bubbel o blicken sveper över samlingen glada tentafirare, jag letar efter dig. Är du här.nej.
senare dyker Du upp.dressad från topp till tå o pulsen stiger.
Vi hälsar inte, du ägnar mig inte en blick, inget intesse överhuvudtaget.Jag dör innombords.
Du har fortfarande den effekten på mig.Jag hoppas , varje tillfälle jag kan stöta på Dig hoppas jag tt något skll häd,något sk klicka igen. Att jag skall få ett kvitto på att du är intresserad. VIlket du av allt att tyda INTE är. Bli så sorgsen innuti.
Har inte längre någon lust att fira,dricka eller gå vidare. Jag åker hem och känner mig bortvald. Allt jag vill är att älska o bli älskad.
Just nu känns det som om ingen kommer vilja ha mmig någonsin, inte någon jag vill ha iaf.
.........

//A