Ticka dagar ticka!!

Vill att behandlingen ska börja nu! vill inte fortsätta hanka mig fram i skolan. Orkar inte småprata om kurser, kursresor när mina tankar ligger 4v framåt i tiden.
Känns som det kommer bli långa veckor. Snälla ticka tid o dagar ticka...

Ifrågasätta tankar

Försöker bli medveten, uppmärksamma och ifrågasätta mina tankar o känslor som kommer.
Jag känner mig osmal . För mig är det att känna sig lyckad när jag känner mig smal.
Identifierar mig så mkt med avhållsamhet. Jag har i så många år varit den som alltid tackar nej till godis,kakor,chips. Eller som äter morötter som snacks till filmen. Har då alltid fått det bekräftat vad duktig,ståndaktig och vilket bra karaktär jag har. Att säga nej att kunna stå imot, att känna sig extremt hälsosam (känner mig liksom sval!?) får mig att må bra, bli stolt över mig sjäv.
Detta har även en baksida, att jag nu inte känner att jag kan säga ja fast jag vill! För det tillhör ju inte min personlighet att gotta i mig onyttigheter. Jag är ju A , lite präktig, duktig o med en stor självdisciplin och kontroll. Jag har älskat att var denna person. Men det gör det så svårt för mig nu när jag skall försöka tillåta allt. Jag vågar inte äta sånt bland andra. Tycker redan det är väldigt jobbigt att äta så stora portioner jag gör nu tillsammans med andra. Känns som dom tittar o tänker att "OJ vad mkt hon äter nu då?!" Får massa andra konstiga tankar nu också......åh. saknar smalkänslan och vet inte om jag har blivit tjockare. Vill nog inte veta heller.....ååå...

//A

Behandling!!

Fick idag besked om att jag fått en plats på behandlingen! skönt att äntligen veta hur framtiden kommer se ut rent praktiskt den närmsta tiden!

Å är så mkt jag vill skriva men får inte ner det just nu. Massa frågor snurrar :Vad ska jag förvänta mig? kommer jag klara detta? tänk om det låser sig och jag inte kommer någonstans? kommer jag kunna leva ett liv ut ÄS? finns det ett liv som inte styrs av mat, vikt, och dålig självkänsla? kan jag leva ett sådant? Aaaaaaa!!!!!!

Men nu har jag tagit ett steg på vägen iaf, Jag har blåst i min egen visselpipa och försökt ta tag i min situation! tänka sig...

Återkommer!

Kram!!!

skolstart o vikten skjuter uppåt

Vaknade tidigt och tänkte att jag inte vägt mig på några dagar. Mätt mig med resultat att cm ökat. Letade reda på broderns våg , ställde mig på den och .........+1,5 kg.
känns inte alls kul o träffa alla i kursen nu. Ville känna mig smal. Ville se smal ut. Ska jag vara ärlig vill jag att alla ska tänka - oj vad smal hon blivit. Nu är jag större ön innan sommaren.

jaha nu ska jag leta reda på något att sätta på mig.

//A

söndagstankar

Sitter uppkrupen i soffan hos min bror. Vi har precis ätit cesarsallad, supergott! I mitt huvud snurrar som vanligt frågor om " hur mkt fett blev det här nu då" " krutongerna är stekta i olja, bacon, kyckling är stekt i olja, dressingen är super fet". Att inte ha kontroll på vad något innehåller är alltid lite obekvämt. Samtidigt blir jag stressad över att middagen inte skall innehålla det som den ska. För lite kolhydrater osv som skulle kunna leda till hetsätning.

Trots detta känner jag mig rett tillfreds ikväll. Ljusen är tända och jag har kommit ner i varv idag. Är jätte trött o har sovit stora delar av dagen men känner en skön trötthet. Det var längesedan jag kom ner så i varv som jag faktiskt jag gjort ikväll.
Ska vila och njuta i detta lugnet nu! medans det varar!

Imorgon drar plugget igång igen.

hoppas ni har en fin söndagskväll!

trött

idag är jag trött ,trött ,trött....har sovit å eftermiddagen vilket var jätte skönt!
kvällen igår i korta drag,: blev inte så mkt alkohol vilket jag är glad för. Kände mig dock bakis i morse iaf.
depp över att vara ensam - check
Överåt när jag kom hem ,men får vell kanske se det positivt att det inte blev hets o kräk.

Nu ska jag lägga mig på rygg igen o läsa någon sida i mattillåtet.

ciao

tjock o tycker mig ha bevis.....

att man kan felaktigt kan känna sig tjock o svullen är jag medveten om. Men när måttbandet visar + centimetar öv både lår stuss mage är det svårt att intala sig att det inte är sanningen. För måttbandet ljuger inte. omkretsen är de siffror som står.Vätska?! nej det tror jag inte men även om det vore det så har jag den volymen nu och jag känner mig TJOCK.

Jaha då var det fest ja....wiiiho...sätter pengar på att jag kommer komma hem lite för full, deppad över att vara ensam och ätit massa nattamat......åååååå

Fest

Ikväll vankas fest. Ska vell egentligen bli jätte kul men osäkerheten o stressen smyger sig på som vanligt.
Hetsade imorse och överåt till lunch. Känner mig stressad. Har vikt ångest/panik. Det ända jag kan tänka är: jag vill inte gå upp i vikt , jag vill inte gå upp i vikt, HJÄLP jag vill INTE gå UPP i vikt!!!!!!

Det är nog både stressen inför festen och att skolan drar igång på måndag. Vill inte att folk ska tycka att jag är större. Om sanningen skall fram vill jag att dom ska tycka jag blivit smal, helst för smal (jag vet låter sjukt men sant). Om jag blir sjukskriven vill jag att det ska synas att jag inte är bra. Om jag är större kommer folk inte förstå........

Åååååå ...Orkar inte med dessa känslor? kommer jag någonsin bli kvitt denna inre stress? o vikt ångest?
just nu känns get into så. Känns som jag kommer vara tvungen att acceptera mig i en mkt större version. En A men valkar o lår som skaver motvarandra. EN A med plufsigt runt ansikte. En A som inte kan springa o känna sig smidig. En A som absolut ingen vill ha. Inte för att någon verkar vilja ha mig nu heller........

dags att välja klänning.......

Mattillåtet!

Nu har den äntligen kommit! har bara läst några sidor än men tror faktiskt att den kommer leva upp till sina lovord!

nu ska jag dricka mitt kaffe ,kanske pallra mig ut på en liten löptur i solen sen slänga mig i soffan o sträckläsa!!

kram
A

Hur man upplever omvärlden

Vad jag Tror andra tänker och tycker om en är inte alltid verkligheten.
Jag gör detta hela tiden, tänker att nu tycker dom si lr så om mig. Nu framstår jag så här lr sådär.
Lägger så ofattbart mycket energi på detta.

Varav denna insikt?
Var på nytt möte på Luna idag o fick höra hur dom EGENTLIGEN uppfattade mig förra gången. Jag var helt knäckt efter förra mötet. Helt i onödan. Nu känns allt så mycket bättre o framtiden ser lite ljusare ut. Inget är säkert har inte fått plats någonstans men jag vet att dom inte har strukit mig från listan lr tycker jag är en konstig hispig konstlad människa.
Nervositeten (som ledde till överätning o kräk vid lunch) föra var inte befogad.
Nu skall jag snart äta sushi med min kära bror. Inte ett dugg hungrig men kanske blir.
Är litte lättare i sinnet nu iaf=)

kram!!

Behandlingar

Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm.
Går lite som i en dvala nu, dvala är kanske fel uttryckt men ni vet när man är mellan två saker, världen runt omkring rullar på .Tisdag blir till onsdag men själv står man still. Går på auto.
Jag vet inte, har inte en aning om hur hösten kommer att se ut. För ett kontrollfreak som mig är detta nästintill outhärdligt.
Men jag gör som jag brukar - stänger av, känner inte bara låter dagarna avlösa varan, ler o säger att dagen varit bra.
Att inte kunna mentalt förbereda sig, ställa in sig på hur framtiden kommer se ut känns ...inte bra.
I min desperation ( efter besvikelse känslan ,på mig själv, efter samtalet på Luna) började jag utforska ett alternativ min pappa(!?) kom med. Mandokliniken. nu är förvirringen total.

SCÄ o MANDO har helt olika tänkt/upplägg. Jag var jätte säker att Luna var rätt för mig o det lilla jag visste om MANDO gjorde mig inte mer entusiastisk. Men efter lite efterforskningar börjar jag tvivla. Mycket pga att på MANDO är behandlingen helt individuellt anpassad. Inte tidsbestämd. Man kör tills man uppnått partiell o hel remission. Enligt forskning blir 75%(!) helt friska. Och uppföljningen sträcker sig över 5 år. Behandlingen byggs runt madometern ,en våg som är kopplad till en dator där man lär sig hur mkt man skall äta, datorn registrerar äthastigheten o man får knappa in sin mättnads känsla under måltiden. Dessa skapar då kurvor. Hela behandlingen verkar syfta till att normalisera o hitta rätt i ätandet.

Luna är betydligt mer inriktade på "kroppen och själen" behandlingens tyngdpunkt ligger mkt i gruppterapi. Det är ju detta som lockat mig. Att känslorna står i ett större fokus och att man jobbar med relationer. Dock är det ganska få timmar man är där ca 3,5?/dag tror jag....känns lite lite?!

Det snurrar bra i mitt huvud. Vill verkligen välja det som är bäst o mest rätt för mig men vet inte vad det är. Sen är det ju inte ens säkert jag har en plats på luna , jag har ingen aning om hur långa köerna är till MANDO.

Är det någon där ute som har erfarenhet av någon eller kanske tom båda dessa behandlingsmodeller SNÄLLA! skriv gärna lite positivt OCH negativt angående dessa!

Kram

hönan lr ägget

Sitter o funderar på vad som är vad. Vad som är hönan o vad som är ägget i detta Bulimiträsk.
Är det ätstörningen som är orsaken till att jag mår dåligt eller är det på grund av att jag mått dåligt som jag utvecklat ätstörningen?

hm....

tankar på ett tåg

Sitter nu på tåget från huvudstaden. Har haft två väldigt fina dagar där. Det är så mkt som händer i mitt huvud just nu. Tankar o insikter kommer. Ibland blir man osäker om insikterna stämmer eller om jag bara letar orsaker till hur jag mår o beter mig.

Jag känner en stor sorg över ur ensam jag har blivit. Hur få riktiga vänner jag har. Jag har insett att jag drar mig undan. Ibland känns det för jobbigt ,som jag har för lite energi för att orka umgås. Det ska vell inte kännas jobbigt, krävande att träffa vänner. Varför känns det då så?
Kommer inte ihåg i skrivande stund om jag pratat om det tidigare men jag har i så många år kämpat för att leva upp till bilden, illusionen av mig själv att jag helt förlorat mig själv. När jag umgås med andra är jag ofattbart medveten om hur jag sitter , min mimik, vad jag säger. Försöker verka så intresserad , engagerad. Detta tar sån oerhörd energi.
Jag känner ofta att jag inte tillför något..

Det slår mig att jag inte vet vem jag är, vem är jag utan mina prestationer? Jag har alltid definerat mig med vad jag gör A som är så grym på sin idrott, A som har toppbetyg, A som ska göra karriär, A som alltid är så glad o trevlig. Slitvargen A.
Men vem är A (jag)?
Jag vet inte vem jag är. Vet inte vad jag känner.
Min värld börjar krackelera.

O ja förvirrad

//A

Att inte kunna sätta ord på känslor

Min frustration över dessa dagar har nog ingen undgått. Att får höra att man inte får grepp om mig, ingen kontakt. Att jag sitter o beskriver att mitt liv är kaos men förmedlar en annan bild, ger inte det intrycket gör att jag känt mig misslyckad. Varför kan inte jag bara gå in i ett samtal o bara vara jag.
har grubblat över detta en hel del o det som slår mig är att jag spelar en roll , rollen som mig själv som jag tycker jag skallvara. ytan av mitt jag. Jag har spelat denna roll så länge att jag inte kan något annat. Får inte kontakt med mina känslor för det finns ingen förbindelse mellan detta yttre o inre jag.
Det spelar ingen roll vem jag interagerar med. Mamma, min bror, en ny bekantskap, kunden i butiken eller min psykolog. När jag lämnar min ensamhet går jag in i denna roll. Denna verbala, glada o gestikulerande unga tjej. har gjort det sedan jag var liten. Så många år, hur bryter man det? Hur skall jag hitta denna kontakt o gå ner i mig själv. Jag känner en förtvivlan för jag vet inte hur o känns inte som någon kan hjälpa mig med det.......då kommer tankar om at jag är ett hopplöst fall, Sjukskrivningen o behandlingen kändes som mitt ljus mitt hopp. När då det känns som om detta hopp glider mig ur händerna får jag panik. Känner mig som en femåring som står med armarna uppsträckta o gråter o skriker "lämna mig inte, överge mig inte".
Måste försöka jobba på det nu, försöka öppna upp mig, sluta skämmas o be om ursäkt för mig själv. Herregud vad det känns övermäktigt.

//A

ryck upp dig..

tar tag i mig själv, rycker upp mig. lägger på lite smink, spritar händerna o går ut på stan.

//A

tappad kontroll.....

hets o kräk, sorg i hjärtat.
Det står utanför min makt.

Panik

Har varit på bedömning på Luna idag. Lämnade byggnaden med en STOR klump i magen. Hon betonade att det inte var säkert att jag skulle få en plats, att OM skulle det kunna vara nu eller om ett halv år lr ja . Sen påpeka/sa hon att hon inte fick kontakt med mig. även min förra psykolog sa detta. Att när jag pratar om mina problem är det som jag pratar om någon annan. Beter mig som jag vore på en anställnings intervju. (det är så jag känner det också-vill säga rätt grejer- välj mig ta mig!)
Känns inte som dom tycker jag passar in odet ger mig panik. på något naivt sätt var jag helt inställd på att jag den 26:e skulle börja min behandling. Att jag äntligen skulle på börja min resa på riktigt mot ett friskare liv.....FFFAAAAAAAN

7 åringar med viktångest

Det gör ont i. Mig när jag ser på nyheterna att nya studier visar att 7 åriga tjejer utrycker en vilja att bli smalare.
Vi har byggt upp ett ideal en värld där smal är lika med lyckad o lycklig. Det enda accepterade sättet att vara. Det gör ont o känns hemskt , dom är 7 år för tusan!!!!!! Dom ska leka i skogen bli skitiga om knäna o äta saft o bullar,samtidigt tar jag lite illa vid mig lr skäms lite rättare sagt. Jag har nämligen fått berättat för mig att jag på lågstadiet inte åt sås för det var inte bra (fett). Hade godisförbud (som alla andra också skillnaden var bara att de övriga kamraterna inte höll sina mer än någon månad) som jag höll än upp på högstadiet! " åh vilken karaktär" jag hade fick jag hörs.beröm för hur duktig jag vat som inte åt godis.

Som uppföljning på denna nyhet bytte jag kanal o såg på " fröken präktig o karriären" ( oj hette den så.,) en animerad kortfilm om ångesten om att leva upp till den perfekta ytan o hur den sakta bryter ner en ung tjej. Fantastisk bra o sann (rå verklighet) . Karaktären kunde varit jag.
Vad *** är det för värld vi lever vi.?varför går vi med på att offra oss själva för dessa ideal som råder?!

Aja, igår gick det ju inte så bra men idag är en ny dag. Mamma o jag ska en sveng till badhuset o simma. Ska bli riktigt skönt. Imorgon åker jag till Sthlm för bedömning på Luna.


//À

FAN!!!!

gråter inombords, det river o sliter, bannar mig själv. Jag var inte stark idag. Orkade inte eller rättare sagt tror inte jag ville stå imot. Inbillar mig att jag kan ta En macka för att jag är sugen. Men jag VET ju att jag inte kan göra så. En macka blir tre som blir skorpor som blir chokladbollar som slutar med fingrar i halsen .......

sitter nu o lyssnar på Veronica Maggios nya platta - Det handlar om mig.......

mår inte så bra just nu, tror jag, för jag vet inte vad jag känner. Kan inte tolka mina egna känslor. Det känns bara så........fel.
Ja det är nog det närmaste jag kan beskriva det. Fel.

//A

Stå imot!!!!!!

Har inte sovit så bra i natt. Gjorde misstaget att väga mig sen snurrade tankarna igång.
Sitter o har precis intagit en härlig frukost dock blev smoothi o en macka helt plötsligt smootthi o 3 mackor! Måste stå imot i blunden harr gå till brödkorgen igen o igen o igen. Känns som det kommer bli en dag i "stå imots" tecken.......
Vägar på att avin på böckerna skall dimpa ner i brevlådan så jag kan ta mig en promenad till Ica o hämta ut paketet!!! ( har även beställt en ny DATOR! Som. Det väntas o längtas efter!)

//A

vet inte vad jag vill säga..

Tankarna snurrar. men jag vet inte vad jag vill skriva....Hade velat dela med mig av vad som sker i mig just nu. När jag har klarat kämpa mig över den enorma tröskel det var för mig att berätta för min omgivning. Och innan jag börjar min resa på riktigt mot ett friskare liv. Men jag hittar inte orden.
Jag är trött.Allt känns bra tills jag äter då gror en liiiiten panik känsla o osäkerhet över att jag får i mig för mkt o blir tjock. Tycker jag har fått lite mage o att låren blivit större. Men nuförtiden vet jag inte vad som stämmer, om känsla o verklighet stämmer överens.

Åter kommer när jag har något att säga....

//A

Dagen efter

dagen efter the big reveal sitter jag nu med frukosten framdukad själv framför tv:n.
En annars så god smoothi i en härlig macka stockar sig en aning i halsen. För jag vet inte vad jag känner.
Vist jag är lättat, oj vad jag är lättat på ett vis. slipper ljuga o kan bara förbereda mig (o hoppas att jag får en plats) för Behandling i höst.
Som jag skrev innan så tog mina föräldrar imot det jätte fint. I brevet förklarade jag (väldigt sakligt) att jag lider av en ätstörning och att det har tyngt mig under en lång tid. Att jag sökt hjälp men inte kommit ända fram och att jag därför nog skulle ta ett uppehåll för att ta itu med min problematik. Jag bad också om att inte överreagera,inget ojande, sittande på sängkanten. Det fixar jag INTE.
Men det är inte bara lättnad jag känner, även en klump har lagt sig i maggropen. Jag tassar runt på tå, ni vet som man gjorde när man var liten och gjort nått "dumt" o bara går o väntar på att pappa skall ta upp det med en.
Och vet inte vad dom tror är problemet. har en känsla av att de tror att jag enbart hetsäter lr iaf bara kräks. Dom förstår o vet nog inte om den frukansvärda viktångest jag har. Att vara mät väcker stress panik. Att stress väcker hetskänslor. Att jag verbalt i mitt huvud slå på mig själv o känner mig ful,äcklig ovärd att älskas av någon annan än just mina föräldrar.
Men vist, det kan jag ju inte kräva att dom ska förstå lr veta, för jag har ju inget sagt.

Sen känner jag mig övervakad. USch något i mif säger att gårdagen gick för smidigt förbi. Att jag kom FÖR lindrigt undan.... Men trots att det kanske inte verkar som det nu så jag är på ett sätt väldigt glad över igår och stolt över mina föräldrar<3

Snart vankas jobb, bara 2 dagar kvar nu..phu..


//A

DET ÄR GJORT!!!!!!

Jag tog den fega vägen. Jag kunde inte förmå mig att berätta för min familj om min ätstörning och den ev sjukskrivningen i höst. SÅ, jag skrev ett brev la ned i pappas datorväska så han fick det när han var på jobbet.
Det kan som sagt vara fegt men för mig var det den enda vägen. Nu ligger korten på bordet.
Motagandet kunde inte varit bättre. Ingelt ältande. Pappa tackade för brevet och tyckte det var starkt, helt rätt.

Så då var min stora mörka hemlighet avslöjad. Skriver mer sen vad som rör sig i mig just nu. Vet inte ritkigt vad jag känner. Är nog lite chockad av allt tror jag.
Dom vet.....Oj! 7 års hemlighetsmakeri -POFF!

//A

Mattillåtet

Har hört mycket bra om denna bok så beställde den nu.Längtar tills den dimper ner i postlådan tillsammans med högen andra böcker som fick följa med=)

Våga inte

La ner det i hans data väska innan jag gick till jobbet men vände o tog upp det igen.
Det är så sjukt jag villvVILL ge det VILL att dom ska veta men va FAN det går inte !!!!! Blir galen!

hAR panik över att jag blivit/kommer bli tjock igen. Vågen visade + 3 kg jämfört med när jag kom hem efter resan. 3kg..... Vill inte ...
Jag har lovat mig själv att aldrig mer ta bort kolhydraterna/ köra någon diet ( det funkar ja faktiskt inte heller) och att aldrig mer träna innan frukost. Just nu snurrar ändå tankarna åt det hållet. Efter en natt med max2 timmar sönm 10 h jobb på det blev det för mycket och jag powerwalkade elljus året 6 km o planerade att antingen kör den som morgonpromenad eller som löprunda idag, kanske både och?!
HAR JAG INTE LÄRT MIG NÅTT?! Men rädslan för att gå upp i vikt o den oerhörda viljan att gå ner i vikt ä SÅ stark.
Vågar inte prova byxor jag hade innan sommaren, tänk om jag inte får på mig dom?!

Feg?

Kan inte sova så skrivit ett brev till pappa där jag berättar....
Får se om jag vågar ge det. Är det fegt?

Go natt

Orden vill inte ramla över mina läppar...

Får det inte ur mig, fysiskt kommer inget ljud fram . Kan inte formulera orden. Kan inte berätta, går inte.
Vill , oh ja vad jag vill få det ur mig så jag slipper ljuga ihop varför jag skall till Sthlm nästa vecka bara över dagen?! Slipper ljuger om hur min termin kommer se ut, min höst......

Jag måste trots min oförmåga att med ord bekänna att jag är ätstörd o behöver hjälp ha kommit en liiiiiiiten bit påväg mot sjukdomsinsikt.
Jag sitter inte längre o fundar om det är värt, om jag har tid att ta imot hjälp. Om jag är bered att sjukskriva mig. Nu är det självklart för mig,det som känns rätt i hjärtat o bara det är lite av en befrielse.
Ja det slår mig nu att jag har gett mig själv den befrielsen genom att blåsa i min egen visselpipa o säga STOPP nu är det nog.
Alltid något.
Hur berättade ni?

Kram

Inget berättat ....

Nej har inte lyckats haspla ur mig mm mörka hemlighet än.... Hur berättar man?!finns inga bra lägen,bara dåliga tillfällen.
Oj vad jag vill bli smal.ar suttit nu på morgonen o googlat kcal innehåll .JAaa ja vet......

Mamma o pappa har åkt bort några dagar o jag är ensam,rädd. rädd for hetsen som brukar komma så fort jag blir ensam,tappar kontrollen. Var nära att redan frukosten gick åt pipsvängen. Äter alltid gröt 1 äpple o kaffe , nu hann 2 stora mackor med rostbiff smyga dig ner o tre koppar kaffe åxå men lyckades stoppa där. " nu är det kört "tankarna kom omedelbart...
Har bjudit hit en vän efter jobbet så jag slipper vara själv,tror det kan vara en bra säkerhets åtgärd;)

Hm, har jag skrivit de?! Den 17 aug bli har jag fått tid på scä.

Hoppas denna vecka går hets ritt ,orkar inte mer....