slutet av 2011

Sitter med naglarna nymålade,benen rakade och väskan packad. Imorn bär det iväg på nyårsfirande.
Just nu känns det faktiskt KUL! hör och häpna. Ingen ångest öv alla nya människor lr klänningen. Dock finns det en lite oro över maten. Det kommer inte bli så regelbundet som jag behöver plus maffig nyårsmiddag med massa dricka. Den kombon är väldigt svår för mig. Men det är ju det som är normalt!!! Att äta en god middag o dricka gott..........
Vill så gärna kunna delta helt och fullt,ÄVEN mentalt och inte fastna i mattankarna.

Nog om imorgon.

Året som gott har varit omvälvande.
Tufft plugg
underbar tågluff
bulimi, hets , kräk.
"kommit ut" ( berättat om min ätstörning)
Sökt hjälp för denna
sjukskrivit mig!
behandlingen

Mitt liv , min verklighet, min värld har slagit om kull och kommer aldrig bli den samma.
Detta mest av godo men det lämnar mig i ovisshet.
Vem är jag?JAG?
vad vill jag?
hur kommer min framtid se ut?

Och jag är vettskrämd.
Tanken på att behandlingen är slut snart o jag måste möta allt ovan gör att det knyter sig i bröstet på mig.
Jag veta att jag kommer behöva mer hjälp men hur det kommer se ut vet jag inte.
Jag känner att jag växt och har påbörjat en ny resa vilket ärSpännande men fruktansvärt otryggt.
Jag är rädd.
och då, känns ätstörningsbubblan trygg. men jag måste våga hoppa ( nu kommer tårarna igen).

Kanske kommer 2011 bli året då allt vände. Ett år att minnas med stolthet. och vad 2012 har att erbjuda kan ingen sia om. Jag kan bara hålla tummarna o göra så gott jag kan.Kanske kommer 2012 bli första året på mitt nya liv.
Ett liv där JAG, Mina behov, Mina KÄNSLOR får blomma.

Önskar er Alla ett fint slut och ett GOTT NYTT ÅR!

kram//A

ett positivare inlägg

vet att jag har en tendens att bara skriva när det är mörkt o jäkligt.
Därför tänkte jag lämna ett avtrycka när det faktiskt känns lite ljusare.För det gör det faktiskt just i detta nu!

Måste faktiskt klappa mig själv på axeln denna vecka! för jag har kämpat. Det har jag faktiskt gjort.
Trost återfall förra helgen och en besvikelse å tårar öv detta i början av veckan har jag kommit tillbaka på banan.
Jag tvingade mig själv att berätta om något jobbigt. Blottade mig och det var fruktansvärt jobbigt!
Jag köpte en skogaholmslimpa som jag inte ätit sedan jag var barn o denna finns det fortfarande kvar av;)! (jag har jätte svårt att handla sådana livsmedel, är en liten kamp att lägga upp det på bandet)
Jag har simmat 2 ggr och umgåts(!) med folk!
sist men inte minst har jag BETT om hjälp för att reda ut ett problem som jag inte pratat med någon om men som jag vet är en viktigt pusselbit till att jag skall kunna känna mig normal.
Är Stolt över mig själv! och skall pusha mig att själv att fortsätta utmana mig nästa vecka! jag måste möta det jobbiga för att utvecklas!

Anar att något är på gång, anar en möjlighet till förändring.
Är nog lite skrajj.
Jag har ett val. Eller tror iaf att jag kommer ha det när denna behandling är slut. En chans till något annat.men vågar jag?vill jag?
Min värld är destruktiv men trygg. Ja i min bubbla har jag bara mig. Ensamt ,mörkt men den ger ändock en trygghet. Där vet jag vad jag får....

Jag hoppas o längtar och vill att förändringen skall komma nuNuNU! eller gärna igår samtidigt skulle jag lika gärna kunna vända på klacken och ryggen mot det nya okända och traska tillbaka.

Är jag redo för förändringens tid? eller kommer jag vända den ryggen?


Tack o gonatt!

När jag inte ser någon mening

åt o kräktes igår. Känns som jag förstört allt. Att alla veckors behandling kastats i sjön och nu är det alldeles fär få vekor kvar. Om inte det här fantastiska upplägget kan rädda mig så känns det inte som något kan. Är besviken på mig själv.
Efter detta känns allt hopplöst. Jag känner mig större än på länge.

Orkar inte med livet.

Mår inte bra

usch, nu är det tungt. Mår inge vidare.
Är inte nattsvart längre men tungt, så fruktansvärt tungt.
Känner sorg. Är rädd.Förvirrad. Ledsen.
Oh herregud, vart ska jag sluta. Vart kommer jag stå när tryggheten jag har nu inte finns längre. När verkligheten och vardagen kommer åter. Vem är jag då?

//A

Stuck

Har hamnat i en låsning.
Kommer inte vidare och vet inte hur jag skall hantera detta. Känner att jag inte tar tillvara på tiden. Sitter bara apatiskt tyst, stirrar mig igenom dagarna. Tolkar in saker i allt folk säger och tycker budskapen sägen emot varan. Känner att jag tappat all kontroll. vet varken ut lr in. måste ta mig vidare.
Men hur?

en dag på egenhand

Har ledigt idag.
Dessa dagar att gå hemma. som man måste fylla.
Jag är kass på det. Min effektivitets Hitler till personlighet vill göra nytta, få saker gjorde, utnyttja tiden.
Det dåliga samvetet kommer bara jag sitter ner å äter mellis o funderar på att lägga mig o läsa en bok - "NU, när det är strålande sol ute?!" ut o utnyttja den. Har varit ute en halvtimme o promenerat skulle kunna gå hela dagen men det är INTE okej.
Trodde 8veckors sjukskrivning skulle ha lugnat ner mig. att jag skulle ha kommit lite till ro. Men nej.Undra om jag någonsin kan göra det.

Hur skulle ni som inte har denna persolighet spendera en dag som denna? vill se lite vad som är normalt.tror inte andra människor måste diska,tvätta ,utnyttja solen, lägga upp matplaner, laga stor kok och lösa världskrisen när de har tid över?! eller?

tror det kommer från när man växte upp. Då vår det inte ok att sitta inne när solen sken Och jag har alltid varit tvungen att vara super effektiv i min vardag för att få ihop livet. I alla fall från att jag var typ 14.
Träning på ganska högnivå i en annan kommun, resor, matcher, skolan,prov, äta. sen vid 16 års ålder skulle man hinna handla,laga mat,tvätta och plugga ännu mer utöver all träning o skoltimmar. Kanske har jag för länge levt så. Kanske kan man inte lära en gammal hund sitta....

Jao jao ska försöka njuta av mitt thé nu och fundera ut vad jag skall ta tag i näst. Dammsuga tror jag. för Det behövs;)

Kram

självförakts skivan spelar

Självförakts skivan spelar idag.
Låtarna tycks aldrig ta slut.
Det är min röst ,det är mina ord men med en kall o hård stämma.Fylld av hat.
Känner hur hela jag bara blir kall o hård. Synisk och föraktfull.

titlarna på låtarna skulle nog lyda : 1 Du är så ******svag
2: Ditt äckel.
3: Fet ful och värdelös
4: ingen kommer älska dig.
5. Din ****** Idiot
6: föaktar dig, du är inget värt för mig

Kändes het sjukt när jag reflekterade över det. försökte bryta tanken, säga till mig själv att jag är fin och värd att älska. Då kom tårarna. En liten stund fick jag vila från självföraktet men tillbaka kom det, kanske liiiite svagare dock.
Är lite bättre nu iaf efter att jag varit o simmat lite.

Kram
A

börjar synen ändras?

Spegla, klämma, mäta.
Får man tag i något runt midjan, känns inte höftbenet tydligt när man ligger ner då är det en dålig dag mycket dålig dag.
Det är hur jag förhållit mig (förhåller mig?) till min kropp. Men har nu kommit på mig själv att inte bara tänka nedvärdernade tankar om mitt nya (inte uppskattande och absolut INTE efterlängatende) extra hull lager. För ja , jag har gått upp i vikt. Vilket är rett jobbigt psykiskt. Men börjar min syn förändras en aning. Börjar jag bli mer human och snäll mot mig själv? än är jag inte övertygad. Kanske har jag bara haft några possitiva dagar Och vist kommer tankarna även nu flera gånger om dagen att jag har blivit fet "igen" att jag kommer gå upp,upp i vikt o få en kropp jag så länge kämpat bort ifrån.
Men skulle jag få en garanti att det stannade här. Om jag accepterar de nya kilona och det extra hullet så skulle det bli min stabila vikt. Om jag fortsätter äta som jag gör nu. En garanti att jag inte kommer gå upp ett enda kilo till. Då skulle jag kunna leva med det.
För jag är fortfarande där, inställningen att skulle det bli 5+ kg vet jag inte om det är värt det. Usch vad tragiskt men jag känner detta så starkt. Drömmer om hur jag ställer mig på vågen och det blir nya 2 + kg nästa gång och nästa och nästa. Och detta känner jag ren och skär RÄDSLA inför.

Det har varit en bra helg i alla fall. Den bästa på hela behandlingen. Skönt. Hade inte orkat en helg i hetsbakisångest och äckel.

kram!! A

acceptera sig själv

Det vill jag.
Inte bara acceptera utan faktiskt tycka att jag duger OCH är bra precis som jag är.
Att t.o.m med något extra kilo runt magen kan gå ut med huvudet högt o ett lätt sinne som INTE har sitt fokus på hur jag ser ut.
jag vill det men är inte där än. Just nu är jag mil därifrån. Kanske längre bort än någonsin.
Men jag vill inte bara att jag ska kunna göra detta utan alla andra också! För kan vi accepter oss själva tror jag att vi kommer få en större acceptens för varandra och att vi är olika.

kram

............

fan fan fan......

Ensam fredagskväll

Sitter ensam hemma i lägenheten.
Sådana här kvällar är sköna men kan inte helt njuta. kan inte helt slappna av. Känner att jag sitter på spänn för jag vet att hetsen är nära tillhand. Nu när jag skriver det blir det ännu tydligare. Har en liten röst i mitt huvud som konstant påminner mig om" att börja inte äta, börja inte äta.." att denna skiva snurrar innebär ju också att tanken på mat och ATT ÄTA ständigt är närvarnade. Och det gör det svårare att hålla sig borta från kylen och försöka stå ut med sig själv utan att behöva tugga på något varje sekund.

Känner så mycket just nu och så många tankar snurrar. utmaningen framöver måste bli att få ordning på alla tankar o känslor.
Om det nu går.....

ska kämpa på här ikväll...
kram på er där ute

Nere i skiten .....igen

Är tvungen att skriva av mig lite.
2v......
Det var vad jag klarade och har tagit igen det ordentligt vill jag lova...3Dagars hets o kräkande som bara eskalerat. FAAAAN
Jag har tappat hoppet. Hur ska Jag kunna bli frisk? kommer vara kvar på samma menlösa ruta efter dessa veckor. 7 år har jag hållit på. Det är förlänge . Beteendet är så rotat. Jag skäms o känner mig hopplös.Fet. .....

sista inlägget på ett tag

Överåt igår,mycket,men valde att inte kräkas vilket gjorde ont i magen o känns idag vill jag lova. Vet inte om det ar bra egentligen men jao jao nu har jag inte brutit min spyfria svit iaf.

Kommer inte att skiva här på ett tag. Det är tydligen inte helt ok, eller bra under behandlingstiden. Så jag tänker ta till mig det fast jag kommer sakna att skriva av mig. Men jag kommer tillbaka!
kommer säkert titta in emellanåt o läsa kommentarer igen. Läsa gamla inlägg för att påminna mig om varför jag vill bli frisk. Påminna mig om hur fruktansvärd o ovärdig den här ätstörningen är. Hur mycket ont den radan orsakat.

Tack för nu!!
Stor kram A

jaha 1 vecka o 2 dagar

jag klara inte längre, är för slut i huvudet och kroppen för att stå imot. Plus att jag nog ätit lite för lite kcal idag. Har överätit ganska mycket, känner hur magen spänner o o värker. Har inte kräkts än.Sitter o överväger.........jag vill nog spy.....

Skit liv

Just nu känns livet skit, ikväll vill jag inge mer. Va fan skulle det bli såhär för.........

EN SVÅR O JOBBIG GREJ

Livet känns tungt idag.
Den självständighet som jag anat, ev kanske en liten gnutta styrka är idag som bort blåst
.Känner mig nertryckt i ett par tunga tunga skor.
Jag vet inte om det är verkligheten eller bara sant i min värld. Den som jag väljer att tolka på det enda sättet jag vet.
Man kan kanske inte begära att mänsikor skall förstå vad jag går igenom när jag inget visar. När allt jag är antingen är glad o driven eller sur o kort i tonen. Hur skall någon som inte vet ana den smärta som värker i min själ. Den smärta som jag knappt själv är medveten om finns där. Den som när det smygande ger sig till känna känns för stor. Som får min röst att själva, mina händer att darra. Smärtan som gör det svårt att andas.Smärtan som jag inte vet varför jag känner. Eller varför den gör så fruktansvärt ont. Varför den är så svår.
Jag vet vilket minne den tillhör men tycker inte att den är proportionerlig smärtan.

I morgon är en ny dag, måste ta tillvara på den på ett bättre sätt.

Arg

Arg, ja , rent av förbannad känner jag mig.
Märker idag att smaldrömmen gnager.
Frustrationen växte under lunchen. Övermätt men kaffesugen kom jag hem o tryckte i mig mellanmålet ståendes ,demonstrativt i köket som en trotsig tonåring eller som en tjurig femåring kanske stämmer bättre då jag känner hur underläppen putar ut o ansiktet bli trumpet. Herregud....

Kommer bli tjock tjockare tjockast o känner mig redan 3 kg tyngre än för två veckor sedan.
Vill ha tillbaka min våg! eller mitt måttband. Eller jag både vill väga mig och inte. Vet inte hur jag skulle handskas med att se massa pluskilon på dispayen.Mne någonstans finns ett liiiiitet hopp om att jag inbillar mig. Att när jag väl beträder den tjocka glasskivan skall siffrorna vare desamma som innan (drömma kan man ju).
usch nu vill jag bara dra täcket över huvudet men icke här ska det tydligen bli städning av hela lägenheten ikväll (bestämt sedan innan) pust....

//A

så nära...

Att jag faller igenom ikväll, inte ens en vecka efter mitt löfte till mig själv. Ingen mer hets o spyaktivitet.
Och jag håller löftet till mig själv men det river o sliter i mig. Det är så jobbigt. Har lämnat bort min våg o mitt måttband så har ingen koll. JAG VILL INTE BLI TJOCK, jag vill bli SMAL. Mina lår känns hemska, en ovan äcklig bulle klär min mage. SLAPP är bara förnamnet för hur min kropp känns nu.
Det blev en macka m mycket pålägg för mkt/extra ikväll men det kunde ha blivit så mycket mer. Ville kräkas, OJ vad jag ville men stod emot.

Är det nu jag ska känna mig nöjt med mig själv?Stolt? Den känslan existerar inte i mig just nu.
Jag vill inte mer....så känner jag....

Helg

Helg innebär mkt tid ensam. Ensam med massa tankar.
Ändå har jag ett lugn i kroppen denna helg.
Tog en långpromenad förut vilket var hur skönt som helst. Man hinner tänka mkt på en timme längs vattnet!
Det händer mkt i kroppen o i huvudet. Skall dela med mig snart men måste känns ,fundera och känna efter igen innan jag vill sätta ord på det.

Det är inte bara positiva saker jag känner. Mycket sorg, ilska, ja ibland tom hat.
En ska är säkert jag kommer inte vara samma människa efter det här. ......

Trött

Oj va trött jag är.....
Blir sushi och en film ikväll, är vell vad energinivån räcker till. Ska iof orka ta sig ner till sushihaket...snark

Känslor

Dagen har varit omtumlande. Det brast i mig under behandlingen idag. Tårar rann o händer skakade.
Jag var inte beredd. Som ett knivhugg kom smärtan. Kan inte sätta fingern på vad som gjorde så ont men kände ,det gjorde jag.
På hemvägen var jag helt slut, irriterad och omtumlad.

Hetskänslorna har pockat lite på uppmärksamhet. Vill gärna ta en macka extra o kanske en till......men försöker hålla imot.
Konstigt nog känns helheten rätt bra ikväll.


//A

känner mig tjock

Degmagen o jag går nu o lägger oss.

Jag har bestämt mig

Igår var sista gången. Nu sätter jag punktslut. Jag ska INTE över/hetsäta o kräkas nått mer.
Nu jäklar!

Har bestämt mig för att följa matplanen MED ändringar fullt ut! Sen tänkte jag att ta en dag denna vecka då jag ska ta en "njutnings mellanmål" .Det kan vara en bulle när jag fikar eller kanske köpa lite godis till fredagskvällen. Allt för att försöka avdramatisera den förbjudna maten som Inte är till för mig. Som INTE Jag äter.

Ska rådfråga om hur jag skall gå till väga och hur jag skall bemöta motgångar. Men nu är det slut.....

Bye bye hets o kräk!

...

Hetsätit, kräkts dåligt, tom o avtrubbad inombords..............

Ny vecka

Bävade inför helgen men den har gått bra. Ingen överätning. Dock blivit påmind i flertalet situationer om att jag är ätstörd.
När jag ska sköta mig själv faller jag tillbaka i trygga matvanor. kycklingsallad, kyckling och bulgur,lax o matvete osv....För mig trygga livsmedel.
Handlade igår. Vet inte hur många varv jag traskade. La i korgen, plockade ut korgen. Det som såg ut att bli karrekött och lammgrytbitar på veckomenyn slutade i 2 kg kycklingfile och en paket vit blockfisk.......suck.
Är som att när någon annan bestämmer vad som ska ätas äter jag men när beslutet ligger hos mig kan JAG inte göra sådana val. Det går inte, kan inte handla/laga sådan mat själv.skumt....som om det inte räknades när någon annan väljer det åt mig att jag inte kan hållas ansvarig för den "dåliga maten".

Det har varit en del tårar i helgen. Inga floder har kommit men en tår då o då har rullat ner längs mina kinder. Det har varit lite tungt....

Sov gott Alles

äter äter äter

varför? en känsla av att straffa mig själv. är ARG ,FRUSTRERAD på mig själv...'

Ifrågasätter min närvaro

Är jag sjuk? jag kanske inte alls har en ätstörning, jag kanske inte alls bör ha denna behandlingen.
Efter lunchen idag som bestod av både sås o stekt potatis kände jag absolut ingeting. INGENTING.
va fan.
Jag stänger av. Spec när jag är med andra. Slår undan vad som ligger på tallriken. Känner ingen mättnad. Hade jag varit ensam hade jag fortsatt att äta.

kan inte hjälpa att oroa mig över att de andra och behandlarna ska sitta o tänka att " Hon där är ju helt konstig, vad gör hon här egetligen?"...

Idag ifrågasätter jag mitt deltagande, min ätstörning. Hade kunnat fortsätta skriva om att jag känner mig so mett skal, en robot som inte känner nått o bla bla bla men sparar det till en annan dag. För den dominerande känslan är "bluff" jag tom en ätstörningsbluff........

Snurr snurr

Oj nu snurrar det. Men den känslan som är mest dominant är förväntan.
Vill dra igång med ALLT nu Nu NU!
Vet att jag inte får ha för bråttom och är också medveten om att det kommer komma dagar som är mindre roliga.

Nu vill jag passa på att säga TACK! till du anonyma o malin som komenterade förre inlägget!
tänk vad sådan uppmuntran från personer man faktiskt inte träffat kan göra! det värmer o stärker, så Tack!
Jag ska kämpa o försöka vara stark även när det blir som mörkast.

Det som sker o sägs på/under behandlingen stannar där. Får o kommer inte " skvallra" nått om vad som sker lr sägs.
Kanske kommer inlägger därav bli lite färre men ska försöka skriva om hur det går för Mig, hur Jag känner, reflektera över Mina motgångar o spärrar.( Bloggen fungerar lite som en ventil för mig.)

Känner redan att det nog kommer bli jobbigt att äta så mycket av den sortens mat jag inte är van vid. Kommer nog bli tuffare än vad jag tror. Kände redan idag när jag ville visa mig stark inför mig själv , tog en bakadpotatis m kycklingröra, vilken protest min hjärna gjorde. "fett Fett FETT" skrek den. "nu får jag kompensera detta med en lätt middag".
Stressen kröp i mig på ett sätt jag inte känt förut..........
Vad kommer att hända i min kropp när jag fortätter såhär? lite läskigt.

nej nu är det slut på detta lite röriga inlägg som spretar åt alla håll o kanter.

tack o hejj!

//A

I morgon....

I morgon börjar jag på Luna, Stockholms center för ätstörningars dagenhet.
Jag är jätte nervös!
Är detta början på den sista resan ur detta helvete? tänk om....
Då är det något stort som påbörjas i morgon....
Får se om ja kan sova något inatt...

sista dagen

På måndag börjar behandlingen. Kan inte förstå att det är verklighet o inte bara en tanke. På måndag sätter jag mig inte på tåget mot skolan utan mot söder o Lunadagenhet.
Ikväll blir det middag hos en kompis o imorn möter jag upp mina päron i Norrköping. Hoppas på en mysig helg men befarar att faktum att jag blir sjukskriven kommer överskugga helgen. Tå tassande o medlidande blickar. Men hoppas på det bästa!

kram

Lovar mig själv......igen

I natt lovade jag mig själv att det var SISTA gången jag hetsäter......IGEN. Hur många gånger har ni gjort detta löfte till er själva?
Jag har avlagt det ett antal gånger.
I natt sa jag det t.o.m högt : " JAG SKA ALDRIG MER HETSÄTA !! " Jag kände knappt igen min röst, den lät konstlad stel, som jag inte ens då trodde på mina egna ord. Som att jag läste en replik.

Men ,Nej jag ska tusanimig försöka.
Jag mår skit av detta helvete. Och igår blev det så tydligt att jag faktiskt kunde gjort något betydelsefullt. Umgåtts och kanske t.o.m skrattat.
Det ÄR inte värt det. Det är ju fruktansvärt!

Jag förstår inte hur man så lätt kan glömma det när hetskänslan smyger sig på.
Att vetskapen hur dåligt man kommer må, hur svullen o äcklig man kommer känna sig är som bort blåst. Så är det ju inte med andra saker i livet.
Har utfallet av en situation lett till något dåligt ex) Hållit ett tal o alla skrattat då VILL jag ju inte utsätta mig för det igen. Jag kommer ihåg obehaget. Hur kommer det sig att det inte gäller samma sak vid hetsätning? (dåligt exempel men ni fattar)

Hur kan det allternativet ens känns lockande? vad är det för fruktansvärda känslor som måste dövas på detta destruktiva sätt? vad är det kroppen desperat INTE vill att jag ska få känna??

Idag ska bli en okej dag. Jag ska städa bort här hemma , duscha och komma i fas med livet igen.

Hoppas ni får en fin söndag!

//A

hemsk dag

legat i sängen hela dagen. ätit o ätit o ätit. Jag är så trött på det här. Så innerligt trött. Ledsen för att jag gör såhär. Jag hade det jätte trevligt igår o har nog funnit ett riktigt mysigt gäng att umgås med. varför förstör jag då detta?
En kompis hörde av sig o ville ta en promenad o det underbara vädret. jag kunde ha traskat runt i solen , kanske tagit en fika. Men jag väljet att hetsa min mage svullen o m misslyckade försök stoppat fingrarna i halsen. Så himla tragiskt.

//A

späda på ångesten

Vaknade rett svullen i morse bakis. Usch, mår då dåligt över tanken på allt jag drack o satte i mig igår.
var proppmätt man gick upp o käkade frukost ändå, gröt , banan , en macka blev hela knäckepaketet. När detta var slut vart det pasta, sprang till affären o köpte 3 hg godis som jag nästan tryckt i mg. kräkas går skit. får inte upp det.
Solen strålar ute, det är sånt där otroligt härligt höstväder man jag tänker ligga inne i min säng med gardinerna fördragna......slösar bort mitt liv.....

fredag natt

Full som en kastull skriver jag detta.....inte genomtänkt men känner att jag måste.....hade kunnat stupa isång, mätt o inte alls sugen på mat ändå käkar jag tre knäcke mackor gevré o fikonmarmelnad,dricker oboy o äter ost ...jag vill inte mer...vill inte vill vinte vill inte VILLLLLL INTE......vill inte vara sjuk, men mest av allt villINTE vara ensam.....fan varför vill ingen ha mig? A varför blev det inte du o jag....du kunde rädda mig från det onda....fan ta dig som fick mig att hoppas

full som en kastrull , vill inte veta hur många kalorier jag dragit i mig helt i onödan...helvete åxå.....

stannade hemma

Idag stannade jag hemma från skolan. Känner mig ambivalent, har jag lyssnat på mig själv o blåst i min egenvisselpipa? är det lathet?, känner mig lat, en skolkare(har ALDRIG hänt)håller jag på att tappa det helt?
Jag söker hela tiden bekräftelse att det jag gör är rätt. Vill höra av någon att det är bra /rätt att jag stanna hemma. Då blir det ok.

kanske orkar jag inte för att jag börjar släppa lite. NI vet när man kör på , stänger av o engagerar sig, lägger ner sig är det lätt att tvinga sig upp o göra sin plikt , man är inne i gunget så att säga.
Nu gungar jag helt i o takt. känner mig konstig. känns som verkligheten flyter på utanför mig men min värld stå o stampar, lite smått apatisk o vet inte vart den ska sätta ner nästa steg.
Förstår vart jag är men vill inte förstå.

ja ska vell fortsätta ligga här o inte veta vad jag ska göra med mig själv. Kanske pallrar mig ut i blåsten på en promenad.
(by the way, igår var det hets o kräk igen och orkar knappt bli besviken på mig själv.

faaaaan

ursäkta svärorden som florerar i allt för stor utsträckning. Men det är ofta så det skriker i mig. FAAAAAAAN .
Just nu mår jag skit.skit skit skit.
duktiga,präktiga flicka som aldrig missat något, hoppat över en lektion, aldrig kommit oförberedd till ett seminarium överväger helt allvarligt i detta nu att skita i att gå upp i morgon . Dra täcket öv huvudet o sova. Stanna i sängen och läsa en bok hela dagen. Eller kanske få vara ensam o hetsa(?!) o spä på den jävla äckelkänsla jag redan känner för min kropp.
Centimeter på centimeter adderas till min mage, mina höfter och jag känner dallret. FAAAAAAAN.

Jag vill inte mer , kära goda någon gör slut på det här!!!!

Två veckor, hur ska jag klara att fortsätta så här i två veckor. Försöka hålla ihop det när jag känner hur allt faller sönder bit för bit?!

fredag!

Handla är något som tar sådan tid för mig. Står i velar o lägger ner och byter ur varorna i korgen. Jämför livsmedel o brottas med min nyttighetshets. Idag har jag gått emot mina ätstörda tankar två gånger.

1: val av frukost mat (min mamma kommer på besök i helgen så VILLE köpa mysfrukost)
ÄS ville strunta i mackor o köra på den trygga havregrynsgröten m äpple.
Jag var verkligen inte sugen på det så besätmde mig för att lägga ner pålägg och JUICE! jag köper aldrig det, att dricka kalorirer/socker har jag varit strikt emot.

2: tänkte påväg till butiken att en godisbit vore gott.
ÄS: ville strunta i den känslan o påminde mig om att det nog skulle bli en del onyttigt i helgen i form av fika o vin.
jag köpte 50 g lösgodis!
Nu när jag ätit upp godiset känns det inte alls bra. kan inte förklara känslan. kan inte sätta ord på den men det känns inte bra. kännes onödigt, jag känner mig "syndig" som jag gjort nått fel. Ja, det är nog det jag känner att jag skäms. FAN

Var tvungen att väga mig imorse och mkt riktigt har jag gått upp i vikt. Inte så jätte mkt men när kilon smyger sig på säger det BOM o snart står man där med + 10 kg o förstår inte hur det kunde hände.
Så har det varit tidigare. Börjat tillåta sig saker, släppa på kontrollen o vips är man tjockare än någonsin.

Min Mens har vågat sig tillbaka vilket är bra! innebär att jag gett min kropp de byggstenar den behöver ( för det berodde inte på undervikt som den försvan, vill bara säga det ,jag är inte ens i närheten av undervikt)
kan dock inte hjälpa att känna en viss besvikelse. hm..

Ikväll ska jag ut o käka med lite kompisar o sen möta upp möta upp mamma som kommer sent med tåget.

hoppas ni får en fin helg!!

//A

löpning i solen

Det är bara tisdag, veckan sniglar sig framåt.
Tankarna är inte helt och hållet här i nuet.
Idag kom jag ut på en löptur i höstsolen iaf vilket känns jätte bra! (MÅSTE komma igång med träningen!!) ja nu ska jag berömma mig själv,är alltid nära tillhands att bortförklara o förminska min egen insats " det var inte så långt" o "borde kört lite styrka efteråt" ect ect.)

Min lilla plan är att försöka träna torsdag och lördag . Äta bra och väga min på måndag kanske? måste få veta hur mycket jag gått upp men vågar inte ställa min på vågen just nu...kanske mäta mig imorn eventuellt.

ha en fin tisdagskväll allesammans!

.....

Jag klara inte det här. Överätit och hetsat flera dagar nu. känner mig så tjock. Klarar inte de här. Vill inte mer.
Bara att inse ,jag kan inte vara själv, ensamheten stressar mig.

Vet inte hur jag ska äta framöver nu, känns som vad jag äter ,hur jag än äter går jag upp i vikt.......

vill krypa ur mitt skin!

ensam fredag

Är ensam ikväll. Rett trist. Ensamhet är svårt. måste hålla mig för att inte springa till kylskåpet.
Gårdag skvällen var hemsk, fruktasvärd. Vill inte tänka på de mängder jag moffa i mig. Åt inte tillräckligt fort heller så fick knappt upp nått vilket gör att valkarna känns allt mer idag. Fan , Ja ,FAN OCKSÅ.

Har aldrig stannat hemma och missat EN ENDA skoldag men imorse var det väldrigt nära. Mådde Kast .

Försöker äta ordentligt och av hela matcirkeln, tugga. Jag tuggar o tuggar o tuggar. Men det känns som jag bara blir fetare. Vågar inte ställa mig på vågen, vågar inte mäta mig. Känner att jag börjar tappa kontrollen.
Börjar tappa fotfästet. Tappa verklighetsuppfattningen?! Jag går i min bubbla där jag enbart tänker på min ÄS och på behandlingen jag ska genomföra. Är redan där och skolan har runnit ur mitt fokus totalt.

Nu ska jag fortsätta min fredagskväll solo allena och göra mitt bästa för att inte fly in i kylen.

trevlig kväll alles!

hets hets hets

rubriken säger vell allt.....

Ticka dagar ticka!!

Vill att behandlingen ska börja nu! vill inte fortsätta hanka mig fram i skolan. Orkar inte småprata om kurser, kursresor när mina tankar ligger 4v framåt i tiden.
Känns som det kommer bli långa veckor. Snälla ticka tid o dagar ticka...

Ifrågasätta tankar

Försöker bli medveten, uppmärksamma och ifrågasätta mina tankar o känslor som kommer.
Jag känner mig osmal . För mig är det att känna sig lyckad när jag känner mig smal.
Identifierar mig så mkt med avhållsamhet. Jag har i så många år varit den som alltid tackar nej till godis,kakor,chips. Eller som äter morötter som snacks till filmen. Har då alltid fått det bekräftat vad duktig,ståndaktig och vilket bra karaktär jag har. Att säga nej att kunna stå imot, att känna sig extremt hälsosam (känner mig liksom sval!?) får mig att må bra, bli stolt över mig sjäv.
Detta har även en baksida, att jag nu inte känner att jag kan säga ja fast jag vill! För det tillhör ju inte min personlighet att gotta i mig onyttigheter. Jag är ju A , lite präktig, duktig o med en stor självdisciplin och kontroll. Jag har älskat att var denna person. Men det gör det så svårt för mig nu när jag skall försöka tillåta allt. Jag vågar inte äta sånt bland andra. Tycker redan det är väldigt jobbigt att äta så stora portioner jag gör nu tillsammans med andra. Känns som dom tittar o tänker att "OJ vad mkt hon äter nu då?!" Får massa andra konstiga tankar nu också......åh. saknar smalkänslan och vet inte om jag har blivit tjockare. Vill nog inte veta heller.....ååå...

//A

Behandling!!

Fick idag besked om att jag fått en plats på behandlingen! skönt att äntligen veta hur framtiden kommer se ut rent praktiskt den närmsta tiden!

Å är så mkt jag vill skriva men får inte ner det just nu. Massa frågor snurrar :Vad ska jag förvänta mig? kommer jag klara detta? tänk om det låser sig och jag inte kommer någonstans? kommer jag kunna leva ett liv ut ÄS? finns det ett liv som inte styrs av mat, vikt, och dålig självkänsla? kan jag leva ett sådant? Aaaaaaa!!!!!!

Men nu har jag tagit ett steg på vägen iaf, Jag har blåst i min egen visselpipa och försökt ta tag i min situation! tänka sig...

Återkommer!

Kram!!!

skolstart o vikten skjuter uppåt

Vaknade tidigt och tänkte att jag inte vägt mig på några dagar. Mätt mig med resultat att cm ökat. Letade reda på broderns våg , ställde mig på den och .........+1,5 kg.
känns inte alls kul o träffa alla i kursen nu. Ville känna mig smal. Ville se smal ut. Ska jag vara ärlig vill jag att alla ska tänka - oj vad smal hon blivit. Nu är jag större ön innan sommaren.

jaha nu ska jag leta reda på något att sätta på mig.

//A

söndagstankar

Sitter uppkrupen i soffan hos min bror. Vi har precis ätit cesarsallad, supergott! I mitt huvud snurrar som vanligt frågor om " hur mkt fett blev det här nu då" " krutongerna är stekta i olja, bacon, kyckling är stekt i olja, dressingen är super fet". Att inte ha kontroll på vad något innehåller är alltid lite obekvämt. Samtidigt blir jag stressad över att middagen inte skall innehålla det som den ska. För lite kolhydrater osv som skulle kunna leda till hetsätning.

Trots detta känner jag mig rett tillfreds ikväll. Ljusen är tända och jag har kommit ner i varv idag. Är jätte trött o har sovit stora delar av dagen men känner en skön trötthet. Det var längesedan jag kom ner så i varv som jag faktiskt jag gjort ikväll.
Ska vila och njuta i detta lugnet nu! medans det varar!

Imorgon drar plugget igång igen.

hoppas ni har en fin söndagskväll!

trött

idag är jag trött ,trött ,trött....har sovit å eftermiddagen vilket var jätte skönt!
kvällen igår i korta drag,: blev inte så mkt alkohol vilket jag är glad för. Kände mig dock bakis i morse iaf.
depp över att vara ensam - check
Överåt när jag kom hem ,men får vell kanske se det positivt att det inte blev hets o kräk.

Nu ska jag lägga mig på rygg igen o läsa någon sida i mattillåtet.

ciao

tjock o tycker mig ha bevis.....

att man kan felaktigt kan känna sig tjock o svullen är jag medveten om. Men när måttbandet visar + centimetar öv både lår stuss mage är det svårt att intala sig att det inte är sanningen. För måttbandet ljuger inte. omkretsen är de siffror som står.Vätska?! nej det tror jag inte men även om det vore det så har jag den volymen nu och jag känner mig TJOCK.

Jaha då var det fest ja....wiiiho...sätter pengar på att jag kommer komma hem lite för full, deppad över att vara ensam och ätit massa nattamat......åååååå

Fest

Ikväll vankas fest. Ska vell egentligen bli jätte kul men osäkerheten o stressen smyger sig på som vanligt.
Hetsade imorse och överåt till lunch. Känner mig stressad. Har vikt ångest/panik. Det ända jag kan tänka är: jag vill inte gå upp i vikt , jag vill inte gå upp i vikt, HJÄLP jag vill INTE gå UPP i vikt!!!!!!

Det är nog både stressen inför festen och att skolan drar igång på måndag. Vill inte att folk ska tycka att jag är större. Om sanningen skall fram vill jag att dom ska tycka jag blivit smal, helst för smal (jag vet låter sjukt men sant). Om jag blir sjukskriven vill jag att det ska synas att jag inte är bra. Om jag är större kommer folk inte förstå........

Åååååå ...Orkar inte med dessa känslor? kommer jag någonsin bli kvitt denna inre stress? o vikt ångest?
just nu känns get into så. Känns som jag kommer vara tvungen att acceptera mig i en mkt större version. En A men valkar o lår som skaver motvarandra. EN A med plufsigt runt ansikte. En A som inte kan springa o känna sig smidig. En A som absolut ingen vill ha. Inte för att någon verkar vilja ha mig nu heller........

dags att välja klänning.......

Mattillåtet!

Nu har den äntligen kommit! har bara läst några sidor än men tror faktiskt att den kommer leva upp till sina lovord!

nu ska jag dricka mitt kaffe ,kanske pallra mig ut på en liten löptur i solen sen slänga mig i soffan o sträckläsa!!

kram
A

Hur man upplever omvärlden

Vad jag Tror andra tänker och tycker om en är inte alltid verkligheten.
Jag gör detta hela tiden, tänker att nu tycker dom si lr så om mig. Nu framstår jag så här lr sådär.
Lägger så ofattbart mycket energi på detta.

Varav denna insikt?
Var på nytt möte på Luna idag o fick höra hur dom EGENTLIGEN uppfattade mig förra gången. Jag var helt knäckt efter förra mötet. Helt i onödan. Nu känns allt så mycket bättre o framtiden ser lite ljusare ut. Inget är säkert har inte fått plats någonstans men jag vet att dom inte har strukit mig från listan lr tycker jag är en konstig hispig konstlad människa.
Nervositeten (som ledde till överätning o kräk vid lunch) föra var inte befogad.
Nu skall jag snart äta sushi med min kära bror. Inte ett dugg hungrig men kanske blir.
Är litte lättare i sinnet nu iaf=)

kram!!

Behandlingar

Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm.
Går lite som i en dvala nu, dvala är kanske fel uttryckt men ni vet när man är mellan två saker, världen runt omkring rullar på .Tisdag blir till onsdag men själv står man still. Går på auto.
Jag vet inte, har inte en aning om hur hösten kommer att se ut. För ett kontrollfreak som mig är detta nästintill outhärdligt.
Men jag gör som jag brukar - stänger av, känner inte bara låter dagarna avlösa varan, ler o säger att dagen varit bra.
Att inte kunna mentalt förbereda sig, ställa in sig på hur framtiden kommer se ut känns ...inte bra.
I min desperation ( efter besvikelse känslan ,på mig själv, efter samtalet på Luna) började jag utforska ett alternativ min pappa(!?) kom med. Mandokliniken. nu är förvirringen total.

SCÄ o MANDO har helt olika tänkt/upplägg. Jag var jätte säker att Luna var rätt för mig o det lilla jag visste om MANDO gjorde mig inte mer entusiastisk. Men efter lite efterforskningar börjar jag tvivla. Mycket pga att på MANDO är behandlingen helt individuellt anpassad. Inte tidsbestämd. Man kör tills man uppnått partiell o hel remission. Enligt forskning blir 75%(!) helt friska. Och uppföljningen sträcker sig över 5 år. Behandlingen byggs runt madometern ,en våg som är kopplad till en dator där man lär sig hur mkt man skall äta, datorn registrerar äthastigheten o man får knappa in sin mättnads känsla under måltiden. Dessa skapar då kurvor. Hela behandlingen verkar syfta till att normalisera o hitta rätt i ätandet.

Luna är betydligt mer inriktade på "kroppen och själen" behandlingens tyngdpunkt ligger mkt i gruppterapi. Det är ju detta som lockat mig. Att känslorna står i ett större fokus och att man jobbar med relationer. Dock är det ganska få timmar man är där ca 3,5?/dag tror jag....känns lite lite?!

Det snurrar bra i mitt huvud. Vill verkligen välja det som är bäst o mest rätt för mig men vet inte vad det är. Sen är det ju inte ens säkert jag har en plats på luna , jag har ingen aning om hur långa köerna är till MANDO.

Är det någon där ute som har erfarenhet av någon eller kanske tom båda dessa behandlingsmodeller SNÄLLA! skriv gärna lite positivt OCH negativt angående dessa!

Kram

hönan lr ägget

Sitter o funderar på vad som är vad. Vad som är hönan o vad som är ägget i detta Bulimiträsk.
Är det ätstörningen som är orsaken till att jag mår dåligt eller är det på grund av att jag mått dåligt som jag utvecklat ätstörningen?

hm....

tankar på ett tåg

Sitter nu på tåget från huvudstaden. Har haft två väldigt fina dagar där. Det är så mkt som händer i mitt huvud just nu. Tankar o insikter kommer. Ibland blir man osäker om insikterna stämmer eller om jag bara letar orsaker till hur jag mår o beter mig.

Jag känner en stor sorg över ur ensam jag har blivit. Hur få riktiga vänner jag har. Jag har insett att jag drar mig undan. Ibland känns det för jobbigt ,som jag har för lite energi för att orka umgås. Det ska vell inte kännas jobbigt, krävande att träffa vänner. Varför känns det då så?
Kommer inte ihåg i skrivande stund om jag pratat om det tidigare men jag har i så många år kämpat för att leva upp till bilden, illusionen av mig själv att jag helt förlorat mig själv. När jag umgås med andra är jag ofattbart medveten om hur jag sitter , min mimik, vad jag säger. Försöker verka så intresserad , engagerad. Detta tar sån oerhörd energi.
Jag känner ofta att jag inte tillför något..

Det slår mig att jag inte vet vem jag är, vem är jag utan mina prestationer? Jag har alltid definerat mig med vad jag gör A som är så grym på sin idrott, A som har toppbetyg, A som ska göra karriär, A som alltid är så glad o trevlig. Slitvargen A.
Men vem är A (jag)?
Jag vet inte vem jag är. Vet inte vad jag känner.
Min värld börjar krackelera.

O ja förvirrad

//A

Att inte kunna sätta ord på känslor

Min frustration över dessa dagar har nog ingen undgått. Att får höra att man inte får grepp om mig, ingen kontakt. Att jag sitter o beskriver att mitt liv är kaos men förmedlar en annan bild, ger inte det intrycket gör att jag känt mig misslyckad. Varför kan inte jag bara gå in i ett samtal o bara vara jag.
har grubblat över detta en hel del o det som slår mig är att jag spelar en roll , rollen som mig själv som jag tycker jag skallvara. ytan av mitt jag. Jag har spelat denna roll så länge att jag inte kan något annat. Får inte kontakt med mina känslor för det finns ingen förbindelse mellan detta yttre o inre jag.
Det spelar ingen roll vem jag interagerar med. Mamma, min bror, en ny bekantskap, kunden i butiken eller min psykolog. När jag lämnar min ensamhet går jag in i denna roll. Denna verbala, glada o gestikulerande unga tjej. har gjort det sedan jag var liten. Så många år, hur bryter man det? Hur skall jag hitta denna kontakt o gå ner i mig själv. Jag känner en förtvivlan för jag vet inte hur o känns inte som någon kan hjälpa mig med det.......då kommer tankar om at jag är ett hopplöst fall, Sjukskrivningen o behandlingen kändes som mitt ljus mitt hopp. När då det känns som om detta hopp glider mig ur händerna får jag panik. Känner mig som en femåring som står med armarna uppsträckta o gråter o skriker "lämna mig inte, överge mig inte".
Måste försöka jobba på det nu, försöka öppna upp mig, sluta skämmas o be om ursäkt för mig själv. Herregud vad det känns övermäktigt.

//A

ryck upp dig..

tar tag i mig själv, rycker upp mig. lägger på lite smink, spritar händerna o går ut på stan.

//A

tappad kontroll.....

hets o kräk, sorg i hjärtat.
Det står utanför min makt.

Panik

Har varit på bedömning på Luna idag. Lämnade byggnaden med en STOR klump i magen. Hon betonade att det inte var säkert att jag skulle få en plats, att OM skulle det kunna vara nu eller om ett halv år lr ja . Sen påpeka/sa hon att hon inte fick kontakt med mig. även min förra psykolog sa detta. Att när jag pratar om mina problem är det som jag pratar om någon annan. Beter mig som jag vore på en anställnings intervju. (det är så jag känner det också-vill säga rätt grejer- välj mig ta mig!)
Känns inte som dom tycker jag passar in odet ger mig panik. på något naivt sätt var jag helt inställd på att jag den 26:e skulle börja min behandling. Att jag äntligen skulle på börja min resa på riktigt mot ett friskare liv.....FFFAAAAAAAN

7 åringar med viktångest

Det gör ont i. Mig när jag ser på nyheterna att nya studier visar att 7 åriga tjejer utrycker en vilja att bli smalare.
Vi har byggt upp ett ideal en värld där smal är lika med lyckad o lycklig. Det enda accepterade sättet att vara. Det gör ont o känns hemskt , dom är 7 år för tusan!!!!!! Dom ska leka i skogen bli skitiga om knäna o äta saft o bullar,samtidigt tar jag lite illa vid mig lr skäms lite rättare sagt. Jag har nämligen fått berättat för mig att jag på lågstadiet inte åt sås för det var inte bra (fett). Hade godisförbud (som alla andra också skillnaden var bara att de övriga kamraterna inte höll sina mer än någon månad) som jag höll än upp på högstadiet! " åh vilken karaktär" jag hade fick jag hörs.beröm för hur duktig jag vat som inte åt godis.

Som uppföljning på denna nyhet bytte jag kanal o såg på " fröken präktig o karriären" ( oj hette den så.,) en animerad kortfilm om ångesten om att leva upp till den perfekta ytan o hur den sakta bryter ner en ung tjej. Fantastisk bra o sann (rå verklighet) . Karaktären kunde varit jag.
Vad *** är det för värld vi lever vi.?varför går vi med på att offra oss själva för dessa ideal som råder?!

Aja, igår gick det ju inte så bra men idag är en ny dag. Mamma o jag ska en sveng till badhuset o simma. Ska bli riktigt skönt. Imorgon åker jag till Sthlm för bedömning på Luna.


//À

FAN!!!!

gråter inombords, det river o sliter, bannar mig själv. Jag var inte stark idag. Orkade inte eller rättare sagt tror inte jag ville stå imot. Inbillar mig att jag kan ta En macka för att jag är sugen. Men jag VET ju att jag inte kan göra så. En macka blir tre som blir skorpor som blir chokladbollar som slutar med fingrar i halsen .......

sitter nu o lyssnar på Veronica Maggios nya platta - Det handlar om mig.......

mår inte så bra just nu, tror jag, för jag vet inte vad jag känner. Kan inte tolka mina egna känslor. Det känns bara så........fel.
Ja det är nog det närmaste jag kan beskriva det. Fel.

//A

Stå imot!!!!!!

Har inte sovit så bra i natt. Gjorde misstaget att väga mig sen snurrade tankarna igång.
Sitter o har precis intagit en härlig frukost dock blev smoothi o en macka helt plötsligt smootthi o 3 mackor! Måste stå imot i blunden harr gå till brödkorgen igen o igen o igen. Känns som det kommer bli en dag i "stå imots" tecken.......
Vägar på att avin på böckerna skall dimpa ner i brevlådan så jag kan ta mig en promenad till Ica o hämta ut paketet!!! ( har även beställt en ny DATOR! Som. Det väntas o längtas efter!)

//A

vet inte vad jag vill säga..

Tankarna snurrar. men jag vet inte vad jag vill skriva....Hade velat dela med mig av vad som sker i mig just nu. När jag har klarat kämpa mig över den enorma tröskel det var för mig att berätta för min omgivning. Och innan jag börjar min resa på riktigt mot ett friskare liv. Men jag hittar inte orden.
Jag är trött.Allt känns bra tills jag äter då gror en liiiiten panik känsla o osäkerhet över att jag får i mig för mkt o blir tjock. Tycker jag har fått lite mage o att låren blivit större. Men nuförtiden vet jag inte vad som stämmer, om känsla o verklighet stämmer överens.

Åter kommer när jag har något att säga....

//A

Dagen efter

dagen efter the big reveal sitter jag nu med frukosten framdukad själv framför tv:n.
En annars så god smoothi i en härlig macka stockar sig en aning i halsen. För jag vet inte vad jag känner.
Vist jag är lättat, oj vad jag är lättat på ett vis. slipper ljuga o kan bara förbereda mig (o hoppas att jag får en plats) för Behandling i höst.
Som jag skrev innan så tog mina föräldrar imot det jätte fint. I brevet förklarade jag (väldigt sakligt) att jag lider av en ätstörning och att det har tyngt mig under en lång tid. Att jag sökt hjälp men inte kommit ända fram och att jag därför nog skulle ta ett uppehåll för att ta itu med min problematik. Jag bad också om att inte överreagera,inget ojande, sittande på sängkanten. Det fixar jag INTE.
Men det är inte bara lättnad jag känner, även en klump har lagt sig i maggropen. Jag tassar runt på tå, ni vet som man gjorde när man var liten och gjort nått "dumt" o bara går o väntar på att pappa skall ta upp det med en.
Och vet inte vad dom tror är problemet. har en känsla av att de tror att jag enbart hetsäter lr iaf bara kräks. Dom förstår o vet nog inte om den frukansvärda viktångest jag har. Att vara mät väcker stress panik. Att stress väcker hetskänslor. Att jag verbalt i mitt huvud slå på mig själv o känner mig ful,äcklig ovärd att älskas av någon annan än just mina föräldrar.
Men vist, det kan jag ju inte kräva att dom ska förstå lr veta, för jag har ju inget sagt.

Sen känner jag mig övervakad. USch något i mif säger att gårdagen gick för smidigt förbi. Att jag kom FÖR lindrigt undan.... Men trots att det kanske inte verkar som det nu så jag är på ett sätt väldigt glad över igår och stolt över mina föräldrar<3

Snart vankas jobb, bara 2 dagar kvar nu..phu..


//A

DET ÄR GJORT!!!!!!

Jag tog den fega vägen. Jag kunde inte förmå mig att berätta för min familj om min ätstörning och den ev sjukskrivningen i höst. SÅ, jag skrev ett brev la ned i pappas datorväska så han fick det när han var på jobbet.
Det kan som sagt vara fegt men för mig var det den enda vägen. Nu ligger korten på bordet.
Motagandet kunde inte varit bättre. Ingelt ältande. Pappa tackade för brevet och tyckte det var starkt, helt rätt.

Så då var min stora mörka hemlighet avslöjad. Skriver mer sen vad som rör sig i mig just nu. Vet inte ritkigt vad jag känner. Är nog lite chockad av allt tror jag.
Dom vet.....Oj! 7 års hemlighetsmakeri -POFF!

//A

Mattillåtet

Har hört mycket bra om denna bok så beställde den nu.Längtar tills den dimper ner i postlådan tillsammans med högen andra böcker som fick följa med=)

Våga inte

La ner det i hans data väska innan jag gick till jobbet men vände o tog upp det igen.
Det är så sjukt jag villvVILL ge det VILL att dom ska veta men va FAN det går inte !!!!! Blir galen!

hAR panik över att jag blivit/kommer bli tjock igen. Vågen visade + 3 kg jämfört med när jag kom hem efter resan. 3kg..... Vill inte ...
Jag har lovat mig själv att aldrig mer ta bort kolhydraterna/ köra någon diet ( det funkar ja faktiskt inte heller) och att aldrig mer träna innan frukost. Just nu snurrar ändå tankarna åt det hållet. Efter en natt med max2 timmar sönm 10 h jobb på det blev det för mycket och jag powerwalkade elljus året 6 km o planerade att antingen kör den som morgonpromenad eller som löprunda idag, kanske både och?!
HAR JAG INTE LÄRT MIG NÅTT?! Men rädslan för att gå upp i vikt o den oerhörda viljan att gå ner i vikt ä SÅ stark.
Vågar inte prova byxor jag hade innan sommaren, tänk om jag inte får på mig dom?!

Feg?

Kan inte sova så skrivit ett brev till pappa där jag berättar....
Får se om jag vågar ge det. Är det fegt?

Go natt

Orden vill inte ramla över mina läppar...

Får det inte ur mig, fysiskt kommer inget ljud fram . Kan inte formulera orden. Kan inte berätta, går inte.
Vill , oh ja vad jag vill få det ur mig så jag slipper ljuga ihop varför jag skall till Sthlm nästa vecka bara över dagen?! Slipper ljuger om hur min termin kommer se ut, min höst......

Jag måste trots min oförmåga att med ord bekänna att jag är ätstörd o behöver hjälp ha kommit en liiiiiiiten bit påväg mot sjukdomsinsikt.
Jag sitter inte längre o fundar om det är värt, om jag har tid att ta imot hjälp. Om jag är bered att sjukskriva mig. Nu är det självklart för mig,det som känns rätt i hjärtat o bara det är lite av en befrielse.
Ja det slår mig nu att jag har gett mig själv den befrielsen genom att blåsa i min egen visselpipa o säga STOPP nu är det nog.
Alltid något.
Hur berättade ni?

Kram

Inget berättat ....

Nej har inte lyckats haspla ur mig mm mörka hemlighet än.... Hur berättar man?!finns inga bra lägen,bara dåliga tillfällen.
Oj vad jag vill bli smal.ar suttit nu på morgonen o googlat kcal innehåll .JAaa ja vet......

Mamma o pappa har åkt bort några dagar o jag är ensam,rädd. rädd for hetsen som brukar komma så fort jag blir ensam,tappar kontrollen. Var nära att redan frukosten gick åt pipsvängen. Äter alltid gröt 1 äpple o kaffe , nu hann 2 stora mackor med rostbiff smyga dig ner o tre koppar kaffe åxå men lyckades stoppa där. " nu är det kört "tankarna kom omedelbart...
Har bjudit hit en vän efter jobbet så jag slipper vara själv,tror det kan vara en bra säkerhets åtgärd;)

Hm, har jag skrivit de?! Den 17 aug bli har jag fått tid på scä.

Hoppas denna vecka går hets ritt ,orkar inte mer....

Hets hets hets......

Trycker i mig o spyr upp. Sväller, känner mig som en svullen elefant... Orkar inte försöka reflektera ut va som triggar igång det: för lite mat, för mkt mat, ensamheten ååååå allt allt är det ju. Vet inte vad jag ska ta mig till!!
Har Tom tänkt att jag ska försöka svälta/ äta minimalt för att f bort hungern/suget. Bara låta mig va så där trött men medkontroll på vikten till jag kommer till Sthlm igen. Orkar j inte träna, finns ingen motivation alls o rädslan paniken över att gå upp mer pockar på.......
Hets hets hets så ser mina dagar ut nu . Hoppas på en bättre avslutning på veckan.

//A

VILL ÄTA MER!

nu kommer hetskänslorna. Eftermiddagen vill jag bara fortsätta äta. tog precis en smörgås o vill ta 10 till!!!!!!samtidigt vill jag bara gå å spy. måste vara stark nu.....
Åååååå

ska göra en kopp kaffe. o försöka andas!

vitkål

usch, hade behövt planera nått at göra under eftermiddagen. Med regnet som öser ned o ett internett som inte fungerat vill jag små äta. Hade lätt kunnat hetsat men istället har jag små ätit vitkål. Mängder. vill få upp det men tänker behålla det. Känner inte panik för att bli av med det nog eftersom vitkål inte känns lika "farligt" som mackor lr nötter vore. Känner mig inte alls till freds. sitter bara i tänker på när jag skall få äta middag o Vad jag skall äta. Har suttit o kollat upp kaloriinneåll ( åååh vem försöker jag lura?!!!!!Varför)

Vill ha ett grönt kryss denna söndag...

tillbaka på banan?

Kräktes inte igår. slutade vid 16 o hade bestämt mig för att inte stressa en sekund den dagen. gick lugnt o handlade cyklade hem, åt mellis. Den innre stressen påckade på men lyckades få tag i andingen o lugnade ner mig. FÖr mig är denna inre stress en enorm trigger o en biljett till att starta hem hets. Hetsätningen isig eskalerar bara denna stress o reslutatet blir ännu mer hets o kompenation ( som just nu enbart består av hets, orkar inte träna)
Men som sagt igår gick det ganska bra i försöket att bryta denna onda cirkel jag snurrat ett tag i. började trycka i mig mackor på kvällskvisten men efter 3 st borstade jag tänderna o gick o la mig.(utan att kräkas upp dem!)

Har precis ätit frukost: 1,5 port gröt med 1 banan ,blåbär o keso o kaffe!
Har ritat upp ett schema öv en vecka där jag skall sätta ett grönt kryss om jag inte hetsat lr kräkts o ett rött om bulimin härjat. TÄnkte att det kunde hjälpa mig att bita ihop ,härda ut när jag försöker stå imot hetsmonstret. Får se om det är så.
Hoppas inte på för mkt men får jag en helt grön vecka vore det så skönt.

Nu skall jag försöka anas mig igenom den här dagen! promenad o regelbunda måltider stårpå schema=)

Kram

A

Har vart kaos en tid nu. Hetsätit konstant. Vågar inte ställa mig på vågen, har inte haft ro att skriva , har inte ro att läsa bloggar. Inte ro att läsa något.
Att vara bulemiker o jobba i en matbutik är förödande. Mat överallt, Tillgångligt att stoppa i sig. Äter o äter ,finns inget stopp. Kräks hela kvällarna men vet att jag inte får upp allt....Vill inte jobba mer, vill inte vara kvar här hemma, vill tilbaka till sthlm o leva ett uppstyrt liv!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

vill....

bara äta o äta o äta....

ju längre tiden går desto svårare

Tiden efter jag kom hem har varit upp o ner , mest ner.
hetsat o kräkts flera dagar i rad. Vågar inte ställa mig på vågen då jag vet att den kommer visa plus o vet att jag inte klarar det just nu. Magen är helt kass. Förstoppad är nog bara förnamnet. Svullen o stenhård.

I förrgår bestämde jag mig för attt inte åka in i den destruktiva spiralen med hets o kompensation genom att dra ner på maten dagen efter ( jag sätter bara krokben för mig själv då o ännu en hetsätning kommer som ett brev på posten) utan promt äta regelbundet. Frukost -mel- lunch -mel- middag- mel.

Åter till rubriken
Måste berätta för mina föräldrar. om 9 dagar skall Luna ringa o vi sks bestämma tider för min bedömning. 3 tillfällen och de komer undra varför jag flänger till sthlm stup i kvarten. Sen måste jag berätta någon gång. Känns så fruktansvärt att sitta o ljuga dom rakt upp i ansiktet när dom frågar om kurser o hur nästa termin ser ut. KOMMER JU FÖR *** INTE GÅ NÄSTA TERMIN. Fine om det var pga någon skada, lr att jag var utbränd, gått in i väggen. Det hade varit mer logiskt (för dom iaf) men att vara sjukskriven 4 mån pga ätstörning. Kan inte ens formulera orden o säga dem högt.
Och det blir bara svårare o svårare att berätta ju längre jag väntar. ÅÅÅåååååååååååå.
Hur skall jag kunna ta modet till mig?!

vil inte mer

trött i sinnet, tjocktankar kväver mig,vill inte mer orkar inte mer.
Finns ingen lust. Ingen ork för träning.

hemma igen

tillbaka på hemmaplan igen efter en månad på resandefot.
Då tillgången till mat varit mkt begränsad har bulimin varit lugn - inte kräkts lr hetsätit-dock har ångesten smugit sig på mellan varven när det blivit en glass lr ett glas vin för mkt.
Jag ställde mig på vågen när jag kom hem o den visade - 1,5 kg. Skäms att medge det men en kärna av lycka spraka till i mig Den lyckan vänds ganska snabbt till rädsla för att gå upp dessa igen när jag nu kan o kommer äta mer. ÅÅååå är så trött på det här.
Går o väntar på tillfälle att berätta för mamma o pappa att jag Kommer ta uppehåll i höst, jag kommer bli sjukskriven. Just nu känns det rätt. Mer än rätt. Ser tom fram imot det.

men ihelgen får vi främmande så det får vänta.

kram /A

han precis tänka..

att det var ett tag sedan jag kräktes o hetsade. Han knappt tänka tanken. Nu har jg två dagar eftervaran handskats med de känslor, som jag inte vet vilka de är då jag inte känner den utan hetsar o kräks bort dom,som sätter sig som en stressboll i mig.
Ja, vist är jag besviken. sjukt beviken på mig själv. Kanske var det detta som jag dock behövde, en ringklocka att jag faktiskt inte ÄR frisk. at jag ÄR sjuk.

Har inte vågat berätta för mamma o pappa. Det bara går INTE. Känner mig så falsk när de frågar vilka kurser jag skall läsa nästa termin, hur utbildningen kommer se ut osv och jag berättar . Berättar fast jag vet att jag inte kommer vara en del av det.
Kan inte säga att "jag kommer nog vara sjukskriven, jag är ätstörd" Hur säger man nått sådant? hur släpper man en bomben. Pappa o mamma har tillräcklligt att tänka på. Pappa har Ont ,mkt ont o är orolig. Mamma är orolig, jag är orolig men han sliter på gör som jag har lärt mig. Borrar ner huvudet o jobbar på.

"Man kan inte bara släppa allt man har ett ansavar, livet är inte lätt"

Imorgon åker jag ut på en resa,med förhoppningsvis fina vänner. Jag längtar, fasar, är rädd, nervös allt på engång. bulimin försöra även denna upplevellse?
det vore inte den första.
NEJ , den ska *** inte få ta glädjen i denna dröm ifrån mig. ALDRIG. Måste vara stark!

HAr tänkt att jag kanske kan skicka ett brev hem till mamma o pappa o berätta allt. Berätta att jag verkligen försökt säga något men att jag inte kunnat, att jag inte mår sämre än jag gjort de senaste 4-5 åren så de brhöver inte vara oroliga att jag ska göra mig illa eler något annat dumt där ute i världen.
Skriva att jag inte vill att vi pratar om det. Vill bara att de ska veta.
Vore den fööör fegt? jag borde säga det ansikte mot ansikte va? inte från en annan del av världen?
Får jag vara så feg. Hur berättade ni?

kommer inte skriva på en 3-4 veckor.

//A

´Den effekten har du på mig

var i parken ikväll för att fira tentan. var glad o ganska taggad. sitter på en filt o dricker bubbel o blicken sveper över samlingen glada tentafirare, jag letar efter dig. Är du här.nej.
senare dyker Du upp.dressad från topp till tå o pulsen stiger.
Vi hälsar inte, du ägnar mig inte en blick, inget intesse överhuvudtaget.Jag dör innombords.
Du har fortfarande den effekten på mig.Jag hoppas , varje tillfälle jag kan stöta på Dig hoppas jag tt något skll häd,något sk klicka igen. Att jag skall få ett kvitto på att du är intresserad. VIlket du av allt att tyda INTE är. Bli så sorgsen innuti.
Har inte längre någon lust att fira,dricka eller gå vidare. Jag åker hem och känner mig bortvald. Allt jag vill är att älska o bli älskad.
Just nu känns det som om ingen kommer vilja ha mmig någonsin, inte någon jag vill ha iaf.
.........

//A

Det är ÖVER

Det som varit ett stort obestigligt berg har nu bestigits.
Den enorma tentan är skriven och jag känner att min kropp inte klarat en minut, en sekund av detta stresspåslag som varit. Började se suddigt , rummet snurra och pulsen dunkande i mellangärdet. Nu vill jag bara andas, leva.
Leva ut, vill dricka mig berusat och ramla in i dina armar (dock kommer inte du fånga upp mig, jag vet, det gör ont). varför vill du, varför vill INGEN ha mig...
Nej sluta grotta ner mig i självömkan. Nu skall jag njuta av att vara ledig, sommar lov. Att jag inte kommer komma tillbaka (förhoppningsvis) efter sommarn känns sjukt,känns konstigt. Att kliva av ekorrhjulet , säga stopp nu skall jag ta hand om mig. Läskigt. Fel men ändå i hjärtat så rätt.

//A

2 dagar till

Ca 14 h plugg om dagen har det blivit de senaste dagarna med korta pauser för att fylla på kaffet,springa på toa eller sleva i sig lunch.
Nu börjar tröttheten paniken, prestationsångesten komma.
Är sönder stressad innifrån och ut.
Humöret är en katastrof.
stresspåslaget och all info gör att sömnen inte varit vad den borde.
2 dagar till..2 dagar...

Lugnare

lägenheten blev för dyr, inte haft tid/orkat tänka på Luna bedömningen och den uppsnurrade stressen i mig som gjort att tankarna har snurrat på högvarv o inte velat landa i min hjärna längre än en tiondels sekund har nu på kvällen lagt sig. Lägenheten blev städat. Bor inte längre i kaos vilket kanske bidragit.
Magen har svidigt idag. kanske beror det på mitt urusla val att hantera min stress igår. ... mycket möjligt.

Sov gott<3

Hantera stress

Tenta stressen är påtaglig, är med o budar på en lägenhet för alldeles för mycket pengar, Samtal från Luna (bedömningen skall ske i augusti, hur ska jag kunna gå en ggr i veckan i tre veckor när jag kommer jobba o bo hemma hos mia föräldrar långt från sthlm). Stressen, nervositeten, det skarpa läget valde jag att hatera på ett mycket bekant sätt....

Hets och kräkas. och det hjäplte , jag blev lugn. Suck

Saknar någon

Har varit en rett ok dag. Varait grymt effektiv vilket jag gillar.
vakna 06:30 tvättade 2 maskiner, pluggat från 9-19,tagit en promenad, handlar o lagat matådor. summa summarum en effektiv dag.

Dock saknar jag någon. Någon att ge kärlek o få kärlek av. Saknar dig som aldrig var min men som gör mig knäsvag. Vill tillhöra ett VI , vill ine vara ensam mer.

Inget nytt från Luna.

trött,less, stressad...

Har knappt sovit något inatt. Vakade av att sängen var helt blöt o jag dröp av svett. Slängde av mig täcket. slumrade för att vakna helt dyblöt igen en timme senare.
Tanke: nattsvetningar- cancer?
Nej, såklart jag inte har cancer. men friskt är det inte, kanske förkylningen eller stressen.

Usch känner att sressen pockar på. Den har satt sig i epigasiet oc lär inte förvsvinna an på två veckor. Bara inte paniken kommer än. Det vore förödande för plugget...

Känner mig fånig

Känner mig fånig. Har känt sådan panik, eller mer beskrivande ångest/låg över min vikt. Trodde jag lags på mig 2-3 kg o flera cm runt rumpa o lår.
När jag idag ställde mig på vågen var det i princip tillbaka på samma vikt igen.
O nästan samma mått.
Jag känner inte min kropp. Vet inte hur den fungerar. Jag Såg ju i spegeln att ansiktet var svulllet o runt.

Det ända possitiva är att jag inte reagerar som jag gjorde för ett år sedan med att börja mixtra med maten. Starta någon diet. Jag har fortsatt att försöka äta regelbundet.Dock har jg varit konstant hungrig/sugen , skulle kunnat äta en hästx4. Oj vad det påverkar mig. Varje por i in kropp har skälvt av sorg o panik av att lägga på mig .

Jag Är Ätstörd. JAG har ett problem med MATEN.

tjockkänsla

Känns som folk tittar på mig och tänker att - Oj hon har gått upp i vikt! ser hur kom kollar på min lår. Alla jag pratat med idag har sneglat ner på mina lår....
Vågar inte ställa mig på vågen, inte heller ta fram måttbandet. Usch.......
låren/rumpan och ansiktet tycker jg svält mest...

Har inte hört nått fram Luna än, ringde ett dolt nummer som jag missade men ingen har ringt igen... Börjar bli lite stressad, åker ju hem ef skolan slutat om två veckor. Då kommer jag inte finnas i sthlm tills hösten sen. Tänk om jg inte hinner komma på bedömning?!

Vet inte ens om det är 1 eller flera möten?

Sväller

Ingen bra kväll. Känns som jag bara sväller o sväller .Blir större o större. Känner mig tjock.
Tänkte gå o köpa choklasd förut men den friska luften lugnade sinnet lite och kom hem med thé o bubbelvatten istället.

Ställde mig på vågen igår. Siffran som dök upp har jag inte sett på länge . Tänkt att det kanske har att göra med att jag har mens? Samlat på mig vätska? (när under menscykeln sväller man? har varit utan så länge så minns inte).

Paniken gror- nu komer vikten bara att eskalera och jag kommer bli stor igen, vill inte vill inte!!!!!!!!!!!!!

Vill äta mer o mer o mer

ikväll vill jag bara äta. Satt tom o tänkte att nu ska jag kanske stå imot men sket liksom i det. Vill äta ikväll , mkt. tänkte tom gå till affären o köpa kakor men gjorde inte det o nu har sdom stänkt. Kännslan kommer direkt att nu kommer jag bli fet.

Varför väljer jag aktivt att låta det hända? varför bara skiter jag i att försöka stå imot. Jag ville äta o jag åt, massor. kommer säkert äta mer.

Idag kändes det inte helt omöjligt att berätta, tanken väkte inte paniken i mig. Tog jag tillfället i akt ?!
-Nej...........suck

Kräkts, många frågor snurrar i mitt huvud

Ja, så fruktansvårt onödigt. har tryckt i mig kakor idag o kräkts. O ångesten o panik light öv attt jag nog kommer bli tjock nu. känner hur jag redan fettat till mig. DUm dum dum.

Det är s mkt frågetecken till den här sjukskrivningen. Försöker få koll på vad det ska innebära ekonomiskt. Sturerar ,verkar inte som jag har några ekonomiska skydd alls då,ingen sjukpenning ingeting. Vad för bidrag kan jag få egentligen?! Har ringt försäkningskassan (så fruktansvärt otrevlig kvinna jag prata med) o CSN o verkar som jag kan få CSN lån utan att behöva betala tillbaka det ef 30 dagar?! BOstadsbidrag kan jag få det?
Har ingestans att bo nästa termin o har idag kollat på en lägenhet. Köpa en svindyr lgh för att sedan bli sjukskriven känns fel.
Pappa ska kolla allt med banken imorn o det river i mig att jag borde berätta att jag nog kommer bli sjukskriven....
Fan va krångligt allt är. Tusen blanketter fanns att ladda ner på försäkningskassan.se. Är nästan så jag bara vill skita i det, stirra ned o köra på som förut.
Hur mkt får jag tjäna i sommar för att få bidragen? ÅÅååååå o på allt det här har jag tenta på fredag och tå veckorsenare tenta på hela utb hittils.
lIVET ÄR INTE EN DANS PÅ ROSOR, DET ÄR EN DANS MED SVÅRA STEG

A

kafferep,tvivel o hopplöshet

Har varit på kafferep med fina vänner, åt för mkt kakor såklart o mår nu illa.Kan inte äta lagom, Blir stessad av alla kakfaten o trycker i mig.
känner tvivel o hopplöshet inför hela situationen med att ingå behandling o berätta för familjen att jag är sjuk. Just nu känner jag mig inte sjuk fast jag vet att jag är det. Förnekar det inför mig själv vägrar att acceptera.När tanken flyger förbi hur o när jag skall berätta får jag en stor klump i magen i hela kroppen skriker att jag -vill inte ,inte.
vill bara passivt sitta kvar på karusellen. följa med när termin följsav temin o vår blir till sommar.Att inte börja nästa termin med de andra kursarna känns jätte konstikt ,känns fel. Vet varken ut eller in o paniken inför det sipprar ur varenda por i min kropp.

HELVETE det är precis vad min kropp o sjäv skriker...

Kärlek

Jag har frågat mig själv så många gånger vad det är för fel på mig, varför ingen vill älska mig. Vänner Träffar killar, byter killar går in o ur förhållanden mendans kärleken från det motsatta könet i mitt liv är obefintligt. Det gör mig så ledsen. HAr inte varit i ett "förhållande" , blivit kallad någons flicka sedan högstadiet. Den insikten gör ont. varför vill ingen älska mig?

Kanske låter jag ingen koma mig inpå livet. pratade med min psykolog om detta i höstas. Jag vill inte göra någon/honom besviken.
Jag känner mig lite som en bluff, som falsk marknadsföring. Han kan inte tycka om MIG o om han gör det inledningsvis kommer han bara bli besviken när han inser hur tråkigt o förstörd,ointressant,oerfaren jag är.

Kommer jag aldrig träffa någon? kommer jag leva, gå i pension o dö som singel?????

Det river o sliter i mig

tänker på det konstant , formulerar , formulerar om..kanske ettt mail, nej dålig idé...JAG KAN INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hur..

Hur berättar man att man har ätstörningar? att man varit sjuk o myglat o ljugit i så många år? hur säger man till sina föräldrar att man skall gå från att vara högpresterande flititgt studerande med 0 missade tentor till sjukskriven på heltid i en hel termin. Att man inte kan handskas med sig själv. Hur FAN gör man det?

Vet inte hur många gånger jag tänkt/planerat att släppa bomben. Hur många gånger jag inte fått fram orden. För det går inte. Jag kan inte! Vill bara strunta i allt o köra vidare men en ny termin o blunda för allt, hoppas att det går över.

Min behandlare sa att : ikväll ringer du, eller nej nu direkt efter ringer du din pappa o säger att hej, jag har allvarliga ätstörningar och kommer vara sjukskriven på heltid för att få behandling på stockholm centrum för ätstörningar......
Bara jag tänker på det smärtar det i mig, jag KAN INTE! Det går INTE...

...................

skickad

Remissen är skickad...

har jag bestämt mig?

Sakta har nog ett beslut formats i mig. Imorn har jag tid på SCä o kommer nog säga att jag vill gå igenom prövningen för Luna. Kommer jag vara sjukskriven nästa termin?...

Gått upp i vikt

jag ar blivit större o vågen ljuger inte . Tog fram måttbandet idag och tog måtten. ca + 3 cm runt höfter,1 cm lår, 1 cm mage. Känns.....ja hur känns det.. Skit,+ 2 kg o det tydligen i fett?! känns inte bra alls .Är inte det att jag tycker min kropp nu är fruktansvärt men är så fruktansvårt rädd,livrädd att det bara ska fortsätta uppåt? Kilo på kilo tillsjag är fet igen...tycker mitt ansikte är mkt rundare o gillat INTE.....
Ångest ,rädlsa, lite panik..träningsplaner och mat restriktioner har snurrat i huvudet men tänker inte lyda dom. Tänker inte börja tog träna eller skära ner på maten fast det är mkt lockande....dock vet jag inte hur mkt ( om den gör det) mer vikt jag klarar att lägga på mig innan paniken bryter ut totalt.....skall inte väga mig förens på onsdag nu (helst på en vecka men tror inte jag kommer hålla det).

Hoppas ni haft en kul valborg!!

Onsdag

Mycket bättre dag än gårdagen. Har ätit mkt mat, fick liiiite ångest ef en oplanerad eftermiddags fika med nöttårta men det fick bli mellanmålet o fösöker intala mig att det är helt ok.

Mat: Frukost: gröt m banan och mjölk , kaffe
1/2 port gröt
Biff o bulgur m harrysar,kaffe
kaffe o nöttårta
Fickgryta m bulgur svamp
Ett ägg 1/2 tomat, grurka ,en skorpa thé efter en löptur längs vattnet i solen!!

Finns ingen gång jag känner mig så frisk som när jag i lungt tempo får ta mig fram i vacker natur!!

Dagar som denna känns det så främmande att ta ett beslut att sjukskriva sig för att genomgå behandling av en ätstörning. Måste påminna mig själv att så sent som igår sprang jag mellan kylen o toaletten. Vekar förtränga min problematik ibland ,som att jag inte vill inse för mig själv att jag är sjuk.
Usch....så är det jämt ena kvällen har jag bestämt mig för att ge mig all chans att bli fri från detta helvete som tagit för många år av min ungdom och orsakat så mkt smärta för att dagen efter i dagsljus inte känna mig beredd eller redo......

hur ska man göra då????

Att välja

Jag valde att äta,äta o äta lite till. JAG valde att kräkas , kräkas, äta o kräkas lite till. tömde mig inte så så kroppen är inte helt slut. DOck svider det i hals o mun.

Men JAG valde att göra detta, varför?
Har haft stressen i kroppen idag, åt dubbel lunch redan i skolan o hade inpulsen att köpa glass eller gosid påvägen till bussen hem. väl hema tänkte jag ta en promenad i det vackra vädret men tänkte att jag behövde plugga lite när jag varit ledig i öv en vecka.....detblev inte mkt pluggat , desto mer ätet o uppspytt....Och jag valde, gjorde ett halvhjärtat fösök att stoppa det men kände att - NEJ JAG VILL GÅ IN I KÖKET O ÄTA MER! vatusan?????

tisdag

Tillbaka i verkligheten....hets , kräk

tjock,ful, svullen o ofeminin

Så känner jag mig idag. Har världens kortaste stubin och känner mig så ****** tjock, svullen. Får det konstaterat när jag tittar i spegeln, på kort från helgen o.....när jag ställer mig på vågen. Hade ju kunnat försökt intala mig sj att det är massa vätska jag samlat på mig men NEJ, fett% på vågen visar +2%....+ ****** 2%.

Får lite panikkänslor, hatar mig själv föratt jag satt mig i denna situation, arg o besviken att jag inte är friskare. Stressad öv att jag inte har pluggat underlovet....Rädd för hur det ska bli i sommar med mat o vikt....för hur det ska blinästa terim...åååååååååååååå en riktig skit dag är vad det är..............

Ser andra skriva om att de har verktyg att ta till, jobba med ,varför har inte jag det? varför har inte min psykolog prata om eller hjälpt mig hitta verktyg???????

Ett ****** famlande i mörker är vad det är.

hemma

har varit vid havet fredag o lördag. Älskar havet. men Tider o mat vänds upp o ner o kantas avv vitt brödo godis. Jag hade ingen kontroll. I fredags åt jag så mkt godis så jag mådde kasst, otroligt illamående. Lördag innefattade påskbuffe, vet inteom jag åt för mkt men när jag tänker igenom det jag la upp på tallriken ( i två omgångar) ser jag hur mkt jag åt. blev banan o hamburgare samt the o massa mackor under dagen också, stressen växt i kroppen har känns mig så tjock dessa dagar. Tycker varenda mm av min kropp, mitt ansikte är fult. synd för det gör att jag inte njutit så som jag kunnat gjort.
Vägde mig i morse =(=(=(=(=(=(=(==(=(=(=(=(=( Faaaaaaannnnn 2% fettökning o 2,5 kg upp. Förstår att det inte är resultatet av två dagars frosseri nej utan detta är resultatet av wn drygveckas tummande.
Det känns tungt , skit rent ut sagt..........stressen gjorde att jag tryckte i mig för mkt frukost fast jag inte var hungrig.....

.........................

Ny dag!

Ångesten över att jag inte pluggar nått ligger o skaver hela tiden. Känner mig Lat o oduktig.Men tror jag behöver just det lugn , inte göra nått. Men oj vad svårt det är. Det dåliga samvetet gnager i mig.
Allt jag vill idag är att hålla mig på bana.
Pappa är hemma idag med så hoppas det skall går bra. Håll en tumme för det! behöver det.....

bra dag

Dagen har varit bra=) pappa var ledig så hade sällskap hela dagen. Röjt i trädgåreden , åkt till tippen ,lunchat,sprungit, varit på bibloteket mm mm
Bra dag som sagt.

Men jag är i sånt behov av närhet. Vill att någon skall ta på mig, hålla om mig. Har ingen.....
Jag förstår att mamma inte spontant kramar mig eller tar på mig då jag tidigare ryckt undan. under tiden jag bodde hemma eller efter det oockså för den delan när jag varit nere så har ingen fått ta i mig, ryggat tillbaka. Men NU berhöver jag NÄRHET!!!!!!!!!!!törstar efter beröring. Inte bara sexuell beröring utan vardaglig värme....

Det ser mörkt ut på den fronten.

Hoppas att dagen imorn blir lika fin, blir "fredags" mys med familjen, grillat o godis.

Gonatt

förstår inte....

Dagen gick åt skogen. Försökte verkligen stå imot, hävde säkert impulsen att börja hetsäta 3-4 ggr men gav vika.........det blev mkt....
Nu svider det i magen och jag tror inte jag vågar äta nått mer idag.Kanske tar lite gröt eller nått senare . Fan ...Jag är sjuk. om mamma eller pappa hade frågat mig idag om jag hade problem hade jag svarat ärligt, för just nu finns inget försvar. finna ingen vilja att ljuga. Men det kommer dom inte göra idag o jag kommer inte släppa någon bomb.

Var det ensamheten jag inte klarade av idag? hittar ingen annan förklaring. mår inte dåigt,inte pressad eller stressad. Har inte blivit sårad....

imorgon är en ny dag

hemma

Just nu är jag hemma på påsklov. Skönt. Märkte igår hur trött jag är. mentalt/psykiskt helt slut. Orkar knappt sopa uppfårten eller vårstäda. Kroppen är helt tom på energi. Har börjat läsa "simmar emma" igen. Om hennes kamp mot bulimin.
Just nu vet jag varken fram lr tillbaka. Ska försöka ta det lugnt i veckan inte plugga så mycket utan bara va o se till att äta ordentligt. vill bli frisk, skall bli frisk....

Vill...

Bli kär, bli älskad, vill att någon skall hålla om mig o säga att jag är vacker, vill betyda nått för någon, vill känna mig vacker, fräsch............

faaaaaaaaaaaaan

känner mig så ***** tjock , äcklig o besviken på mig själv.....

Jaha, så långt i mitt tilfrisknande hade jag kommit....

Tänker mycket ikväll. Jah har ångest över att jag kommer gå upp massa i vikt, ångest över att jag har blivit fetare. tycker jag bliit så rund om höfterna.

Det är så fel men måste erkänna att jag äslar att känna mig smal. Älskar att se mina nyckerlben.Älskar att ta på et spetsigt höftben när jag ligger ner innan jag somnar. Älskaratt känns mig liten o skör. Får mig att känns mig kvinnlig. jag är inte spinkig. Är inget skelett. och just nu har jag blivit ite runt om höfter o mage.Eller har jag det? El är det ÄS som manipulerar mig?! ikväll känner jag mig större, runadre tom tjock. vågen för några dagar sedan visar ingen ökning. Men jag tror def att jag tappat muskler och fått mer fett på kroppen. Har inte kunnat tränan på två veckor och inte tränat på närheten av den nivån och mängd som jag gjortde i höstas.

Åh nu får jag sluta. ..

Ångesten ligger där på lur och tar varje chans att ta över mitt sinne? Jag är inte frisk än , men hur långt har jag kvar?????
Ikväll snurrar tankarna. Kanske skulle jag göra rätt i att försöka få en plats på Luna i höst. Men SJUKSKRIVA sig i 4 mån?! berätta för familjen. Kanske är det precis det jag skulle behöva- stöd från någon mer. Just nu vet ingen om att jag har en ätstörnig. Jag kämpar i tystnad och ibland känner jag att jag behöver en verkligperson sm jag kunde få stöd o uppmuntran ifrån. En person som jag skulle kunna bolla med, som påminner mig om att jag är älskvärd och viktig. Någon som vet vat jag går igenom som bara kan finnas där o hållaom mig o säga att allt kommer bli bra. Pusha mig i mina svaga stunder.

jag hoppas att sinnet är lättare imorgon och att känslan av att fettet växer o fyller ut mitt skinn mer o mer för vajre sekund är borta och att det inte är massa + kilon på vågen....

Jaha så långt hade jag kommit på min väg mot tilfrisknande...kommer jag ens bli frisk någon gång?

sov gott

Så onödigt

Jag valde, ett aktivt val Kan ej skylla på stress,press eller att jag mådde spec dåligt...jag gjorde valet att efter middagen ,istället för att bara vänta ut inpulsen att ta några mackor, börja med att äta upp glassen, sen blev 1 macka en halv limpa , en banan och resten av kycligen i kylen...=/...kan inte ens med att bli arg på mig själv.....nu har jag tömt mig på mitt fruktansvärt onödiga handling...jag har alltså tryckt i mig mat o kräkt idag....varför väljer jag at avsluten en annars fantastisk helg på dett sätt???????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! FAN

Så går det när man tror att man kan äta sallad till lunch och middag....vem försöker jag lura?!

önskar...

önskar att det inte var så men nu känner jag mig tjock. Alldeles för mkt godis o för mycket mat...............Vill inte...rumpan känns som en ladugårdsvägg låren som falukorvar...............bara dra täcker över sig o sova..

skriva lr inte skriva.....

Jag strävar efter att bli frisk. Bli fri. Fri från ett ÄS helvete som stulit ca 7 år av mitt liv. Jag är inte i mål än men när jag ser tillbaka på det senaste året är jag iallfall bättre. Eller mer medveten kanske är en bättre beskrivning. Kan idag se (med lite hjälp från min diestist att hetsen faktiskt ärkopplat till när jag medvetet/omedvetet drar ner på maten och ffa proteinet) kopplingar til varför jag immelan väljer att hetäta och kräkas o vada i min ångest som ibland bli så stark att jag ryser vid tanken. Det är så sjukt men det är inte ångesten jag skall skriva om nu, det får bli ett annat inlägg och förmodligen ett långt sådant.
Nej tanken som snurrar nu är om jag ska skriva vad vågen visade. Egentligen helt ointressant och vill inte att det ska bli någon fokus på vikten (som ju är bara siffror;))...
Jag kan säga såhär. Jag har ätit mycket konstit denna vecka. Produkter som jag för ett år sedan inte skulle ta i med tång. det har blivit blodpudding, fiskbullar m potatis(!) fredags godis , efterätt, färskpasta(!) ja listan kan göras lång...och har kännt en oro för vad som skall hända med vikten, för jag har ätit mycket också. Frukost- mellis-lunch-mellis-middag-mellis.
Har inte vägt mig på ca en vecka och bara detta skapar en ångest att ställa sig på vågen igen. Väger man sig varje dag har man ju kontroll. Det kan inte bli så stora förändringar. Men på en vecka kan det ju faktistk hända saker. så det var med ökad hjärtfrekvens jag stälde mig på den blanka glasskivan och konstaterade att jag inte gått upp ett hekto!!!!Jag kan äta Vad jag vill! jag Kan äta normalportioner! hör och häpna utan att tränat en minut, inte en promenad. Och väga lika mycket om inte ett hekto mindre än sist.

Så ni i samma helvete som mig --------> våga äta!!!!! Man sätter bara krokben för sig själv genom att smygsvälta.

Jag säger inte att det är lätt. Tankarna finns där hela tiden och ÄSsitter på axeln och påmiinner mig konstant hur mkt snabba kolhydrater och kalorirer allt innehåller.

Idag blev det sedvanlig gröt frukost, men til lunch blev vi bjudna p baguetter m laxrör ( bröd + fet,majonäsigt klet-----> ÄS säger:SHIT ,Farligt , Nu kan du inte äta något mer idag), en tjej i min basgrupp bjöd på gigantiska kladdmuffins och ikväll skall jag äta middag med min bror o hans flickvan och har ingen aning om vad som står på menyn. Och Ja jag känner lite ångest, en olustkänsla. Men jag fixar det här! för jag KAN äta, jag blir inte tjock.....

Hoppas ni där ute får en fin helg! min mamma kommer hit och jag hoppas vi kan hålla sams o får det mysigt=)

//A

Ingen Lust..

Less, trött, likgiltig.....
Ja det beskriver vell lite hur jag känner idag.
Läser på den utbidningen jag verkligen vill men just nu är det inte kul, känner mig likgiltig inför alla moment som ligger framför mig. Ser inte ens framimot de praktiskta moment som fyller fredagarna?!!!varför??
Vill inte plugga , orkar inte plugga.............och vad är det som ligger framför mig i vår- mer plugg än någonsin. en tuff period som kommer kräva motivation. Motivation som inte finns just nu. Hoppas det kommer tillbaka.

(mamma kommer på besök i helgen=) först kände jag mig inte alls sugen på att behöva underhålla ån gäst men nu när de är bestämt känns det jätte bra!)

Imorn skall jag väga o mäta mig tänkte jag. löjligt nervös.

Ska inte...

Ska inte väga mig förens på söndag...hm...lr fredag?....jaja till helgen iaf

mått illa, avbokat tid hos psykolog och känner längtan

Efter att igår tryckt i mig massa mackor o kräkts har jag idag mått illa.
Lunchen blev lite för tam vilket har oroat mig lite. Morgondagen ser ut att innehålla lite lite protein hade inte så mycket kyckling kvar.....

Var även tvungen o avboka min tid på SCÄ. Hade verkligem velat och behövt gå dit men nu blev det som det blev.

Det har varit vår idag och det växer en längtan i mig. HÖR jaag känner!!!!
Vill va ute, strosa på museer fika, åka hem till mina förädrar!!! Vill så mkt mer så mkt annat än att vara i skolan oc ha näsan i böcker.

//A

Nu jäklar

Nu gäller det att samla på sig all styrka jag bara kan. Jag ska fixa det här. Jag ska äta, mycket. Är så rädd att det ska bli för stora portioner men hellre det.
Har gått bra hela helgen utom ikväll. Blev för lite mat till middag med på tok för lite kolhydrater. Jag är massa mackor sen kräktes jag. Men jag täbkter inte banna o slå på mig sj ikväll för det. Vist är det tråkigt att jag gjorde det men jag vet varför. påsätt o vis var det skönt att det inte var föratt döva känslor utan av just anledningen att jag försökte lura kroppen å näring. HElt sjukt att jag är så kännslig. Det var jag aldrig innan ÄS. kunde gå halva dagenutan att äta nått. lr bara äta lunch o sen lite musli på kvällen. men inte idag inte.

Det kommer bli svårt, rädslan att bli tjock kommer finnas där, föröska lura mig att göra dåliga val. Men jag ska vara stark.
Mål: äta, känna mer och få tilbaka min mens!!!!!

//A

Beslut alla dessa beslut

KOnstant skall de fattas,tas, genomföras. De skall kännas rätt, vara äv rätt anledningar o förnuftiga. Alla dessa beslut...

Just nu gäller det min framtida behandling. För en vecka sedan var jag inställd på att faktiskt sjukskriva mig för att ,för hoppningsvis, ingå i en helttids behandling. Nu vet jag varken ut eller in. Kanske borde jag pröva allt först innan jag gör en sådan stor föränding. Eller är det ätstörningen som talatr nu, som vill få mig att tro att jag inte är sjuk ,att jag minsan inte behöver ingå in nån**** ätstörd grupp.

Jag är sjuk. Detsitterlångt inne och jag börjar nog smått ta dom till mig. Nej just idag känner jag mig inte sjuk, men jag vet att jag är det. Just nu orkar jag inte dra hela tankegången men hamnar där jag alltid hamnar - i ett läge där jag måste ta ett beslut, ettavgörande beslut, inget litet trivialt vardags beslut. Ett stort.

Vad skall jag då göra om jag inte väljer behandling på heltid?
Lunchgrupp är en tanke. Detta skulle få bli efter sommaren isåfall då jag inte kommer befinna mig i stockholm i sommar. Det viktigaste jag måste gra är dock att berätta för mina föräldrar. Suta leva detta dubbel liv. Jag behöver deras stöd för att bli frisk. Plus att det är så många knutar i mig som sitter just i relationern till mina älskade päron. Vill inte att de ska behöva ha en dotter som inte ensa klarar av det mest basala som maten. Ja vet, det handlar egentligen inte alls som själva födan, kakorna,svälten i sig utan om vaför jag väljer att handskas med mig själv o mina känslor mha av dem.
Jag bör berätta, SKa berätta men jag är så fruktansvärt rädd för hur responsen kommer bli. Inte om de kommer bli arga, utan för att de skall börja tassa på tå runt mig, bli ledsa , förstörda, börja med sig ojande "vad har vi gjort för fel" Jag orkar inte det..Jag vill berätta , att dom sakll veta punkt slut. inget mer .allt precis som förut men den enda skillanden att dom skall veta om det jag levt med de seanste 7 åren.

Beslut alla dessa beslut, orkar inte.....