bulimin

Jag skulle inte längre sätta epitetet bulimiker på mig själv.  Jag uppfyller inte kriterierna o jag känner mig inte alls lika instängd i ÄS bubblan längre. Jag lever, jag umgås, jag äter. Inte perfekt (det finns inget perfekt ätande!) men jag är inte längre rädd för kolhydrater vist fettet är fortfarande något jag omedvetet väljer bort men det är en  enorm förändring  i mitt förhållande till mat.

Men ibland kommer suget. Som ikväll.  Jag sitter med känslor av lätt besvikelse. Det i komb med att jag de senaste dagarna slarvat lite med maten. Är trött och börjar känns suget att småäta....
Bara en banan ( har ju ätit så lite de sista s det är nog bara bra intalar jag mig själv)....
Blir 2 bananer, kaffe keso m saft, yoghurt 3-4 mackor. Får inte panik. Tänker att det är okej ikväll. tillåter mig att äta utan att fördöma.
Blir sugen på godis.  Ja! men det får jag köpa o frossa i lite ikväll så länge jag inte spyr upp det ( Att jag går på den tanken är ju ett skämt efter alla år) går o köper 150 g choklad o smaskar i mig.
Allt detta får inte plats i min mage o kroppen reagerar på följande sätt

" Ja , men detta kan jag! 

Ååå det var längesedan , äntligen!"

Hur sjukt det än kan låta var det skönt. Kändes som det var precis det jag behövde. Nu känner jag mig likgiltig. Jaha, det var det....Kan bara konstatera att den fortfarande ligger o lurar, försöker argumentera för sin rätt att vara en del av mitt  liv. Locka med sin charm...Bulimin...ÄS ger sig inte utan en kamp. En kamp JAG kommer vinna.

//A