blogg uppehåll

Det var ett tag sedan jag skrev här. Har loggat in o tänkt uppdatera er men luften har liksom gått ur mig. Semester lathet kanske jag kan skylla på ;)

Det går som vanligt upp o ner. Men med det vill jag poängtera att det är mest i mitt huvud det går upp o ner. Har inte kräkts på väldigt länge . Vist jag har tagit ut vissa känslor på maten  men ingen ren hetsätning.

Sedan sista har jag varit tillbaka på SCÄ för en träff med G. Ställde mig på vågen och tårarna började rinna. Blev lite förvånad själv över min starka reaktion. Det blev en liten signal att jag är långt i från i mål med jobbet mot ÄS. Och jag ska ta det jobbet. För jag tror på ett totalt tillfrisknande även från hjärnspökena. Jag vill inte tro något annat.

Herregud Jag ,VI har ETT liv.....ETT liv på denna jord. Vill man tillbringa det i en toalettstol eller i en bubbla av kropps ångest? Vill man vakna upp som pensionär o inse att livet passerat .Att man dedikerat livet ät ÄS helvetet. Plågande sin kropp på ett elljusspår, räknandes kcal , utan kärlek o tillfredsställelse? För ett liv med äs tar det ifrån en. Det är priset och tyvärr så blir resultatet allt för ofta inte vad som utlovats, ingen smal ,fitt hälsosam kropp . Utan kilon som åker upp o ner som en jojo.

Jag har tagit mig i kragen och skärpt mig med maten. Tvingar mig att varje dag äta som underbehandlingen ...av ALLT! Jag har faktiskt börjat träna också då faktiskt motivationen kommit tillbaka och tror verkligen det har hjälpt till mot kroppsångesten. 

Jag kutar INTE tills lungorna svider o musklerna skriker utan har utmanat mig själv att bara träna lågintensivt  m pulsklocka i zon 2. vilket innebär att jag får ömsom springa ömsom gå  för att inte pulsen skall gå över gränsen. Det mina vänner är att utmana min personlighet. Att istället för att pressa mig sluta springa o börja gå är svårt, känns fel o onödigt när man ändå är ute. Men jag tror på at utmana sig på alla små områden i livet. ÄS är så mycket mer än vad man väljer att stoppa i munnen. Det genomsyrar hela vår varelse.

Så när jag vill köpa keso till mellis eller lunch utmanar jag mig själv o tvingar mig att  taen färdigrätt från frysdisken. När hjärnan får för sig att en långpromenad efter tennisspel är så skönt sätter jag mig på bussen och åker hem äter o lägger mig o läser en bok.

Back on track? 

I hope....

//A