slutet av 2011

Sitter med naglarna nymålade,benen rakade och väskan packad. Imorn bär det iväg på nyårsfirande.
Just nu känns det faktiskt KUL! hör och häpna. Ingen ångest öv alla nya människor lr klänningen. Dock finns det en lite oro över maten. Det kommer inte bli så regelbundet som jag behöver plus maffig nyårsmiddag med massa dricka. Den kombon är väldigt svår för mig. Men det är ju det som är normalt!!! Att äta en god middag o dricka gott..........
Vill så gärna kunna delta helt och fullt,ÄVEN mentalt och inte fastna i mattankarna.

Nog om imorgon.

Året som gott har varit omvälvande.
Tufft plugg
underbar tågluff
bulimi, hets , kräk.
"kommit ut" ( berättat om min ätstörning)
Sökt hjälp för denna
sjukskrivit mig!
behandlingen

Mitt liv , min verklighet, min värld har slagit om kull och kommer aldrig bli den samma.
Detta mest av godo men det lämnar mig i ovisshet.
Vem är jag?JAG?
vad vill jag?
hur kommer min framtid se ut?

Och jag är vettskrämd.
Tanken på att behandlingen är slut snart o jag måste möta allt ovan gör att det knyter sig i bröstet på mig.
Jag veta att jag kommer behöva mer hjälp men hur det kommer se ut vet jag inte.
Jag känner att jag växt och har påbörjat en ny resa vilket ärSpännande men fruktansvärt otryggt.
Jag är rädd.
och då, känns ätstörningsbubblan trygg. men jag måste våga hoppa ( nu kommer tårarna igen).

Kanske kommer 2011 bli året då allt vände. Ett år att minnas med stolthet. och vad 2012 har att erbjuda kan ingen sia om. Jag kan bara hålla tummarna o göra så gott jag kan.Kanske kommer 2012 bli första året på mitt nya liv.
Ett liv där JAG, Mina behov, Mina KÄNSLOR får blomma.

Önskar er Alla ett fint slut och ett GOTT NYTT ÅR!

kram//A

ett positivare inlägg

vet att jag har en tendens att bara skriva när det är mörkt o jäkligt.
Därför tänkte jag lämna ett avtrycka när det faktiskt känns lite ljusare.För det gör det faktiskt just i detta nu!

Måste faktiskt klappa mig själv på axeln denna vecka! för jag har kämpat. Det har jag faktiskt gjort.
Trost återfall förra helgen och en besvikelse å tårar öv detta i början av veckan har jag kommit tillbaka på banan.
Jag tvingade mig själv att berätta om något jobbigt. Blottade mig och det var fruktansvärt jobbigt!
Jag köpte en skogaholmslimpa som jag inte ätit sedan jag var barn o denna finns det fortfarande kvar av;)! (jag har jätte svårt att handla sådana livsmedel, är en liten kamp att lägga upp det på bandet)
Jag har simmat 2 ggr och umgåts(!) med folk!
sist men inte minst har jag BETT om hjälp för att reda ut ett problem som jag inte pratat med någon om men som jag vet är en viktigt pusselbit till att jag skall kunna känna mig normal.
Är Stolt över mig själv! och skall pusha mig att själv att fortsätta utmana mig nästa vecka! jag måste möta det jobbiga för att utvecklas!

Anar att något är på gång, anar en möjlighet till förändring.
Är nog lite skrajj.
Jag har ett val. Eller tror iaf att jag kommer ha det när denna behandling är slut. En chans till något annat.men vågar jag?vill jag?
Min värld är destruktiv men trygg. Ja i min bubbla har jag bara mig. Ensamt ,mörkt men den ger ändock en trygghet. Där vet jag vad jag får....

Jag hoppas o längtar och vill att förändringen skall komma nuNuNU! eller gärna igår samtidigt skulle jag lika gärna kunna vända på klacken och ryggen mot det nya okända och traska tillbaka.

Är jag redo för förändringens tid? eller kommer jag vända den ryggen?


Tack o gonatt!

När jag inte ser någon mening

åt o kräktes igår. Känns som jag förstört allt. Att alla veckors behandling kastats i sjön och nu är det alldeles fär få vekor kvar. Om inte det här fantastiska upplägget kan rädda mig så känns det inte som något kan. Är besviken på mig själv.
Efter detta känns allt hopplöst. Jag känner mig större än på länge.

Orkar inte med livet.