usch

Dagen började bra med stabil frukost men överåt inte. Missade lunchen för jag var hos frisören men han in på ica o köpte en yogurt o en banan iaf. kom hem o kände mig faktiskt jätte fin håret blev jätte fint! mkt kortare men bra! får se hur det kommer se ut när jag ska försöka blåsa o styla det själv, jag som knappt orkar bry mig om att borsta håret på morgonen.
Gjorde mat, blev tacoomelett, inga kolhydrater jag vet men tyckte det kändes bra...sen åkte Mamma o pappa iväg för att hämta takboxen (vi åker till fjällen imorn nämligen!) då blev jag ensam och det tog inte många minuter innan jag drog igång- FAN varför? har ju känts bra den här veckan:(...
Det börja med flingor, sen en macka en macka till , digestive kex , fler mackor ja niförstår. Varje ny vända till köket kollade jag ut genom fönstret för att se om bilen skulle köra upp på uppfarten. Det sjuka är att jag faktiskt tänkte "snälla kom hem nu så jag måste sluta" . Jag ville ju inte hetsa! varför göra jag då det?!! jag är sjuk sjuk o huvudet. Tillslut kom dom och jag slutade . Ville spy ,men kunde inte när dom va här .Fick upp flera gånger i munnen men svalde bestämt igen ( ursäkta om det låter vidrigt). Sen bestämde jag mig helt sonika för att jag inte skulle kräkas. Vill bli frisk. vill bli frisk nu! Men det är jobbigt , känner mig så ***** tjock. Ansikter ser svullet o runt ut.
Men jag ska kämpa på. Jag ska greja det här. Det kommer komma motgångar , större än jag någonsin mött.

Tidigt imorgonbitti bär det av upp till nordligare bredgrader. Sen tillbaka till stora staden på måndag och allvaret drar igång igen.

Vissa männsikor har den effekten...(varning långt inlägg)

Ja pluggar till vardags i stockholm (för er som inte följt mig på förra bloggen) men är hemma nu under lovet. Fast besluten om att helhjärtat leva min dag med mat o tankar på ett sätt som ska göra mig frisk. Försöker äta regelbundet o med kolhydrater till alla mål. Frukost och lunch med mellanmål brukar fungera relativt smärtfritt för att inte säga hur bra som helst! Men eftermiddagen är svår. Får ingen rutin på den. Känns så sjukt att äta middag när man ätit lunch för bara några timmar sen. Att ställa sig och laga mat igen känns jätte konstigt. Som om männsikor runt om tänker "Ska hon äta nu igen" ,det tänker de säkert inte men det känns så.
Måste säga att utöver flowet så har det kännts bra ,har bara kräkts liite en gång sen i fredags! Sen har det gått bra.
Har börjat läsa " Att välja glädjen" av kay polak o tror att den har hjälpt mig tänka sundare. Vist jag har trillat i träsket efter en lördagsmiddag med alldeles för mkt mat och godis/efterätter ,ångesten kommer krypande,och tänkar när jag lagt mig att jag skiter jag i det här kommer. Imorn ska jag gå morgonpromenad o äta ägg till frukost,inga kolhydrater o massa träning får bli lösningen, men när jag vaknat har jag faktiskt hamnat på rätt köl igen!Bokens budskap är att man kan välja att bli lyckligare, man kan välja glädjen genom att med sina tankar göra aktiva val. Vi väljer de tankar vi tänker o det speglar sig i hur vi mår. Vi kan välja att bli offer eller välja att tänka annorlunda. Jag har inte läst många kapitell än men boken tilltalat mig lika mycket som jag ibland vill slänga den i väggen i skrika att DET ÄR INTE SÅ JÄVLA ENKELT! o nej det är det inte. livet ,den situatonen jag o många andra sitter i är inte enkel. Det är rent ut sagt förjävlig Och jag vill inte vara kvar i den jag vill göra allt för att komma u den här skiten. Det känns skrämmande för ännu vet jag itne vad som väntar mig. Det okända är skrämmande.

Men åter till rubriken, satt på msn nyss och en gammal kille loggar in. Vi var aldrig tillsammans men han sårade mig och ärren är fortfarande röda o svidiga. Vajre gång han hör av sig tänds ett litet hopp i mig " Han kanske älskar mig trost allt" varför förstår jag inte. Han är ett svin rent ut sagt eller inget svin han är jätte snäll men det han gjorde mot mig var svinit o jag tror inte han förstår det. Han är iaf en av de männikskor som så fort han dyker upp i mitt liv får jag inplusen att ta på mig löpskorna o ge mig ut o köra livet ur mig- gör att längtan att bli smal igen o vältränad växer allt starkare. Är det inte märkligt hur vissa människor har den effekten?

Ny blogg!

Jag har då skapat en n blogg en ny blogg. Jag skrev tidigare på "urmorkret.blgg.se".
Välkommen hit hoppas du kommer följa mig i min resa! Nedan kommer ett litet "intro" om bloggen.

Jag har levt alltför länge i detta mörker, ett mörker som brutit ner mig bit för bit o har gjort att jag inte är samma gamla vanliga tjej som förut. Mitt mörker min sorg är bulimin. Det började för 5 år sedan. Då ett par fingarar i halsen sågs som en bra lösning. Det beslutet där på toaletten på studentrummet blev början på mitt mörker.Givetvis är/var det mycket annat som lågbakom men den handlingen blev avgörande för vilken väg min ångest skulle ta/uttrycka sig. Nu har jag bestämt mig för att ta upp kampen om MITT liv. Jag ska möta sjukdommen och bli frisk.Det är va jag vill o hoppas. Jag har sökt hjälp efter så många år. Det går långsamt men är iallafall på väg.
I den här bloggen tänkte jag skriva om min resa, tankar, framgångar, krashlandningar och allt där imellan. Även om det liv som pågår parallellt.För ja, bland känns det som man lever ett dubbel liv med bulimin som den hemlige älskaren som ingen får veta om som man göra allt för att hålla i hemlighet. Hoppas du vill följa med, var inte rädd för att komentera, dementera eller bara höra av dig! blir bara jätta glad om någon vill läsa!

välkommen in!