matstruktur

Sitter med någon form av lugn inom mig.  Mycket tack vare att jag idag ätit regelbundet o gjort bättre val. Istället för att äta frukost på jobbet gjorde jag gröt o macka hemma, tog en kaffe på jobbet, 1 banan på för middagen, matpaj till lunch,  Lite nötter o 1/2 bulle till eftermiddag mellis, tog en promenad hem, duscha, gjorde tomatsoppa m svamp o fetaost m 2 hårdmackor, blir nog thé o apelsin till kvällsmellis sen.

//A

SCÄ

I förmiddags var jag tillbaka i den bekanta korridoren på SCÄ.
Hade en inbokad tid med min gamla behandlare. Det kändes konstigt att sitta där igen men samtidigt så tryggt. Ja, jag har saknat Luna och den saknaden har idag väckts till liv o sitter som ett litet svid i maggropen.
Just nu känns det bra att jag hörde av mig igen och det togs verkligen på allvar.  En liten plan/idé kom vi fram till iaf samt att jag fick en liten påminnelse om va jag gjort fel. Ätstörningen  är lurig och den nässlar sig in i ens liv. Framöver blir det slut på keso ätandet och matvetet stryks från matlistan, Mellanmålen skall in igen och middagen skall vara varm mat o inte keso o yoghurt blandning.
Jag får vara fyrkantig igen och hoppas att mina pluskilon skall gå tillbaka och att bulimin en gång för alla ska kunna besegras o begravas!

Har kräkts en del på sistone Efter midsommar blev det vell värre.  Igår Valde jag att hetsäta första gången på länge. Aktivt gick o handlade brödet o medvetet aktivt tryckte i mig det för att sedan kräkas upp det. Kräktes igen imorse och idag har jag mått skit fysiskt. Det är såhär det kändes, just det, magen svider, halsbrännan ligger där, magen är svullen och jag känner mig ännu fetare än igår.
Jaha. Back to basic NU JÄ***** skall livet få rutiner igen!

Hur är det med er där ute? hur går det i eran kamp?

keep up the good work!

//A

beslut

Ja behöver fortsätta jobba med mitt mående. tänker söka fortsatt hjälp. Vart vet jag inte riktigt än.
Tiden på Luna var Så viktig för mig. En räddning. Men efter så många är som jag levt med mina ätstörningar behöver jag fortsätta att jobba med mina tankar o mitt levnads sätt, min ångest och rädslor.
Har hört av mig till SCÄ igen för råd om hur jag skall gå vidare. Jag tar ansvar för MITT liv o MITT mående.
Får se hur fortsättningen blir. Livet är en utmaning.

//A

ökad hunger

Hungrig!
Igårkväll hade jag kunnat äta allt men var hos en vän. Imorse åt jag en hel lång baugette med pålägg + knappt 1/2 port gröt med honung o kaffe. Nu är jag vist jätte mätt men suget att äta mer finns. Är det ett litet hetssug måntro? för sinnets stämning är trumpet. När jag reflekterar över det märker jag att min panna är rynkad ,munnen plutar o känner mig som en trumpen 5 åring.
Anledningen tror jag är att jag saknar min kropp. Kom över en bild från i julas och känner " det är inte kul ,inte rättvist att jag väger det jag gör idag idag"
Vist handlar det om utseende men lika mkt om känslan i kroppen. Hur det känns att sitta , röra sig. Som det är idag. Känner jag hur klumpiga benen är när jag går, känner att rumpans rundningar  , känner mig osmidig. jaha ja.
Dags att slänga sig i duschen o fösöka göra sig lite fin.....rund go o glad är vell jag nu för tiden.

Glad midsommar alla där ute!

//A

Stöta Bort de man håller kärt

Har verkligen varit nere och deppig de sentaste. Det har liksom eskalerat och sakta sakta , knappt märkbart har jag för varje dag klivit ett trappsteg ner på min känslomässiga stege. Ner mot mörkare o deppigare tankar.
Idag insåg jag hur ÄS finurligt och listigt tar till knep för att göra en mer ensam o mer beroende av enbart denne.
Var på bio med en av mina finaste vänner, tog en fika innan och det ända jag kände var en växlande ilska i mig. Jag störde mig på allt hon sa, störde mig på hennes lycka, på hennes smala kropp på allt allt Allt. Hur hon kunde vara så självisk och inte se att jag mår skit. Att hon bara pratar om hur underbart hon o sin käresta hade på deras underbara resa........Ja det kom nog till o med en gnutta hatliknande känsla.
 Vi åt frukost på stan imorse, jag och min vän, det var stelt ( mellan oss det Aldrig är krystat) jag kände mig arg och jag kände att vår närhet var borta ,att vi håller på att glida isär. Och det slår mig att det är inget hon sa eller inte sa det är ÄS delen av mig ,självömkan, delen som tycker det är så synd om mig som gått upp i vikt , inte har ngn kille o är nere som känner ren o skär avudsjuka. Det är ÄS delen av mig som viskar i mitt öra att " Se du kan inte lita på någon anna än mig, Du och jag, Jag sviker dig inte;jag vet hur synd det är  om dig , jag lyssnar på bara dig och hjälper dig döva det som ligger o gör ont innuti".


Jag skicka ett mess o bad om ursäkt, att jag inte mådde bra och inte ville att vi skulle glida isär. Jag har mist alltför många vänner pga den här skiten...

Låt Inte Deppighet o ångest göra dig ensammare. Låt den inte klippa banden till de som bryr sig o finns i ditt liv. Svälj stoltheten. och ta ett steg mot ljusare ögonblick.

rädsla, tankar om lycka

Söndags tankar : inre näring krävs för att genuint känna tillfredsställelse o harmoni. Lyckan finns att uppleva om vi slutar sträva febrilt framåt. Den finns att finna i nuet, överallt.

Men det är svårt att leva sant mot sig själv i en värld som sätter så mkt värde vid det uppnådda.

Är det samhället eller jag som dövar min lycka när kilona ökar på vågen.

Är det min rädsla att inte ses som lyckad av omgivningen om jag inte kan klassas som vacker eller det fakto så att chansen till total lycka m familj o barn o kreativitet försvinner med skönehten. Att Det ÄR så viktigt för mig att få känna mig fin. Inte bara för andra utan för att jag ska känna harmoni.

Balansen, avvägningen mellan att sluta bry sig o leva på med vetskapen om att det kan bli fler pluskilon eller förändra för att få den kropp som jag kan känna mig tillfreds med?

vad mår JAG egentligen bäst av? Det är inte självkart. Det är svårt.

Det funderar jag på en regnig söndags förmiddag....

//A

VIKT

NEJ Nej nej.....
I onsdags (igår) morse bestämde jag mig för att väga  mig.
Mitt hem innehåller nuförtiden ingen våg så passade på att använda jobbets när jag började tidigt.
kliver upp med vetskapen att cm på måttbandet har ökat men ändå med gott mod.....
snabbt kommer siffrorna upp----------> 67,5 kg INNAN FRUKOST......( slutet av behandlingen 64 kg efter frukost)

Jag blir fortfarande stum inombords när jag tänker på det.Vilket idag har varit ganska ofta.
Jag blir ledsen. Säg att jag gick upp ca 2 kg under behandlingen på 4 månader och nu 4 månader efter slutet har jag gått upp 3,5 till!!!!!!!!! Nehej jag blir jätte ledsen.............

Vad göra?!

När det känns helt ok och det faktiskt inte river o sliter i mitt sinne blir det förvirring när jag drar på mig ett par gamla jeans och inser att dom sitter TAJT. Hm hur ska jag då tackla detta?
Mina jeans ljuger inte samtidigt , vad är alternativet???!
 Det är lite så jag känner med att väga mig. Jag frågar mig själv - Vad ska jag göra med resultatet?
Svaret är ju just nu inget.....
Har ingen diseplin att börja förbränna.  Vet varken ut eller in hur jag skulle göra med maten o ....nej, jag skulle inte förändra något just nu....
Men faktum är att jeansen är tajta.

Jjao jao vad göra vad göra...

//A

Nationaldagen

Och jag är LEDIG! helt ledig!!
Valde att ta en dag för mig själv o bara vara vilket verkar vara ett smart drag! för...
Idag mår jag faktiskt BRA! livet känns värt och vikten stör mig inte alls, INTE det minsta! Idag känner jag att  "WHO THE  FUCK CAREs"! 


....Och jag njuter av att inte känna mig hämmad av att bara vara jag!


Kram på er o hoppas ni känner harmoni innuti!

Hemma

Är hemma i sverige igen. Sommalov o jobb har inletts.
Kursen var slapp o kul men det är faktiskt skönt att vara hemma igen.
Psykiskt har det o är det väldigt upp o ner. Det har varit jävligt vissa stunder under resan.
Känner mig tjock o paniken att jag bara ska bli större o större ligger o bubblar i mig. M
Märker att mitt fokus min närvaro ligger i mitt fett, mitt omfång.

Jag blir så frustrerad!!!
Har jag inte kommit längre? Jag gav verkligen allt under behandlingen, jag mådde skit o tyckte mig se ljuset i tunneln, kände att jag nog snart var ute ur helvetet. Så va *** är det här?
Det är tungt nu.
När jag tänker efter kommer jag inte ihåg (?!) om jag spydde en gång under resan? Känns som jag gjorde det vid ett tillfälle men är inte säker.

ja vad ska jag säga. Just nu orkar jag inte engagera mig. Jag är trött.

//A