Avsluta?

Nej  jag mår inte bra av det här. Funderar på att sätta punkt för våra trevande dejter.

Är trevligt, han är en intressant , spännande o verkar vara en fin människa. Tänkande.

Men ......

Får inga som helst vibbar eller känslor att det är besvarat. Mer än att han vill fortsätta ses.

Men jag behöver bekräftelse på nått vis.

Därför har idag känslan växt fram att jag borde avsluta. För jag mår inte bra av det här.

Fallerl

Jag vet vad som sker. Har varit här förr.

Jag håller på att falla. För . Honom. 

När mina känslor ökar känner jag starkt hur hans minskar.

Ber aldrig. Men . Snälla. Låter det här bli undantaget för min regel.

//A

vågat släppa in

Jag har verkligen mått skit i några dagar beroende på viktångest och sömnlösa nätter. Inte sovit en timme.

 Sen idag vågade jag släppa in någon , "beklaga mig". Jag valde någon som jag litade på skulle bemöta mig utan att minimalisera problemet. Som rakt o ärligt o lite hårt svarade.

Och.... ja lite bättre känns det, ångesten finns där fast nu är det större andel rädsla .

Ska träffa Han imorn igen.....

//A

Helt ****** messed up

 Paniken sprider sig i kroppen, mina höfter, hur ***** hamna dom där? Dom har blivit så fruktansvärt breda. Jag har alltid haft breda höfter men INTE i nivå med det här. Nu tänker jag skriva det  trots att jag sagt att sådant inte ska husera här,105 cm....105 .......hur ser jag ut egentligen?

Detta är det enda jag kan tänka på ikväll.
Känslan att Mr kommer tycka att jag är en ladugårdsvägg fyller hela mitt inre.
Jag blir ledsen, frustrerad, panikslagen.
Jag är helt fucking messed up.

Jag borde vara fylld med en uns glädje, pirrig förväntansfullhet.
Lyckats snubbla över en  Kille jag tycker verka vara toppen, har haft två långa toppen trevliga dejter o den tredje blir på onsdag och det ända jag känner nu är deppighet.
Deppighet för jag vet att det kommer sluta som det alltid gör.
Får för mig olika teorier.

1) Han tänker att vi kan ses några gånger , ha sex sen får det va bra. och jag kommer lämnas med ett lite djupare svart hål i mig en vad som redan finns där.

2) Han har inte sett hur stora höfter jag har, att jag inte är så attraktiv- Vi har ju liksom mest suttit ner o druckit vin ,fikat, promenerat med stora jackor på oss. Så när han väl ser det kommer han få avsmak o dra sig undan, lämna mig med en förstärkt känsla av missnöje med mig själv.

Det finns fler senarion i mitt huvud, men dom slutar ungefär likadant.
Jag kommer på mig själv att bygga upp ett litet smygande förakt mot honom, säkert som ett skydd.
Blir liksom arg på honom i förväg, då ligger jag snäppet före. Berädd att läsa av alla signaler som skulle kunna styrka att punkt 1 o 2 är sanna.

Sa jag det......Jag är helt fucking messed up.


//A

Han....

Hade inte tänkt nämna honom.
Inte för här. Inte till P. Inte till någon.
Det känns som det betyder otur.
Det var bara en första dejt. Och igår en andra. Det är liksom inte ens i början.
Börjar man då berätta,prata om det har det genast blivit en grej, det  uppkommer förväntan.
 Från mig: för att jag på nått vis erkänner att jag är intresserad, från andra: som kommer börja undra
 " hoppas för min skull" .När det då skiter sig sen blir liksom det ett nederlag som dessutom smetas i ansiktet på mig....Dubbelt så ledsamt.

Men nu sitter jag här o lyssnar på musik som han skickat och måste få skriva av mig.
Han....
Är inte som någon jag träffat innan. Det borde ju bara kännas underbart att det finns män som  är som han, hoppfullt ,men det växer en klump i min mage.  Det innebär att jag kanske kommer få känns på en besvikelse lite större än jag behövt möta innan.
Och Ärligt så är jag ledsen över att jag träffat honom i den här kroppen. Fan,  mina höfter är lika breda som dom var när jag var som störst.jag vill att han ska tycka jag är vacker, het.
Jag kan i mina bästa stunder känns mig söt.........söt.

Han ........

Jag har inte tid

Till mitt drivna jag, till mitt leende ,till mitt engagemang, till energi ...Till livet

Sedan i söndags har jag varit konstig. Trött , nere, less på allt, dålig  magen, små febrig...ja kände mig sjuk men inget bryter direkt ut.
Stubinen är kort, besviken på det mesta o kommer på mig själv att inte tycka om min kära katt..

livet är fyllt av besvikelser: vänner som sviker, ännu en lägenhetsbudgivning som förlorats, världen är mörk regnig o ensam, trött så jag inte orkat eller vågat ut o löpa.
Ingenting kul/levande som händer....
Detta kryddas med att arbetsbördan känns orimlig o överdådig innan jul.. När listan med måsten blir för lång tappar jag orken allt rinner ur mig. Jag vill inte, orkar inte.


3 tentor o ett färdighetsprov skall presteras....samt att min blivande handledare för nästa termin vill ha möten x flera.....men JAG HAR INTE TID!!!!!!

checkar ut

Idag vill jag checka ut.

1.Hängig, små febrig , deppig,smått

 illamående

2.Allmän sjukdomskänsla.

3.Magen är INTE som den ska.

4.Lägenheten jag ville köpa som jag mentalt flyttat in i,blev för dyr. Känns som jag bor i en sko kartong. Kommer aldrig ha råd med nått annat.

5.Efter helgens utgång o middagar är jag svullen, vet inte vart det kommer ifrån? men har säkert gått upp massor?! fattar ingeting.

Ligger säkerligen över 70 kg sträcket igen....

Just idag suger livet, misär.

Tankar det väcker:

1 -3: har jag  utsättnings symptom av antidepp?Chrons? Ulceröskolit? magsjuk?

4- jag vill också ha ett riktig hem.

5- vad helvete ska jag göra??????och det är inget som sitter i huvudet för byxorna går knappt att knäppa, tröjorna sitter tajt.

Just nu suger livet, misär.

//A

Att jobba vidare med sig själv

Jag har under, samt efter, behandlingen deltagit i en personlighetsstudie/analys, där man tittar på hur starkt olika personlighetsdrag uttrycker sig och om det är någon skillnad före o efter behandling.
Igår var jag på återkoppling för att få se hur min personlighets profil/drag ser ut - Det var jätte intressant , kommer absolut INTE ihåg exakt vad som ändrat sig , vilka drag som förstärkts samt gått tillbaka.
Men tar med mig vissa saker jag skall jobba på för att komma vidare.För att må bättre o leva ett bra liv.
Det finns vissa punkter/drag som Jag fick upp ögonen för som behövs jobbas med. Dessa kommer nedan:

*  Tilltro - känslan av att snart bli avslöjad, ha tilltro till min kapacitet/duglighet, att jag är bra på det jag gör. Att det duger.

*Tillit- Jag duger som jag är, jag är värd att bli älskad o omtyckt, lita på att människor (i vän o kärleksrelationer) faktiskt VILL vara med MIG. Att det inte är en uppoffring.

* Sänka prestationskraven: Både på Vem jag skall vara , hur jag bör se ut o vad jag gör.

Vi pratade en del om dejting vilket var väldigt intressant.

Dejting kan vara ett bra sätt att "öva" sin tillit på. Eller , det är bra att analysera sitt beteende kring en dejt.

Står man o fixar sig framför spegeln i 3 h innan? Ängslas över hur man skall bete sig , vad man skall säga, hur jag vill framstå? för att han ska tycka om mig?

Eller...

Sätter man på sig nått man tycker är fint tänker att han får gilla en som man är, går dit med tanken att Åh nu ska Jag se  Om  Jag har trevligt o tycker att Han är intressant?

Ser jag det som en träff där jag ska prestera någon som får honom att tycka om mig. Att det är Jag som skall Duga för honom? bli godkänd, vald?

En tanke som ofta finns hos mig är - "Han kan nog få /vill nog ha en smalare tjej" Jag är nog för tjock. Oattraktivt mullig.

Men , om Han tänker så, vill JAG vara med en sådan kille?

Det jag Känner har förändrats o som till viss del syns på analysen är att jag vågar öppna mig mer, är mer kreativ , släppt fram en mer skapande sida, att jag är en person med mycket starka känslor, att jag är omtänksam, vågar stå upp lite mer för vad jag vill o vad jag tycker.

Analysen bekräftade att jag Är inte en spänningssökande person, jag tycker bäst om att umgås med nära i mindre grupper. Jag är lite orolig av mig, 

Jag vill bli lycklig, jag vill ha ett fint o rikt liv. Jag vill bli helt frisk, för att vägrar o tro att - en gång ätstörd alltid ätstörd . Jag vill landa på en stabil vikt. Jag vill att vikten skall släppa sin makt över mig. Jag vill bli älskad villkorslöst för den jag är.

//A