JAG SKA BLI FRI,KÄMPA MOT MÖKRET OCH KOMMA UT STARKARE TILL LIVET.
DET SOM ÄR MITT!

söndag 19 december 2010

K

K, killen, mannen som vänder mina känslor upp o ner. K som gör att jag inte vet ut eller in som gör att jag kastat mellan hopp o förtvivlan. K som ena studen ger sken av att vara intresserad för att edan inte höra av sig på n vecka lr helt sonika kläcka att han inte har tid o träffas förens näta år?! whats up with that?!
(ursäkta fjortis utrycket men kände bara för att skriva det ha överseende)
K som är orsaken till att jag fulls av så mkt uppgivenhet?självförakt? nej tvivel på mi själv. som får mig att bli så osäker.

Jag reagerar som vanligt ..beredd att ge upp allt släpp allt jag har för händeran för att få träffa honom. Vill bara att han kall tycka om mig älska mig ta på mig beundra mig. VIll att han skakänns att han har haft sån tur som fått mig.........................

sjukt ja

min existens hänger inte på en man. Jag har ett egenvärde utan att behövabli bekräftat utan andra att jag duger. Sant, men inte i alla stunder. Det är då jag äter för att slippa känna....

Mitt stora jobb framöver är att våga känna.........

Long time, I`m back

Tillbaka här igen. Efter ett bra tag. Vad betyder då detta?
Ja jag är fortfarande fast i bulimi träsket o har haft en tungkväll MEN jag har sökt vård o påbörjat behandling. Har kommit en bra bit in i den men trevar just nu i mörker. Jag har fått många svar o förstår mig på mig själv en aning bättre men tar mig inte ur hetsätandet.

Jag har tappat mycket i vikt vilket känns jätte bra o tycker i dagsläget att jag har rett ok kropp men iom att hetätningen har eskalerat igen är jag LIV rädd att jag skall gå upp o bli tjock igen. Sen i sommras har jag gått från 72 kg till 61,3 kg. Detta är inte en blogg där det ska primeras att tappa vikt men känns overkligt bra, såpas bra att jag vet hur ont det kommer göra när kilona är tillbaka -vilket de kommer att göra om jag inte får bukt med ätstörningen.

Inläggen framöver kommer kanske vra lite röriga så jag inte i dagsläget orkar uppdatara om allt som skett i livet de senaste . Kommer säkert skrivar om en vill K som mina tankar krestar mkt kring nu o är ofta anledningen till att maten trycks ner fr att döva jobbiga kännslor. Skolan min utbildninge (som by the way är väldigt tuff) är en annan sak om kommer ventliera flitigt.....

Ha tålamod med mig o snälla om du är inne o läser lämna ett litet avtrycka ,bara ett ord en rad så jag vet att ni finns!

Over and out

A

onsdag 26 maj 2010

hetsat

så fort jag kom innanför dörren viste jag jatt det var kört...

2 port mycklingo ris m massa cream freisch
5-6 mackor m ost smör o sallad
1 skål ärtröra
havregrynsgröt m marmelad o äppelmos
varm choklad
flingor
bea
säkert massa mer


usch har känt mig tjock o ful idag. Har säkert gått upp en hel del men tänker inte ställa mig på vågen.....faaaaan

söndag 23 maj 2010

går på sparlåga

just nu går jag på sparlåga. FInns ingen energi kvar i min , mentalt helt slut. Trött o med den kortaste stubinen man kan tänka sig. Det är 12 dagar kvar tills tentan. Tentan som inkluderar hela terminen och jag är helt slut nu....inte bra...inte bra alls faktiskt...

Har känns mig ensam, ensamast i världen på sistone. Har jag några riktiga vänner? några som kallar mig för deras nära vän?

Känner mig så jävla ful o stor. Orkar inte bry mig samtidigt som jag bryr mig mer än någonsin.......

Jag svamlar jag vet. men om 12 dagar får jag tillbaka mitt liv- om det nu är något att få tillbaka.

Om någon undrar hur det gick med den där killen kommer uppdatering här:
Han svara inte- tiden gick- jag slutade tänka på honom- slutade känna det där speciella pirret, han bodde inte längre i min hjärnan- Då skickar han ett svar
Förlåt att jag inte svarat. Jag har en tjej som jag gillar som fan så det kanske inte är någon ide att vi ses. men om du ända vill så hörs o syns vi!


Var som jag misstänkte , en liten undrar bara. Hur kan man titta på en annan tjej på DET sätter om man har en tjej som man " gillar som fan" nää......

jag är för ful för att älskas och kommer förbli att ensam. singel resten av livet....

USch jag blir ledsen i själven när jag tänker på det. Min största önskan inöf rnästa termin är att hitta männskor som jag tykcer om att umgås med inte de här ytiga männsikorna som bara pratar om fester o vilken del av stan man ska bo i. Riktiga männsikor. Sen vill jag ha en kille vid min sisda. vill känna att någon verkligen älskar MIG. NÅgon att ligga o kolla på film med. någon som jag verkligen vet vill spendera all sin tid med mig.......
Hur tror jag nästa termin kommer bli : precis som den här - bo på skolan plugga vardag som helgdag. och inte göra så mkt mer. gå tilll o från skolan. någon kväll till Café opra o ja.....de va vell det hela.....
Fan de här är inte det livet jag ville leva...

// **

lördag 8 maj 2010

hets

hela eftermiddagen o lär vell fortsätta..det skriker innombords

lördag 1 maj 2010

ingen våg

känner fortfarande tjock.....tänker inte ställa mig på vågen fy...tror det är skrämmande höga siffror.

Har ätit middag med mamma o pappa som var i stan på en snabbvisit. Underbart mysigt, maten var fantastisk och det var så skönt att sitta o prata med dem!Åt lax med potatisbakelse och italiensk likörglass till efterätt. Imorgon ska jag åka ut o äta hotellfrukost på deras hotell innan de åker hem och jag åker ut till skolan för att plugga!
Kan inte bestämma mig om jag ska göa någon matlåda, om det blir en stor frukost så kanske det räcker med ett åpple eller så på dagen o sen käka middag runt 6?..hm blir ju inte direkt regelbundet som jag är ute efter...men aja....jag får se...

Nu ska jag sova!

tisdag 27 april 2010

onsdag

Börjar sent idag. Var så beskiven efter helgen, tänkte ställa mig på vågen imorse för att se vad helvetet gjort med vikten. Men våga inte till helgen ska jag väga mig då kanske regelbunden kost har rättat till liiiiite. kanske för mkt att hoppas på men men.

Igår tvingade jag mig ut på en löprunda vilket väl ute var jätte skönt! fattar inte varför det ska vara så svårt att pallra sig ur soffan en halvtimme! behöver ju inte ta så mkt längre tid.....

Inget svar än o i ett blint försök att lätta upp sinnesstämningen tyckte jag mig erinra ett samtal i matkön- kanske kan han åkt iväg på någon typ av semester efter tentan?! Det kan faktiskt vara så vilket skulle förklara att han inte svarat. Ja, jag vet lite tillrätta lagt sanning, som kanske bara är ett påhitt för att lindra lite för stunden, en osanning som håller en liten brinnande låga om hopp kvar. Men troligvis är det inte så men det ska jag skita i nu....

Imorn är det tillbaka till Ätstörningscentrat. Jag vill verkligen inte. ska tydligen träffa någon ny? fatta ingeting när en nya mannen ringer o talar om att ***** bett honom göra en bedömning av mig?! what? jag trodde han skulle kolla möjligeten att delta i en internett studie o att Han skulle höra av sig till mig sen?
Är denna nya man kanske den som håller i studien?! nej jag tro inte det och som den snälla flicka jag är som aldrig ifrågasätter, skrev jag snällt upp tiden i kalendern utan att fråga vad jag jag skulle göra där?

Fan har en känsla av att ***** inte tycker det är så mlt fel på mig. Ha sa senast att han inte fick grepp på mig. Han tycker jag ser ut o pratar som en frisk.Att jag är framåt å glad men samtidigt säger att jag mår dåligt?!
Ja, jag är sån. ägger alltid på ett leende allt för att ge ett bra intryck. Är sjukt men mötena på kliniken känns nästan som en arbetsintrevju. Något jag måste prestera på.
Jag vet att jag är sjuk, Jag vet hur dåligt jag mår när dörrarna r stänga och jag är ensam. Därför känns det ännu tyngre att gå dit igen, när jag känner mig ifrågasatt . Som om jag skulle sitta där o ljuga o överdriva?! what? så jävla kul är det inte.

Nu är det dags för en ny dag.
Blev gröt till frukost m skivat äpple o kanel, kaffe
Lunch: linssoppa m bröd
äpple
middag:lassange?! (gjorde en stor igår!)

Ha en fin dag allesammans!!

//A

måndag 26 april 2010

FAN FAN FAN

Helgen av i vissa avseenden den bästa på länge - helt ledig,shopping, sola, lyssna på massa musik. Men samtidigt den sämsta på länge. Det blev hets åt, åt och åt. Inre stress, ensam, ensammast i världen.
Jag har förstör det som gick så bra. Mitt förhållande till mat var sunt. Jag kände mig glad, gick ner i vikt!!! Kände mig faktiskt ganska vacker. Så gör jag såhär??!!!! Varför?!
Nu vågar jag inte ställa mig på vågen....usch kan bara tänka mig vad som skulle stå där.
Försöker komma rätt med maten men vill hela tiden trycka i mig nått mer - små äter äpplen, plockar ur matlådorna i kylen, mackor ,kan inte sluta!......varför?Jag är mätt, För mätt. Känns som jag vill straffa mig själv....
Jag känner mig ledsen, som om min värld inte finns.... Allt som kändes bra har nu blivigt suddigt , överskugggat av den där jobbigt malande känslan. Ätstörnings dimman har lagt sig som ett lock över livet igen och allt känns avdomnat men samtidigt så smärtsamt.......Är så besviken. SÅ ledsen så.......tjock o ful o misslyckad.

söndag 25 april 2010

......

fortfarande inget svar...va fan, är vell bara o skriva att " nej tyävr jag vill inte träffa dig för....1- jag har flickvän 2- är inte intresserad" men att ignorera är fan inte schyst...känner mig så dissad o tjock o ful..... kan inte släppa det . vad var det din blick ville när du höll kvar den liiite för länge när vi mötter i kafeterian?! va????

Vill bara få ett svar- det räcker med ett fjuttigt nej. kort o gott, då kan jag försöka sluta tänka på dig...men nu är du det enda som snurrar runt i mitt trötta ledsa huvud....

lördag 24 april 2010

klarade det inte.....

nej , det blev mer. o den vanliga följden . är äcklad o besviken på mig själv.
Inget svar, känner mig ful o tjock. ...känner mig ensam.
Vart är mina vänner, vill de ha mig kvar, vart är kärleken i mitt liv. 21 och totalt ensam.......

vill hetsa

haft en underbag dag med shopping o fika i solen.
Har varit o ovanlig balans på sistone och hör och häpna när jag ställde mig på vågen för några dagar sedan stod den på 70,0 jag har inte vägt så lite sedan i sommras! Och detta genom att INTE köra någon diet ,ingen överdriven motion..jag har ätit frukost ,lunch ,middag + två mellanmål (frukt!) -kolhydrater till alla målen . har mått bra. DOck har denna framgång eggat tänkar om att gå ner till den vikt jag vill ha. 5 kilo och jag skulle vara så nöjd! såg tendensen- började väga o mäta mig varje dag för att se om något hände. Inte bra....

Åter till rubriken- igår tog jag beslutet att skicka ett medelande på face till den där killen jag skrivit om. satt med hjärtklappning i en timme innan jag vågade trycka på skicka. När jag kom hem idag ville jag at ett svar skulle ligga i min inkorg . Men det gjorde det inte. tomt. inga nya medelanden. då kom hets känslan och började- en banan, halv macka m bea.....sen ställde jag mig o lagade mat istället. köttbullar o potatis m sås åt lite för mkt men nu har det lugnat sig lite.
Jag klara inte sådana här situationer, spec inte när jag är ensam hemma... hoppas hets kännslan kan flyta bort. har ju gått så bra på slutet.....(kräktes igår men inte efter att ha hetsat)

Innan jag skickade sa jag till mig själv att det värsta som kunde hända var att han skulle svara - Jag har flickvän. och jag kan gå vidare.
Det är inte det värsta som kan hända, det är värre om han inte bryr sig om att svara alls. ....jag mår dåligt nu.

Dom där blickarna då?! va?! finns det inte nått där?! man tittar inte så på någon man inte ens bryr sig om att svara till.
Det är inte bara jag som käns det. mina vänner har kommenterat att - "OJ! va han kolla på dig!"

jag känner mig ledsen, tom , skamsen. skamsen, la ut mig till dig och du bryr dig inte ens om att notera det....så intressant var jag. Jag började få tillbaka någon form av självkännsla och det fanns vissa studer jag faktiskt kände mig lite fin igen. nu vet jag att det var utan grund.
Men ska inte låta hetset ta över mig ikväll. Tänker inte tillåta mig att sjunka ner till botten efter en sådan här bra dag (kanske den bästa på länge) på grund av dig........

Jag kan klara det här.

söndag 18 april 2010

verkar skrämmande perfekt

Stor stalker varning på mig just nu. igår kväll letade jag upp den vacka okände killen på facebook. Stängprofin- besvikenlsen var stor. Men kunde se lite bilder. Summa summarum hanverkar vara för prefekt. Jaja jag vet jag känner honom inte har aldrig pratat med honom , han kan vara hur otrevlig som helst, men Just nu är han perfekt i mina ögon. toppklättrar ( vilket jag velat göra hela mitt liv) snygg popkille stil ala whyred och verkar gilla svensk visrock!!! I LOVE!
det skrämmer mig att jag förvandlats till en fnissig liten flicka men han gör något med mig!
Jag måste ta modet till mig, måste göra något åt saken. Men hur?

Jag har lovat mig själv att får jag ögonkontakt o känner igen att det finns något där då ska jag ta steget. Men måste få en hint om att han har noterat mig...usch...

// A

fredag 16 april 2010

vår...

Tänkte skriva och berätta om hur det gick på senaste besöket ätstörningmotagningen men orkar inte. så tänkte skriva om något annat istället. något som tar upp så mycket av min tanke verksamhet. Han. utan namn. utan bakgrund. bara att vänligt ansikte. lite bygt,tyst o mystiskt. killen med den jängliga kroppen, sköna stilen. Killen jag kommer på mig själv att alltid leta efter. Jag vill så gärna utforska honom, för han har något som jag inte kan sätta fingret på.

Är det inte sjukt, har aldrig pratat med honom men när jag mötte honom på universitetet i veckan högg det till i magen ,hjärtat hoppade till och fokuset på vad min vännina pratade om försvann. Patetiskt. Som en 13 årig skolflicka som kärat ner sig i den snygga killen i 9:an.

Ett tag där kändes det som det fanns ett intresse från hans sida med. Lite ögonkontakt i tysta lässalen. det pirrade till i min själ. Sen sa M att han "OMG stirrade på mig" när vi möttes. men nu...ingeting, ingen ögonkontakt. ingeting. Usch känns inte bra det här. Vill våga ta initiativ (nej det vill jag inte , vill att han ska ) men hur? hur börjar man prata med en vilt främmande männsika som man inte är i några genemsamma situationer med. ser honom om jag har tur på rasteran mellan föreläsningarna när resterande 200 studenter har rast med?! Hur? HUR vet jag om han e intresseras. tänkte försöka få lite gonkontakt med honom för o känna av blicken- ingen- då tror jag jag skulle bli mer säker på om det finns nått eller inte....men känner mig som en staker som stirrar och han tittar inte tillbaka?!

det som kändes som det fanns något har på en vecka byts ut mot den motsatta känslan....Känns som jag svullnar up när hansblick faller på mig som jag får röda finnar och börjar svettas....usch....

Vad ser du?
Vad tänker du ?
Vill du dela en flaska vin?!

Våren med dess solm värme o fågelkvitter späderbara på de små virvlande fjärlilarna i magen .dessa kan pirra härligt för att stunden senare göra att jag mår skit känner mig ful o omöjlig att äslska. Vem skulle vara så dum o tycka om mig?! herre gud har jag inte sett hur andra tjejer på skolan ser ut. skulle någon välja att vila ögonen på mig? ........skulle inte tro det....

vad ska jag göra?

//A

söndag 11 april 2010

vill vara vår lycklig men är det inte...

solen strålar och jag vill känna mig vårlyckig. jag känner ätt de känslorna finns i mig där någonstansmen känner dom inte. just nu är jag bara avdomnat...

efter pluggande blev det mackor ,mat fler mackor...sen ett helt balerina paket.Varför?!!! varför!!!!!!!!!!!!!11 jag mådde illa efter halva men nej hela skulle ner...spydde....nu ligger jag i sängen. En del av mig vill bara gå ut en lång promenad känns vårenergin pirra i knäna men orkar inte...så ligger kvar i sängen men persiennerna neddragna. Imorgon är det tillbakatill skolan o mera plugg.....

varför känner jag såhär?!

lördag 10 april 2010

vad är bäst?

sitter och försöker klura ut vilken typ av behandling jag vill ha. Hur ska jag kuna veta det?! jag vill gå den som gör mig frisk! jag söker ju hjälp för att jag inte vet hur!.......vad tror ni?

1.Över nätet
2.hemifrån mha av någon bok
3.samtal och möte med dietist

Först kändes det som det tredje enbart va det som skulle kunna fungera fast nu börjar jag bli lite inne på nätvarianten. så slipper jag missa så mkt i skolan och kan göra det på kvällar och hemma i sommar...hm de kanske vore det bästa?!..

Hjälp vad tror du?

tisdag 6 april 2010

forts....

Ja nu åter...detsom hände i morese var att jag ställde mig på vågen och det skulle jag aldrig har gjort....73,6 kg!!!!!!!!!! va fasen?! hur?varför? vågde 71,6 innan påsk och tycker verkligen inte jag ätit spec mkt?! hoppat över tårtan som övriga smskat på två kvällar i rad ,inte överätit frukost som jag kan göra när jag blir stressad (vilket jag kan bli avatt äta bland folk. två smörgåsar o kaffe. hur kan man gå upp två kilo? usch känns skit MEN dagen i övrigt har vart så bra! solen lyste o dagen på VC var riktigt kul! jag ska skita i att väga mig har jag bestämt mig för.
Mäta mig får jag dock göra. orkar ,vill,klara inte att gräva mer mig att bli deprimerad nu. Så väljer att stänga av de tankarna. Jag vill jag ska bli frisk och ska göra allt i min makt för att komma dit.

Å tänk vad en sjal kan göra för humöret. Köpte en somrig rosa blommig som jag bar till min nya jeansjacka och färgen ,mönstret gjorde att jag kände mig fräsch!=) kanske därför jag orkar skita i vad vågen visade i morse! Nu ska jag sova o ladda för en ny dag. Imornbitti blir det havregrynsgröt med äpple o kanel och självklart en stor kopp kaffe!!

SOv gott!

Tillbaka i verkligheten

Lovet har vrit bra och nu är jag tillbaka i staden där jag pluggar och ska snart bege mig iväg på VC dag. känns lite konstigt att dra igång igen. SOlen strålar så jag pallrade mig faktiskt ut på en löptur förut! gick tungt. Jag gjorde även n¨got jag inte borde ha gjort i morse men hinner inte skriva mer nu måste skynda skynda!!! men återkommer ikväll.

Ut i solen och slurpa åt er lite solenergi! det kan faktistk göra att ens mörka inre blir lite ljusare.

//A

onsdag 31 mars 2010

usch

Dagen började bra med stabil frukost men överåt inte. Missade lunchen för jag var hos frisören men han in på ica o köpte en yogurt o en banan iaf. kom hem o kände mig faktiskt jätte fin håret blev jätte fint! mkt kortare men bra! får se hur det kommer se ut när jag ska försöka blåsa o styla det själv, jag som knappt orkar bry mig om att borsta håret på morgonen.
Gjorde mat, blev tacoomelett, inga kolhydrater jag vet men tyckte det kändes bra...sen åkte Mamma o pappa iväg för att hämta takboxen (vi åker till fjällen imorn nämligen!) då blev jag ensam och det tog inte många minuter innan jag drog igång- FAN varför? har ju känts bra den här veckan:(...
Det börja med flingor, sen en macka en macka till , digestive kex , fler mackor ja niförstår. Varje ny vända till köket kollade jag ut genom fönstret för att se om bilen skulle köra upp på uppfarten. Det sjuka är att jag faktiskt tänkte "snälla kom hem nu så jag måste sluta" . Jag ville ju inte hetsa! varför göra jag då det?!! jag är sjuk sjuk o huvudet. Tillslut kom dom och jag slutade . Ville spy ,men kunde inte när dom va här .Fick upp flera gånger i munnen men svalde bestämt igen ( ursäkta om det låter vidrigt). Sen bestämde jag mig helt sonika för att jag inte skulle kräkas. Vill bli frisk. vill bli frisk nu! Men det är jobbigt , känner mig så ***** tjock. Ansikter ser svullet o runt ut.
Men jag ska kämpa på. Jag ska greja det här. Det kommer komma motgångar , större än jag någonsin mött.

Tidigt imorgonbitti bär det av upp till nordligare bredgrader. Sen tillbaka till stora staden på måndag och allvaret drar igång igen.

tisdag 30 mars 2010

Vissa männsikor har den effekten...(varning långt inlägg)

Ja pluggar till vardags i stockholm (för er som inte följt mig på förra bloggen) men är hemma nu under lovet. Fast besluten om att helhjärtat leva min dag med mat o tankar på ett sätt som ska göra mig frisk. Försöker äta regelbundet o med kolhydrater till alla mål. Frukost och lunch med mellanmål brukar fungera relativt smärtfritt för att inte säga hur bra som helst! Men eftermiddagen är svår. Får ingen rutin på den. Känns så sjukt att äta middag när man ätit lunch för bara några timmar sen. Att ställa sig och laga mat igen känns jätte konstigt. Som om männsikor runt om tänker "Ska hon äta nu igen" ,det tänker de säkert inte men det känns så.
Måste säga att utöver flowet så har det kännts bra ,har bara kräkts liite en gång sen i fredags! Sen har det gått bra.
Har börjat läsa " Att välja glädjen" av kay polak o tror att den har hjälpt mig tänka sundare. Vist jag har trillat i träsket efter en lördagsmiddag med alldeles för mkt mat och godis/efterätter ,ångesten kommer krypande,och tänkar när jag lagt mig att jag skiter jag i det här kommer. Imorn ska jag gå morgonpromenad o äta ägg till frukost,inga kolhydrater o massa träning får bli lösningen, men när jag vaknat har jag faktiskt hamnat på rätt köl igen!Bokens budskap är att man kan välja att bli lyckligare, man kan välja glädjen genom att med sina tankar göra aktiva val. Vi väljer de tankar vi tänker o det speglar sig i hur vi mår. Vi kan välja att bli offer eller välja att tänka annorlunda. Jag har inte läst många kapitell än men boken tilltalat mig lika mycket som jag ibland vill slänga den i väggen i skrika att DET ÄR INTE SÅ JÄVLA ENKELT! o nej det är det inte. livet ,den situatonen jag o många andra sitter i är inte enkel. Det är rent ut sagt förjävlig Och jag vill inte vara kvar i den jag vill göra allt för att komma u den här skiten. Det känns skrämmande för ännu vet jag itne vad som väntar mig. Det okända är skrämmande.

Men åter till rubriken, satt på msn nyss och en gammal kille loggar in. Vi var aldrig tillsammans men han sårade mig och ärren är fortfarande röda o svidiga. Vajre gång han hör av sig tänds ett litet hopp i mig " Han kanske älskar mig trost allt" varför förstår jag inte. Han är ett svin rent ut sagt eller inget svin han är jätte snäll men det han gjorde mot mig var svinit o jag tror inte han förstår det. Han är iaf en av de männikskor som så fort han dyker upp i mitt liv får jag inplusen att ta på mig löpskorna o ge mig ut o köra livet ur mig- gör att längtan att bli smal igen o vältränad växer allt starkare. Är det inte märkligt hur vissa människor har den effekten?

måndag 29 mars 2010

Ny blogg!

Jag har då skapat en n blogg en ny blogg. Jag skrev tidigare på "urmorkret.blgg.se".
Välkommen hit hoppas du kommer följa mig i min resa! Nedan kommer ett litet "intro" om bloggen.

Jag har levt alltför länge i detta mörker, ett mörker som brutit ner mig bit för bit o har gjort att jag inte är samma gamla vanliga tjej som förut. Mitt mörker min sorg är bulimin. Det började för 5 år sedan. Då ett par fingarar i halsen sågs som en bra lösning. Det beslutet där på toaletten på studentrummet blev början på mitt mörker.Givetvis är/var det mycket annat som lågbakom men den handlingen blev avgörande för vilken väg min ångest skulle ta/uttrycka sig. Nu har jag bestämt mig för att ta upp kampen om MITT liv. Jag ska möta sjukdommen och bli frisk.Det är va jag vill o hoppas. Jag har sökt hjälp efter så många år. Det går långsamt men är iallafall på väg.
I den här bloggen tänkte jag skriva om min resa, tankar, framgångar, krashlandningar och allt där imellan. Även om det liv som pågår parallellt.För ja, bland känns det som man lever ett dubbel liv med bulimin som den hemlige älskaren som ingen får veta om som man göra allt för att hålla i hemlighet. Hoppas du vill följa med, var inte rädd för att komentera, dementera eller bara höra av dig! blir bara jätta glad om någon vill läsa!

välkommen in!