Det här är min akilleshäl.
Och ÄS vet om det , utnyttjar läget direkt....Min nästa utmaning måste vara att övervinna detta...Måsta lära mig handskas med denna känslan....
Träffade M igår. Har varit osäker på mitt intresse innan. Lite som en försvarsmekanism har jag letat fel o brister. Lite för kort, lite för smal ect ect....
Men efter igår......
Har nog fallit....... Och då känns han ointresserad.. Han skulle fått mig så lätt igår men kvällen avslutades med: " Alltså vill inte vara den som är den, men jag ska upp rett tidigt imorn o börjar bli ganska trött..." så jag åkte hem. Inte ens ett försök till något mer än en kram när vi sa hejdå.
Mitt hjärta min hjärna skriker efter bekräftelse. jag sänker garden och då stampas det på mina känslor direkt. Väl hemma valde jag maten. Åt åt åt bort det onda.
Jag Klarar fortfarande inte av kärlekens spel. Hur ska man lära sig handskas med det????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar