Jag tog den fega vägen. Jag kunde inte förmå mig att berätta för min familj om min ätstörning och den ev sjukskrivningen i höst. SÅ, jag skrev ett brev la ned i pappas datorväska så han fick det när han var på jobbet.
Det kan som sagt vara fegt men för mig var det den enda vägen. Nu ligger korten på bordet.
Motagandet kunde inte varit bättre. Ingelt ältande. Pappa tackade för brevet och tyckte det var starkt, helt rätt.
Så då var min stora mörka hemlighet avslöjad. Skriver mer sen vad som rör sig i mig just nu. Vet inte ritkigt vad jag känner. Är nog lite chockad av allt tror jag.
Dom vet.....Oj! 7 års hemlighetsmakeri -POFF!
//A
Vad glad jag är för din skull att du vågade göra detta! Starkt jobbat!
SvaraRaderaDu skrev om boken Mattillåtet, kan bara säga att den är riktigt grym. Den har jag läst flera gånger och jag går tillbaka till den och läser lite när jag känner att ätstörningsmonstret är på väg att ta över mina tankar. Tycker faktiskt att det är en bok som ALLA ska läsa.
Kram