Tiden efter jag kom hem har varit upp o ner , mest ner.
hetsat o kräkts flera dagar i rad. Vågar inte ställa mig på vågen då jag vet att den kommer visa plus o vet att jag inte klarar det just nu. Magen är helt kass. Förstoppad är nog bara förnamnet. Svullen o stenhård.
I förrgår bestämde jag mig för attt inte åka in i den destruktiva spiralen med hets o kompensation genom att dra ner på maten dagen efter ( jag sätter bara krokben för mig själv då o ännu en hetsätning kommer som ett brev på posten) utan promt äta regelbundet. Frukost -mel- lunch -mel- middag- mel.
Åter till rubriken
Måste berätta för mina föräldrar. om 9 dagar skall Luna ringa o vi sks bestämma tider för min bedömning. 3 tillfällen och de komer undra varför jag flänger till sthlm stup i kvarten. Sen måste jag berätta någon gång. Känns så fruktansvärt att sitta o ljuga dom rakt upp i ansiktet när dom frågar om kurser o hur nästa termin ser ut. KOMMER JU FÖR *** INTE GÅ NÄSTA TERMIN. Fine om det var pga någon skada, lr att jag var utbränd, gått in i väggen. Det hade varit mer logiskt (för dom iaf) men att vara sjukskriven 4 mån pga ätstörning. Kan inte ens formulera orden o säga dem högt.
Och det blir bara svårare o svårare att berätta ju längre jag väntar. ÅÅÅåååååååååååå.
Hur skall jag kunna ta modet till mig?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar