usch, nu är det tungt. Mår inge vidare.
Är inte nattsvart längre men tungt, så fruktansvärt tungt.
Känner sorg. Är rädd.Förvirrad. Ledsen.
Oh herregud, vart ska jag sluta. Vart kommer jag stå när tryggheten jag har nu inte finns längre. När verkligheten och vardagen kommer åter. Vem är jag då?
//A
Vad härligt att du kan känna alla dessa känslor. Önskar jag kunde krama dig! Är själv nere i en svacka o fått återfall men ska ta nya tag o inte grotta ner mig! Jag tror på att det finns ett liv utanför detta helvete. Gäller bara att skala bort allt o komma in i kärnan. Hitta tillbaka till ett icke-mat-fixerat liv.
SvaraRadera