Sitter nu på tåget från huvudstaden. Har haft två väldigt fina dagar där. Det är så mkt som händer i mitt huvud just nu. Tankar o insikter kommer. Ibland blir man osäker om insikterna stämmer eller om jag bara letar orsaker till hur jag mår o beter mig.
Jag känner en stor sorg över ur ensam jag har blivit. Hur få riktiga vänner jag har. Jag har insett att jag drar mig undan. Ibland känns det för jobbigt ,som jag har för lite energi för att orka umgås. Det ska vell inte kännas jobbigt, krävande att träffa vänner. Varför känns det då så?
Kommer inte ihåg i skrivande stund om jag pratat om det tidigare men jag har i så många år kämpat för att leva upp till bilden, illusionen av mig själv att jag helt förlorat mig själv. När jag umgås med andra är jag ofattbart medveten om hur jag sitter , min mimik, vad jag säger. Försöker verka så intresserad , engagerad. Detta tar sån oerhörd energi.
Jag känner ofta att jag inte tillför något..
Det slår mig att jag inte vet vem jag är, vem är jag utan mina prestationer? Jag har alltid definerat mig med vad jag gör A som är så grym på sin idrott, A som har toppbetyg, A som ska göra karriär, A som alltid är så glad o trevlig. Slitvargen A.
Men vem är A (jag)?
Jag vet inte vem jag är. Vet inte vad jag känner.
Min värld börjar krackelera.
O ja förvirrad
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar