Idag stannade jag hemma från skolan. Känner mig ambivalent, har jag lyssnat på mig själv o blåst i min egenvisselpipa? är det lathet?, känner mig lat, en skolkare(har ALDRIG hänt)håller jag på att tappa det helt?
Jag söker hela tiden bekräftelse att det jag gör är rätt. Vill höra av någon att det är bra /rätt att jag stanna hemma. Då blir det ok.
kanske orkar jag inte för att jag börjar släppa lite. NI vet när man kör på , stänger av o engagerar sig, lägger ner sig är det lätt att tvinga sig upp o göra sin plikt , man är inne i gunget så att säga.
Nu gungar jag helt i o takt. känner mig konstig. känns som verkligheten flyter på utanför mig men min värld stå o stampar, lite smått apatisk o vet inte vart den ska sätta ner nästa steg.
Förstår vart jag är men vill inte förstå.
ja ska vell fortsätta ligga här o inte veta vad jag ska göra med mig själv. Kanske pallrar mig ut i blåsten på en promenad.
(by the way, igår var det hets o kräk igen och orkar knappt bli besviken på mig själv.
Känner igen mig såväl i det du beskriver! "Gör jag rätt, vad är det jag känner, vilket är rätt?". Det är så svårt att identifiera sina känslor, för de har hetsätits bort. Håller själv sökt hjälp och hoppas jag hittar en väg ur ÄS. När börjar din behandling? Jag tror på dig, var inte så hård mot dig själv..!!!
SvaraRaderaHoppas hoppas att jag kan hitta tillbaka till mig sjäv och kunna identifiera mina känslor. Och känna att de är rätt och okej.Lite på att det inte är latmasken i en utan kroppen som vill en väl.
SvaraRaderajag börjar min behandling den 26/9. Känns jätte läskigt, vet inte vad jag skall förvnta mig men tänk om jag blir frisk!! vilken tanke!
Åh va bra att du sökt hjälp! Nu jädrar tar vi oss ur det här!
Tack för din kommentar!
//A
Stooor kram! Du är INTE ensam...
SvaraRadera