vet att jag har en tendens att bara skriva när det är mörkt o jäkligt.
Därför tänkte jag lämna ett avtrycka när det faktiskt känns lite ljusare.För det gör det faktiskt just i detta nu!
Måste faktiskt klappa mig själv på axeln denna vecka! för jag har kämpat. Det har jag faktiskt gjort.
Trost återfall förra helgen och en besvikelse å tårar öv detta i början av veckan har jag kommit tillbaka på banan.
Jag tvingade mig själv att berätta om något jobbigt. Blottade mig och det var fruktansvärt jobbigt!
Jag köpte en skogaholmslimpa som jag inte ätit sedan jag var barn o denna finns det fortfarande kvar av;)! (jag har jätte svårt att handla sådana livsmedel, är en liten kamp att lägga upp det på bandet)
Jag har simmat 2 ggr och umgåts(!) med folk!
sist men inte minst har jag BETT om hjälp för att reda ut ett problem som jag inte pratat med någon om men som jag vet är en viktigt pusselbit till att jag skall kunna känna mig normal.
Är Stolt över mig själv! och skall pusha mig att själv att fortsätta utmana mig nästa vecka! jag måste möta det jobbiga för att utvecklas!
Anar att något är på gång, anar en möjlighet till förändring.
Är nog lite skrajj.
Jag har ett val. Eller tror iaf att jag kommer ha det när denna behandling är slut. En chans till något annat.men vågar jag?vill jag?
Min värld är destruktiv men trygg. Ja i min bubbla har jag bara mig. Ensamt ,mörkt men den ger ändock en trygghet. Där vet jag vad jag får....
Jag hoppas o längtar och vill att förändringen skall komma nuNuNU! eller gärna igår samtidigt skulle jag lika gärna kunna vända på klacken och ryggen mot det nya okända och traska tillbaka.
Är jag redo för förändringens tid? eller kommer jag vända den ryggen?
Tack o gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar