Vikten av vikten

Kommer inte till ro med mitt förhållande till min kropp. Någonstans vill jag ta tag i mig själv o köra igång, forma mig känna mig stark o tajt. I nästa sekund känner jag att jag Inte orkar, att det kanske inte är hela världen om jag har mina +5 kg. just nu när man springer runt i en vit pyjamas hela dagarna o mjuksbyxor på kvällarna Känns dom inte så obekväma ( om jag låter bli att titta på magen lr klämma på låren) . Skulle jag ta fram måttbandet skulle det göra fruktansvärt ont i mig ,det vet jag, och när det är dags att inta de vanliga kläderna igen kommer jag inte känna ,ig så bekväm.

Gash , hur ska jag göra?! är rädd att jag bara ska fortsätta uppåt uppåt uppåt. Vill ha skräp (godis ,snaks ecgt ect) hela tiden. suget finns där.

En plan som jag nog tror det lutar åt är att ta det lugnt med träningen fram tom sommaren. Sen när jag flyttat, börjar jobba o värmen återvänt ska jag tillåta mig själv att lägga upp en litet program och forma till mig lite. Banta - Nej . Ändra kosten- nej. Men regelbunden träning med fokus på förbränning i komb med lite styrka.

Faran är vell bara att jag soffat till mig för länge då o verkligen inte kommer ha lust o ork till o träna.....

Ja ni, den som lever får se.

by the way- Ja , jag hade ett återfall häromdagen. Jätte besviken på mig själv. Verkligen Jätte besviken och lite rädd. MEN samtidigt var det inte som förr. Jag kände att- " det här är inte jag längre" det var mer äckligt att spy än skönt. Ätandet lugnade mig, det var skönt, Ja vägde nästan upp det negativa skumt nog, men nej jag har lämnat det där bakom mig. Jag må ha ätstörda tankar, uppfattningar you name it. Men jag Tänker inte agera efter dom längre. Jag är inte aktiv bulimiker längre. Jag är Ätstörd påväg mot tillfrisknande, en bra bit på väg, som råkade få ett återfall. Men icke en bulimiker.

hm, Kanske ska jag byta namn på bloggen?

//A