K, killen, mannen som vänder mina känslor upp o ner. K som gör att jag inte vet ut eller in som gör att jag kastat mellan hopp o förtvivlan. K som ena studen ger sken av att vara intresserad för att edan inte höra av sig på n vecka lr helt sonika kläcka att han inte har tid o träffas förens näta år?! whats up with that?!
(ursäkta fjortis utrycket men kände bara för att skriva det ha överseende)
K som är orsaken till att jag fulls av så mkt uppgivenhet?självförakt? nej tvivel på mi själv. som får mig att bli så osäker.
Jag reagerar som vanligt ..beredd att ge upp allt släpp allt jag har för händeran för att få träffa honom. Vill bara att han kall tycka om mig älska mig ta på mig beundra mig. VIll att han skakänns att han har haft sån tur som fått mig.........................
sjukt ja
min existens hänger inte på en man. Jag har ett egenvärde utan att behövabli bekräftat utan andra att jag duger. Sant, men inte i alla stunder. Det är då jag äter för att slippa känna....
Mitt stora jobb framöver är att våga känna.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar