Ja pluggar till vardags i stockholm (för er som inte följt mig på förra bloggen) men är hemma nu under lovet. Fast besluten om att helhjärtat leva min dag med mat o tankar på ett sätt som ska göra mig frisk. Försöker äta regelbundet o med kolhydrater till alla mål. Frukost och lunch med mellanmål brukar fungera relativt smärtfritt för att inte säga hur bra som helst! Men eftermiddagen är svår. Får ingen rutin på den. Känns så sjukt att äta middag när man ätit lunch för bara några timmar sen. Att ställa sig och laga mat igen känns jätte konstigt. Som om männsikor runt om tänker "Ska hon äta nu igen" ,det tänker de säkert inte men det känns så.
Måste säga att utöver flowet så har det kännts bra ,har bara kräkts liite en gång sen i fredags! Sen har det gått bra.
Har börjat läsa " Att välja glädjen" av kay polak o tror att den har hjälpt mig tänka sundare. Vist jag har trillat i träsket efter en lördagsmiddag med alldeles för mkt mat och godis/efterätter ,ångesten kommer krypande,och tänkar när jag lagt mig att jag skiter jag i det här kommer. Imorn ska jag gå morgonpromenad o äta ägg till frukost,inga kolhydrater o massa träning får bli lösningen, men när jag vaknat har jag faktiskt hamnat på rätt köl igen!Bokens budskap är att man kan välja att bli lyckligare, man kan välja glädjen genom att med sina tankar göra aktiva val. Vi väljer de tankar vi tänker o det speglar sig i hur vi mår. Vi kan välja att bli offer eller välja att tänka annorlunda. Jag har inte läst många kapitell än men boken tilltalat mig lika mycket som jag ibland vill slänga den i väggen i skrika att DET ÄR INTE SÅ JÄVLA ENKELT! o nej det är det inte. livet ,den situatonen jag o många andra sitter i är inte enkel. Det är rent ut sagt förjävlig Och jag vill inte vara kvar i den jag vill göra allt för att komma u den här skiten. Det känns skrämmande för ännu vet jag itne vad som väntar mig. Det okända är skrämmande.
Men åter till rubriken, satt på msn nyss och en gammal kille loggar in. Vi var aldrig tillsammans men han sårade mig och ärren är fortfarande röda o svidiga. Vajre gång han hör av sig tänds ett litet hopp i mig " Han kanske älskar mig trost allt" varför förstår jag inte. Han är ett svin rent ut sagt eller inget svin han är jätte snäll men det han gjorde mot mig var svinit o jag tror inte han förstår det. Han är iaf en av de männikskor som så fort han dyker upp i mitt liv får jag inplusen att ta på mig löpskorna o ge mig ut o köra livet ur mig- gör att längtan att bli smal igen o vältränad växer allt starkare. Är det inte märkligt hur vissa människor har den effekten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar