Helt slut efter första dagen i skolbänken igen. somna som en klubbad säl när jag väl kom hem.
Dagen har vell inte varit så intressant men försöker se det possitivt. Att jag har något att fylla dagarna med som gör att jag inte hinner orkar tänka så mycket.
Men, en sak slog mig idag. En sak som jag tror jag måste vara väldigt observant på. Hm, vad ska jag kalla det: Förnekelse?blundar?avstängd? nej inget passa riktigt.
saken är den att jag idag inte ser mig alls som sjuk (precis som jag gjorde innan insikten kom att jag faktiskt hade en ätstörning) vadå? jag har ju inga problem med maten alls!
Nej kanske inte idag, för då har jag inte gett något utrymme för någon som helst tanke i den riktningen. Men.
Ja, det kommer ett med.Jag får inte glömma hur nära det var att jag kräktes i lördags och ångesten välde över mig när all alla drinkar och den feta maten stod på bordet. Jag liksom har förträngt det nu, precis som jag gjorde när jag förr "bara spydde lite" när det råkade bli lite för mkt onyttigt (jag glömde vad jag gjort sekunder jag gick ur badrummet, vadå? jag hade vell inte gjort något konstigt?!)
Det är dubbelt. Å ena sidan är det vell jättebra att jag inte tänker mig som sjuk längre Men det är inte bra när jag blundar för hur jag faktiskt påverkas lr hur jag handlar eller känner.
Tanke idag: jag är verkligen inte ett dugg ätstördlängre, verkligen inte, här sitter jag o äter pasta efter en STOR frukost utan att ens reflektera öv det. men....kommer på mig själv att sitta i dra in magen, tänka på vad jag tror dom andra tänker om mig? tycker dom jag är smal? att jag har stora höfter? drar in magen lite till så kanske dom tycker jag är fin..Åh hör ju hur löjligt det låter.
Men uppenbarligen så försegår denna konversation i mitt undermedvetna.
Ber om ursäkt för detta röriga inlägg. Hjärnan kanske är tillbaka på banan imorn;)
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar