Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm.
Går lite som i en dvala nu, dvala är kanske fel uttryckt men ni vet när man är mellan två saker, världen runt omkring rullar på .Tisdag blir till onsdag men själv står man still. Går på auto.
Jag vet inte, har inte en aning om hur hösten kommer att se ut. För ett kontrollfreak som mig är detta nästintill outhärdligt.
Men jag gör som jag brukar - stänger av, känner inte bara låter dagarna avlösa varan, ler o säger att dagen varit bra.
Att inte kunna mentalt förbereda sig, ställa in sig på hur framtiden kommer se ut känns ...inte bra.
I min desperation ( efter besvikelse känslan ,på mig själv, efter samtalet på Luna) började jag utforska ett alternativ min pappa(!?) kom med. Mandokliniken. nu är förvirringen total.
SCÄ o MANDO har helt olika tänkt/upplägg. Jag var jätte säker att Luna var rätt för mig o det lilla jag visste om MANDO gjorde mig inte mer entusiastisk. Men efter lite efterforskningar börjar jag tvivla. Mycket pga att på MANDO är behandlingen helt individuellt anpassad. Inte tidsbestämd. Man kör tills man uppnått partiell o hel remission. Enligt forskning blir 75%(!) helt friska. Och uppföljningen sträcker sig över 5 år. Behandlingen byggs runt madometern ,en våg som är kopplad till en dator där man lär sig hur mkt man skall äta, datorn registrerar äthastigheten o man får knappa in sin mättnads känsla under måltiden. Dessa skapar då kurvor. Hela behandlingen verkar syfta till att normalisera o hitta rätt i ätandet.
Luna är betydligt mer inriktade på "kroppen och själen" behandlingens tyngdpunkt ligger mkt i gruppterapi. Det är ju detta som lockat mig. Att känslorna står i ett större fokus och att man jobbar med relationer. Dock är det ganska få timmar man är där ca 3,5?/dag tror jag....känns lite lite?!
Det snurrar bra i mitt huvud. Vill verkligen välja det som är bäst o mest rätt för mig men vet inte vad det är. Sen är det ju inte ens säkert jag har en plats på luna , jag har ingen aning om hur långa köerna är till MANDO.
Är det någon där ute som har erfarenhet av någon eller kanske tom båda dessa behandlingsmodeller SNÄLLA! skriv gärna lite positivt OCH negativt angående dessa!
Kram
Hej
SvaraRaderaJag går ju som sagt på Luna och det är faktiskt det bästa jag någonsin gjort (jag har testat andra typer av behandlingar före detta och inte alls känt att det har fungerat så bra så som detta gör). Jag tyckte precis som dig att det lät lite med "endast" 3,5 timme per dag men nu inser jag hur mycket man hinner på den tiden. Och med tanke på allt jobbigt som man får arbeta med så orkar man inte hålla fokus längre tid. Efter varje dag måste man ju ha tid att reflektera över det vi har gått igenom och de insikter och frågor som man ställs inför.
Fördelen med Luna, som jag anser, är att vi inte enbart arbetar med själva kosten och hur vi äter. Vi får ju jobba med de bakomliggande faktorerna som faktiskt gör att vi äter som vi gör...ex ångestdäpning, stresshantering mm... Det är ju inte maten som är själva problemet utan mycket med känslohantering, prestationsångest, oro mm.
Jag har gjort samma resa som du. Jag fick inte plats vid den "första intagningen" och jag blev rejält stressad över att få vänta ganska länge innan jag fick börja behandlingen. Idag är jag oerhört tacksam över att jag väntade, trots att den perioden var mycket smärtsam. Vi har även fått träffa personer som gått behandlingen för några år sedan och de är fullt friska.
Jag hoppas att detta hjälper dig. Jag önskar dig alla lycka till. Ge inte upp! Kram
Tack för dina kommentarer! ju mer jag tänker på det känns Luna som den som passar mina besvär mest. Tror säkert Mandokliniken kan vara jätte bra förandra ,spec. anorexipatienter.
SvaraRaderaSÅ nu håller jag bara tummar å tår för att jag får en plats. Idag kommer nog min "mattillåtet" i brevlådan, skall läsas flitigt!
Tack igen o stor kram o styrka åt dig!