JAG SKA BLI FRI,KÄMPA MOT MÖKRET OCH KOMMA UT STARKARE TILL LIVET.
DET SOM ÄR MITT!

onsdag 4 maj 2011

Hur..

Hur berättar man att man har ätstörningar? att man varit sjuk o myglat o ljugit i så många år? hur säger man till sina föräldrar att man skall gå från att vara högpresterande flititgt studerande med 0 missade tentor till sjukskriven på heltid i en hel termin. Att man inte kan handskas med sig själv. Hur FAN gör man det?

Vet inte hur många gånger jag tänkt/planerat att släppa bomben. Hur många gånger jag inte fått fram orden. För det går inte. Jag kan inte! Vill bara strunta i allt o köra vidare men en ny termin o blunda för allt, hoppas att det går över.

Min behandlare sa att : ikväll ringer du, eller nej nu direkt efter ringer du din pappa o säger att hej, jag har allvarliga ätstörningar och kommer vara sjukskriven på heltid för att få behandling på stockholm centrum för ätstörningar......
Bara jag tänker på det smärtar det i mig, jag KAN INTE! Det går INTE...

...................

2 kommentarer:

  1. Hej

    Tack för din kommentar på min blogg. Även jag känner igen mig i det du skriver, och säkerligen många med oss.

    Jag började på den behandling som du funderar över, men eftersom det är sekretess om vad man pratar om där kan jag inte berätta något om vad det handlar om. Det enda jag kan råda dig är att ta emot hjälpen! Jag känner att detta är det bästa, men också det svåraste och jobbigaste beslut jag någonsin tagit i mitt liv. Att våga erkänna både för sig själv och andra att jag faktiskt behöver hjälp.

    Redan efter några få dagar på Luna så känner jag att det är så himla rätt. Jag känner det som om jag vunnit högsta vinsten eftersom jag får möjligheten att få sån professionell hjälp. Det är inte lätt, men en gång för alla ska jag ta tag i den ätstörning som jag har dragits med i över 18 års tid.

    Våga! Jag håller tummarna för att samtalet med familjen går bra! Kämpa!

    Jag har lagt till din blogg nu så att jag kan följa dig!

    Stor kram

    SvaraRadera
  2. Tack att du skriver!
    Vill av hela min kropp ta imot hjälpen och bli bättre. Dock vet jag att jag inte accepterat att jag är sjuk än. Är svårt. Kan säga det till mig själv i spegeln, kan tänka det men inte Känns det. skumt.
    Va Kul att höra att det känns så rätt på Luna!!!
    Håller ala tummar att det ska gå bra för dig och att du/ vi kommer ur det här som starkare männsikor!
    Tack, ska ta steget måste ta steget men det är skrämmande kanske det läskigaste jag har gjort..

    Kram
    A

    SvaraRadera